Desperata Hemmafrun

Som jag har gruvat mig men idag gjorde jag det, berättade för sonen att vår fina vän gått bort. Det gick så himla bra och jag känner en stor lättnad över att det äntligen är gjort. Tusen frågor kommer att komma här framöver och det är helt OK.
Några svårare frågor har redan dundrat in som tex vad som händer när man har dött och så några lite enklare som frågan om man aldrig mer kommer att bajsa igen när man är död, gullungen...

Smårutten blogging från "Hemmafrun" den senaste tiden men så är det ibland ni vet. Jag känner mig smått deprimerad efter allt elände, ingen vidare start på detta år helt enkelt. Snart ska vi på begravning, om två veckor, kanske att det känns lite bättre sedan, jag vet inte. Jag kör i alla fall på med mina humörhöjare så gott jag bara kan.

Enkla humörhöjare som att laga en smarrig middag tillsammans med 6-åringen, höja spänningen och cruisa utan recept, skaldjurs-lasagne och minicheescake (jääääääättegott). Därefter crazydansa och mysa med familjen och tidigare idag så shoppade jag loss på en favoritmugg från Pip Studio som jag suktat efter. Så god att dricka kaffe ur och så där lyxigt unnötig speciellt med tanke på att man inte ska slänga in den i diskmaskinen, men den är min, pip pip...

Jag hoppas att ni har det bra där ute, man ska vara glad att man lever helt enkelt...

Efter en intensiv Norrlandstripp är vi nu åter på plats i huvudstaden. Vi har haft det riktigt bra som vanligt, vi har bara hängt med de närmaste i familjen, man hinner inte med fler på 5 futtiga dagar varav två går åt till att resa med bil. Resan gjorde gott och det känns riktigt bra att vara hemma igen.

Bild: Nope vi bodde lite flådigare än så här, detta är en gammal vedeldad bastu som männen i familjen envisas med att besöka trots att de verkar få smärre rökskador på kuppen. Kanske börjar den ha gjort sitt, men den är söt att titta på, från utsidan.