Desperata Hemmafrun

Idag är det Fredag och som vanligt är det härligt att det är helg igen. Denna helg är dock väldigt speciell för allt roligt händer på samma gång. Mannens bror kommer i eftermiddag och ska bo hos oss i helgen, mannens bästa vän från norrland befinner sig redan i huvudstaden och kommer också att stanna i stan tom nästa vecka. I morgon är det dop hos vännerna i Västeråstrakten och här hemma kör grannarna och våra bästa vänner igång ett stoooort inflyttningsfirande för släkt och vänner.

Allt under samma helg och vår plan är att hinna med allt och hinna träffa alla, vi får väl se om vi kommer att lyckas med planen. En fullspäckad och rolig helg lär det i alla fall bli...

Ni då, vad hittar ni på?

"Klarar mig inte" utan favorit-läppbalsamet, har letat och letat men inte hittat det här hemma så igår köpte jag ett nytt, likadant. Favoritshampot införskaffades på Kicks och varför jag visar denna mindre roliga shopping vet jag inte, delar med mig av lite favoriter idag bara.

Japp så får det bli, lite favoriter och annat jag gillar...

Att få sig själv på bra humör och att peppa mig själv brukar jag som oftast vara ganska bra på. I morse tog det dock tvärslut, ett enda samtal, ett bemötande som för mig är helt främmande fick mig för en kort stund hamna på djupaste botten. Jag kunde inte riktigt samla mig trots att solen skiner och att vi har roliga åtaganden denna dag.

Då ringde jag sonens läkare som är en av de klokaste människor jag vet. Samma läkare räddade vårt barns liv när han var bebis och hon är anledningen till att vi har vår son hos oss idag.
Med henne talade jag denna morgon om tro, hopp och realistiska förväntningar om framtiden.

Min inre outtalade önskan var att läkaren skulle ge mig i alla fall någon liten ljusglimt om framtiden. Det gjorde hon på många vis och så mycket mer än jag alls hade förväntat mig.

-Ni behöver hopp och tro om framtiden, barnets utveckling är enbart positiv nu, ni kan resa med flygplan, han ska börja på dagis, allt ser ljust ut och det har för hans del blivit så mycket bättre på många vis. Fortsätt hoppas och tro, era förhoppningar om framtiden är inte orealistiska.

"Fortsätt hoppas och tro, era förhoppningar om framtiden är inte orealistiska." Den meningen ska jag upprepa många gånger för mig själv, för när hon, superhjälten och superläkaren säger så,
ja då måste jag bara tro henne.

Ha det gott där ute...

Telianätet fungerade inte denna eftermiddag, jag försökte hitta min man i Skärholmens Centrum, utan mobil var det inte så lätt kan jag upplysa. Köpcentrumet är enormt, för stor enligt mig, men vi hittade varandra till slut med hjälp av sega fördröjda SMS.
Sonen använde sin nya ILLGRÖNA rullator, han ville gå och han ville välja sin bil själv i leksaksaffären. Så fick det bli och så blev det, gullungen är så cool.
Avslutningsvis skulle vi snabbt inhandla småfixgrejer på IKEA, konstigt nog ville ovanligt många också tillbringa sin fredagskväll där. Längsta kön till maten (sonen måste ju få sina köttbullar) och så världens längsta kö för att betala, 40 minuter. Vi behöll dock lugnet i kön, men kom hem sanslöst sent. Varför i hela friden vill man tillbringa en fredagskväll på IKEA? Vi var ju där men jag kan inte riktigt svara på varför.

Pladder, pladder, nu ska det faktiskt mysas med mannen, så det så.

Ha det gosegott...

Spanar halvt så där på Cashmere Mafia, serien har inte förtjusat mig men i brist på SATC så får det duga. Har piskat iväg mannen att köpa nötter.
I morgon ska jag köra igång igen, med springandet, har inte orkat på många dagar. Har sprungit med annat, städat, fixat, grejat och tränat sonen så jag har värk i armarna.

Jaja, ha goa kvällen där ute...

Helt osynliga är de, jag letar och letar, var i hela friden är städerskan, kocken, organiseringsplaneraren, barnpassaren, upppassaren och lektanten? Var har de tagit vägen?

Smått schizofrent faktiskt, men alla dessa typer det är ju jag, alla på en och samma gång. Mamma är jag ju av bara farten, och så var det detta med att vara en bra fru också...
Lite sämre på det i nuläget, men det kommer väl tillbaka förhoppningsvis. 
Kanske kan vi hyra in någon av ovanstående, ja inte frugan och mamman förstås. Men resten, någon som är intresserad? 

-Emmmmmmmmmmmmm. Aaaaaaaaaaaaaa. Teeeeeeeee. Mat står det där mamma!

Ja visst stod det så på den där skylten på restaurangen, helt själv läste han den lilla människan som bara är tre år. Men det bästa igår var ändå att han dansade. Han har med sina ostadiga ben tidigare vägrat. Vill inte, kan inte, men sluta dansa har han sagt.
Med hårdrock på rätt så hög volym kunde han igår inte motstå längre, tillsammans dansade vi.
Eller rockade är nog en bättre beskrivning, ja hela eftermiddagen och kvällen rockade.

Nu en ny dag, inget inplanerat i kalendern. Några samtal, några mail bara, lite kaffe och sedan ut i solen.

Bild: Träd från ovan vid Långholmen

Så där ja, då var bloggen flyttad. Verkar inte vara någon större skillnad, än så länge i alla fall. Dagen har varit fullspäckad med diverse återbesök som fungerat bra men varit energislukande för mig. Nu ut och kuta, därefter sedvanlig dusch, DH och sedan ska det BUS-testas.

På återseende och hoppas er dag varit bra.