Renovering pågår
Snö ute, sol, längtar efter vår, renovering pågår både utomhus och inne. Rörigt men det blir bra till slut.
Hemma
Tiden går fort, vi har nu bott här i Norrland ett år och några dagar. Ett omtumlande år med så galet mycket nytt för hela familjen.
Tuffast har det varit för 10-åringen som fick lämna allt han var van vid, bästisen, klasskompisarna, skolan och andra viktiga personer som följt honom genom hela livet.
Tvåan som snart blir tre är lyckligt omedveten om alla utmaningar och prövningar som familjen gått igenom som hemvändare, husägare, nyinflyttade, nyanställda. Omedveten om saknaden av kära vänner och allt som vi var vana vid.
Om jag själv bortser från det som varit körigt för familjen detta år och bara reflekterar återflytten utifrån mitt eget perspektiv så har det från dag ett känts så rätt.
Jag blir lycklig bara av att gå ut och andas, här doftar det hemma vart än jag går. Det är en märklig känsla, eftersom jag aldrig vantrivdes i huvudstaden som jag levt i över 20 år. Något har dock alltid fattats mig och jag kunde aldrig få grepp om vad.
Samma dag som jag satte nyckeln i låset på Norrlandsvillan, kände doften utomhus och såg solen gå ned för dryga året sedan så förstod jag vad som saknats... Känslan av att vara "hemma".
Jag är hemma nu och är så lycklig över det. Det är här jag vill leva, älska, bara vara och bli riktigt gammal💜
Frost
Frost i morse, vi packar upp och försöker få ordning. Vi kommer att trivas bra här i Norrland. Skönt att vara hemma, trots att vi är utan kök i två veckor till.
Copycat
Och så shoppade jag en lampa, maffig och perfekt till vardagsrummet med höga takhöjden. Originalet kostar skjortan, jag har köpt en kopia. Lååååång leveranstid, håller tummar att den är Ok när den väl kommer den 8 januari.
Bättre idag
Men allt är så klart inte bara negativt. I morgon får vi börja flytta in... Inget kök men ändå, ett eget hem, yeeeey👍✨🎉👍
Piss
Idag har jag en sämre dag, känner mig ledsen och eländig. Vårt liv har kommit att granskas under lupp, just nu ifrågasätts alla tidigare beslut som Försäkringskassan i Stockholm beviljat.
Detta tröttar ut mig enormt mycket, dock inte förvånande eftersom inget är enkelt i försäkringskassans värld.
Vi begåvades med ett väldigt sjukt och funktionshindrat barn och fick för tio år sedan hjälp av sjukhuset att fylla i alla ansökningar och papper för att vi skulle kunna ta med detta barn hem. Därefter har försäkringskassan gjort uppföljande kontroller och utredningar. Efter samtal med FK innan flytt meddelades det mig glatt att alla beslut följer med oavsett var man flyttar inom riket, inga svårigheter eller krångel.
Här i Norrland arbetar man annorlunda säger man nu, detta trots att myndigheten är statlig och skall vara likriktad, det skall alltså ej vara enklare eller svårare att vara funktionshindrad beroende på vilken stad man bor i. Självklart kan tyckas men så fungerar det alltså inte i verkligheten.
Jag skulle kunna kapa av mig en arm eller en fot för att slippa ha assistenter i mitt eget hem. Och jag slutar aldrig drömma om att det en dag blir så pass bra att vi bara kan vara vi, utan obehöriga i vårt hem. Nu är vi inte där, kanske den dagen aldrig kommer och jag tycker bara att det är så jävla pissigt att jag, min man och min funktionshindrade son ska behöva känna oss som kriminella parasiter för att vi måste ansöka om hjälp vi egentligen aldrig önskat men måste ha för att överleva.
Jag skriver av mig här, låter det stanna så, berättar inte för någon, orkar inte, biter ihop, blundar och försöker att inte bryta samman. Nu kurar jag ihop hos min mor.
