Desperata Hemmafrun

I Stockholm tar det tid (i vårt fall 4 år) att lära känna sina grannar och precis när vi lärt känna våra så flyttar vi. Igår när jag skvallrade med snygg-grannen så kom jag på att det just är våra goa grannar som jag kommer att sakna en aning.

Jag kommer att sakna att surra med sjuksköterskan längst upp. Glada Cykelnisse ovanför som alltid hjälper till om man har trubbel med sin cykel och morgonrocksmannen som till och med har vit sytråd till hands en midsommarafton och som ler med hela ansiktet varje morgon kommer jag nog att sakna lite. Söta familjen längst upp som alltid är så rara och så slutligen ögonkaramellen S-G, "Snygg-Grannen" blir nog lite saknade med.

-Ja men det är en himla bra trappuppgång vi har, trevliga grannar allihopa och vi kommer nog att sakna er lite när vi flyttar. (jag)
-Ja alla är bra förutom surpuppan längst upp (S-G)
-Va, menar du sjuksköterskan? Hon är ju bara hur trevlig som helst. (jag)
-Nääääe hon hälsar ju aldrig på mig, tittar bara ned i backen, en riktig surpuppa. (S-G)
-Jag lovar hon är verligen inte sur och vet du, dig kallar hon för Snygg-Grannen. (jag)

Snygg-Grannen blev så glad över denna information, tolkade själv in att surpuppan nog egentligen mest var blyg. Vi fortsatte att skvallra, kom in på sommarens skådespel och så berättade han även att vår underbara son väcker honom varje lördag och söndag klockan sju med sin legolåda som vänds upp och ned, men att det inte gör något.
Näe nu finns det ingen tid att skvallra mer, ska iväg och köpa målarfärg bland annat, ha fina dagen där ute.
Bild: På en annan ögonkaramell och favoritdoft.

Godmorgon, här är snön borta, solen skiner och jag har fullt upp. Hoppas ni har det bra där ute:)

Nope detta är inte vad jag struttar omkring i idag utan jag vill bara tipsa om HM blusen som jag beställde, jag blev ju lite kär i den när jag såg den och jag gillar den mycket. 
Jaja ha fina fredagen nu.

En skabbig, plastig sackosäck i mintgrönt (fråga mig inte varför jag en gång valde den färgen) som ingen vill sitta i har fått sig en makeover. Nytt överdrag i marint och vita stjärnor, förvånansvärt snabbt gick det att fixa denna. Jag började sent igårkväll och nu är den färdig. Enda kruxet var att jag fick tömma ur en hel del frigolitkulor för att få på den nya säcken och dessa kulor har nu smitit lite här och var, men dammsugaren får fixa det jobbet alldeles strax.

Före: och efter:

Mitt sura morgonhumör blåstes bort lite senare och nu är det minst sagt Fredags-på-topp här hemma.

Sonen har gjort framsteg igen denna dag. Jag började tjuta av lycka, sonen tittade förskräckt på mig och förstod inte alls vad han hade gjort som var så himla bra att mamma började böla.

För ett ögonblick glömde han idag bort att han enbart kan och vill gå med stöd (rullator eller någon som håller i båda armarna eller händerna).
Idag tog han min ena hand och bara gick. 
Först två-tre meter, halkade omkull, upp igen och så 5-6 meter till. Jag bara gapade, har hoppats så på detta men ändå inte vågat tro att det verkligen skulle ske. Jag försökte skärpa mig men kunde så klart inte hejda tårkanalerna från att flöda. 

-Du gjorde det! Älskling du gick ju, du gjorde det!

Kanske förstod han det stora i detta, för när jag ville visa sjukgymnasten lite senare och bad honom att gå på samma vis igen så var det helt omöjligt.
Men vi vet nu, både jag och min lille kämpe till son att han idag tog sina första egna kliv med bara en hand hårt hållandes i min.

Svårt att beskriva hur detta verkligen känns, men ögonblicket kändes som om att det vara han och jag, solnedgång, strand, palmer, doft av hav, vågornas sus, hand i hand tillsammans, hand i hand klarar vi allt.

Jajaja ha goa kvällen där ute, i morgon spanar jag in kommentarer, surfar runt och ser vad ni har haft för er.

Bild: Glad jag i köket denna afton.

Jag har alltid gillat träskor, när jag var liten hade vi tjejer på gården likadana vita eller svarta, under en mycket kort period hade vi även platåsula men vrickade fötterna som oftast så de fick ge vika för de vanliga klapprande skorna i trä och skinn. De tuffare, större tjejerna hade bruna som de lite nonchalant släpade efter asfalten.
Nu äger jag dessa som har bra många år på nacken.

År 2009 vill jag gärna ha ett par "slip in super high", gissar att fler kommer att hoppa på träpjucksen med högre klack vars tillverkare även fått pris (läste om det i gratistidningen City igår)

Bild: Hasbeens

Denna superfina utmärkelse fick jag av goaste

"För det första, så har hon hängt med i alla mina svängar, byten av bloggar mm. Att följa denna kvinnas vardag, med allt vad det innebär, gör att man inte kan göra annat än att se upp till henne.

Styrka, skönhet, intelligens, föräldraskap, smak för färg och form, fantastisk med sin mat, träning, inredning och kreationerna hon syr själv (!!!)... ja rubbet. En kvinna att se upp till och att inte kunna låta bli att älska.

Efter att vi träffats i början av 2007 på bloggträffen, kom hon att få en mycket speciell plats i mitt hjärta. Söstaste "Mona-Lisa" ;)

Only for U, Mia Dh!

Tusen tack för att Du är Du!"

Japp så skriver hon, tack, tack, tack för alla dessa vackra ord om mig.