Desperata Hemmafrun

Nu har jullovet börjat, mor har anlänt och julstöket har kommit igång på riktigt. Laxen gravas, julgodis kokas, kakor och pastej bakas, spjällen rimmas osv. Ingen stress bara trevligt, denna jul blir vi inte många, klapparna växer dock i antal under granen.

Just nu försöker jag mig på att göra kolafudge med vit choklad och chili. Ha det gott där ute och vad pysslar ni med?

Det finns en person från mitt förflutna som jag inte vill ha det minsta att göra med idag trots att det har gått 20 år. Det enda vi idag tillsammans delar är två versioner av svarta, skräckfyllda, smutsiga minnen fullspäckade av skam och skuld från tonåren. 
Jag försökte förlåta min plågoande en gång men det gick inget vidare. Vi träffades på ett café, det var obehagligt till en början men jag kände då att jag inget hade att frukta. Då kom de tillbaka igen, glåporden, hånflinen och hoten, jag reste mig för att gå, bord och stolar vältes och jag gick utan att vända mig om. Han hade fastnat kvar i det destruktiva spindelnät han själv skapat. Jag hade lyckats ta mig loss, jag var fri, trodde jag.

Min egen skuld och skam avtog, idag känner jag ingen, jag har förlåtit mig själv för länge sedan. Tiden har läkt de flesta fysiska spår, min näsa är fortfarande sned efter ögonblick av besinningslöst våld från den som jag då gav mitt naiva tonårshjärta till. Dessa spår påverkar mig inte idag men då och då likt sura illaluktande uppstötningar återkommer dock ögonblick från min djupaste och midnattsvarta minneslund. De stannar inte länge men bekommer mig en aning eftersom de påminner mig om att jag inte är helt fri.  

Genom åren har jag sällan befunnit mig i omgivningar där han figurerat. Tills nu, då även han funnit "skaffa dig 3 miljoner vänner och gilla-gilla-land", ingen överraskning, jag har väntat.

Jag noterar att en efter en av "mina vänner" blir hans, i gilla-gilla-land betyder kvaliteten ringa, kvantiteten regerar, jag vet det med. Men när min man kontaktades av personen i fråga, ja då tycker jag att det börjar bli jävligt obehagligt.
Obehagligt att han efter så många år visar intresse för att beblanda sig med min familj, min man. Detta är sjukt, respektlöst och smaklöst.

Jag gissar att ännu fler i min släkt och familj kommer att kontaktas, jag kan inte göra något åt det, annat än blockera " mina vänner" eller ta bort mig själv från forumet. 

Jag funderar en stund till medans obehaget kryper i kroppen och gör mig rastlös.

Tiden läker inte alla sår, döljer inte alla spår...

Denna morgon förskräcks vi av terrrordådet vid Drottninggatan, jag kunde ha varit där igår, jag ändrade mig och stannade till vid lilla köpcentrumet i närheten istället. Mycket olustigt och bedrövligt olyckligt eftersom detta kommer att skaka liv i främlingsfientliga tongångar igen.

Annars har helgen har varit lugn och mysig, vi har julpysslat, pyntat och jag har bakat sanslöst många lussebullar. I eftermiddag blir det glöggmingel med grannarna. Sonen är piggare men febern återkommer då och då så jag gissar att vi blir hemmavid ett tag framöver.
Vi har det bra ändå, ni då?

Jag hade ju stora pysselplaner igår men det blev inget av det alls. Sonen som vanligtvis brukar vara pigg när han är sjuk mådde inget vidare igår. Efter timmar av 40-41 graders feber gav jag upp och ringde sjukhuset, kom in hit bara, sa de så ska vi se vad som felas.

Maken kom hem från konferensen, skjutsade oss och väl på plats på Astrid Lingrens var sonen näst intill feberfri, mer vild än pigg, glad och full av energi - så typiskt...

Vårdpersonalen tyckte att vi skulle vända tillbaka igen, men vi stod på oss, meddelade att höga febern skulle återkomma och att det var något som var på tok. Vi hängde oss kvar, några timmar och prover senare så kom värdens bästa barnläkare som hittade det onda, skrev ut penicillin och var bara bäst.

-Känner ni er nöjda så här? Frågade läkaren hela familjen.
Jag svarade att vi var mer än nöjda och hindrade mig själv från att överfalla farbror doktorn med en riktig klängkram, tror inte att det hade uppskattats.

Väl hemma fick han tokhög feber igen men idag är det lugnare och jag är glad över att vi lyckades träffa just den läkaren igår.

Tur att vi inte bestämt oss för att åka på någon resa så här innan jul, vi är nämligen sjuka omlott hela familjen, ja inte Mr Big förstås, han blir ju aldrig sjuk. Men jag och sonen vi bjuder varandra på diverse förkylningar, först jag sedan han och så tvärtom, Panodil och Alvedon. Nu känner jag mig OK men sonen är jätteförkyld - igen.
Nåja nog om detta, vi fortsätter dagen med att pynta lite till och baka, minst 75 stycken Lussebullar har jag lovat att leverera till föreningens glöggmingel på Söndag, håll tummarna för jag är ingen vidare bakmästare.

Ha de gott i vinterkylan.

Härligt med Fredag som vanligt och denna morgon fick sonen glad och nöjd bege sig till skolan, en lärare på plats i alla fall.

Så här på vintern vill jag bara mysa hemma, tända ljus och kura i soffan med filten på om kvällarna. Men denna kväll ska jag och maken släcka mysljusen, strunta i Idol på TV och bege oss ut i kylan för att gå på på dejt, det var länge sedan så det kommer att bli så nice bara man kommer iväg. 

Ha det gott så länge♥

Har precis kommit hem från ett rätt så tufft möte som dock löpte väl ut tror jag, känner mig nöjd i alla fall.
Tänkte avsluta denna dag med ett positivt inlägg om min nya favoritparfym, Gucci Guilty som bara är så väldoftande. En god doft är verkligen en humörhöjare.

Nu surfar jag runt en sväng, sedan god natt♥♥