Jag fokuserar på det positiva, att vi bor här i Norrland, att vi snart flyttar in i huset och att jag aldrig någonsin kommer att flytta någonstans igen❤️❤️❤️
10 år idag
Hipp hipp hurra, vår son, vår hjälte fyller 10 år idag❤️❤️❤️
Vi smyger oss kvar
Vi stod inte riktigt ut i vår minst sagt spartanska bostad, så när svägerskan bjöd in oss över helgen nappade vi på erbjudandet.
Å vilken helg det blev sedan, lunch å shopping i stan, besök på tropikhuset och en massa mys i svägerskans hus och så en och annan drink också.
Nu är helgen över och vi smyger oss kvar. I morgon blir sonen 10 år, den dagen och kvällen firar vi hos dem. Sedan bär det iväg igen, vill inte trötta ut våra släktingar alldeles, hoppas på inflytt till helgen, håller tummar.
Boende nr 2
Vackert
Otroligt lyxigt att kunna läsa läxa med sonen i solnedgången och samtidigt spana på flyttfåglar som slagit läger vid älven. Blev kanske inte så effektiv läxläsning men ljuvlig kvalitetstid💜
Äpplen
Äpplena från trädgården tar aldrig slut, försöker muta min mor till att göra äppelsaft i saftmajan, det blir inte mycket dricka men himmel så gott. Själv har jag fokuserat på äppelchutney, stark, mild, med lingon och utan... Som sagt, massor med äpplen kvar.
Omysigt
Det är så grymt omysigt i denna lånelägenhet. Tänder favoritljuset från Rituals och så viskar vi om kvällen eftersom vi vuxna och vår dotter sover tillsammans i vardagsrummet. Lugna småsega kvällar, vardag som helg... Några veckor kvar, nu har spånskivor kommit på plats i några av rummen i huset iaf.
Vi flyttar till Norrland
Efter en lång tid, över 20 år i huvudstaden bestämde vi oss att börja kika på möjligheten att flytta tillbaka till släkt och gamla vänner i Norrland.
Vi upplevde att vårt liv stod stilla i Stockholm, vi var trötta efter alla kamper med skola och kommun gällande vårt barns hjälpbehov.
Vi behövde nya mål och utmaningar och i Maj 2014 bestämde vi oss på riktigt att söka jobb, sälja lägenhet och köpa villa i Umeå. Vår plan var att denna process skulle ta några år men när vi väl bestämt oss tog det bara en månad tills jobb för maken var fixat. Så allt rullade på i rasande fart och nu 4 månader senare är vi alltså på plats. Helt fantastiskt och overkligt, hjärnan greppar inte riktigt att vi ska stanna för alltid och inte packa våra väskor å dra tillbaka söderöver. Nu är vi här, vi har flyttat hem till Norrland❤️
Den bästa
Detta ska vara den bästa mascaran i världen, enligt dom som vet. Nu har jag inte testat alla som finns men en hel del, så vi får väl se...
Nämen inte ska väl vi tränga oss på...
Midsommaren är räddad tack vare att jag slog en pling till min kära väninna och mer eller mindre bjöd in oss själva till hennes syster ute på landet. Annars hade vi fått vara själva, alla vänner är bortresta och släktingarna i norr firar tillsammans så klart. Jag tror att denna midsommar kommer att bli minnesvärd och så roligt att få träffa nya människor och fira på en helt ny plats.
Om jag hinner ikväll målar jag naglarna i favoritlacket från Chanel som jag fått av min minst sagt fantastiska svägerska. Hon är inte bara arbetsterapeut, massör och golvspecialist utan numera även nagelteknolog. Fina naglar gör hon, dock inte mina, dem kladdar jag på själv. Korta och dana men med lite lack så känns det finare i alla fall.
Sunktigt i förorten och glassigt hemmavid
Passade på att motionera ordentligt idag med, en slags förortssafari promenadledes på en si så där 2 och en halv timma. Tog längre tid än beräknat eftersom jag stirrade blint på telefonens kartläsare, skulle ha tänkt själv istället så hade det blivit rätt direkt. Uppdraget var att införskaffa mammas tunika, som hon på nåder fått lägga undan då den var på rea. Mission completed men höll på att gå käpp rätt...
Lyckades med konststycket att glömma påse idag igen! Denna gång på MC Donalds, smet in där för att värma mat till liten hungrig och upprörd loppa och i ivern att utfodra bebis glömde jag påsskrället. Hade tur igen, den låg kvar, bebbe fick mat och jag blev upphämtad strax därefter.
Jag tänker icke bege mig till den förort jag befann mig i på väääldigt länge, vantrivdes på riktigt.
Beskådade ett eländigt drama mellan en mamma och hennes ettåring, förstörde min dag, jag blev så illa berörd att jag lyfte upp min lilla prinsessa och blandade in personal i en butik. Mamman hann dock smita iväg och jag ångrar så att jag inte sade till direkt, stackars lilla barn, hemska vidriga mamma. Man ska vara snäll med sina barn, punkt! Det finns inga ursäkter i världen för att vara elak mot en ettåring, räkna till 10, andas, gå ifrån, vad som helst.
Näe nu ska jag släppa detta och fortsätta fira hemmavid för, hipp hipp hurra, det är vår 14:e bröllopsdag idag, precis som på slottet på Haga och Drottningholm, undrar om de firar idag...
Heldag ute
Idag tog vi en låååång promenad, eller sk PW till IKEA, inte helt OK med tanke på min hälsporredrabbade fot. Jag lär få trubbel i morgon men ibland kan man bara inte låta bli att röra på sig. Solen gassade och sonen hade samma morgon fått rullstolen preppad på "hjälpis" och han körde halva vägen alldeles själv, helt galet, han har aldrig kört rullen så mycket på egen hand någon gång tidigare.
Väl på plats i Kungens Kurva snurrade vi runt bland butikerna, shoppade loss bland småprylarna i Kampradland som så klart samlade på sig och blev en rejäl summa i alla fall. Väl hemåt så hoppade vi på bussen, alla fick inte plats vid samma ingång, jag och loppan längst bak. Jag satte mig ned på sätet, pustade ut och kände mig lite nöjd över lugnet och tystnaden tills jag tittade ut och såg min välfyllda IKEA-påse kvar på hållplatsen när bussen sakteliga seglade iväg...
Ett gallsriii (mitt) fick alla i bussen att rycka till.
-ANDREAS, MIN PÅSE, ALLA SAKERNA, STOPPA BUSSEN!
Busschauffören stannade snällt, inte så illa med tanke på suraste chaufförerna i Svea Rike samt det pressade tidtabellschema de salviskt måste följa. Mannen fick sig en extra joggingtur, grejerna är på plats hemma, barnen sover, mannen är på jobbmiddag/fest och jag ska hoppa isäng.
I morgon måste jag bege mig till Farsta, inte riktigt vad jag hade lust med men vad göra när min mamma har blivit besatt av en tunika som bara finns just där. Jag har lovat att fixa iaf. Ha de gott så länge.
Bild på: Snabblagade middagen, ugnsgrillad paprika med fetaost, lite cremefraiche, sambalolelek och morötter. Sallad och avocado med lax och chevréoströra.
Tappra läsare
Ja ni är några få tappra som kikar in ändå trots att det är så länge sedan som jag bjöd på ett inlägg. Nu kör vi på igen, bebisen växer så det knakar, hux flux har hon hunnit bli 7 månader. Vi har nyss döpt vår lilla Emma-Lo i norrland, alla var bjudna och nästan alla kom! 60 personer kom för att se vår dotter döpas och sonen läsa "Gud som haver" högt i kyrkan. Fika därpå och släktfest hos en kusin på kvällen.
Sonen har tagit sommarlov och vi kommer att ha semester i huvudstaden. Släkt och vänner kommer från och med nästa vecka, denna vecka är planen att det ska röjas och fixas lite här hemma, får väl se hur det blir med det.
Hade gott nu då.
Vi kommer hem
Vi premiäråker hem till Umeå, jag och lilla E-Lo. En släkting har gått bort och vi kommer att vara med på begravningen, stötta min lilla mamma och kusinerna. Det blir bra även om än det sorgliga ärendet. Snart kommer vi, närmare bestämt den 21 Februari, vi ses...
Fötterna på bordet
Vi har det bra också, riktigt bra och mysigt mittemellan alla dramor och annat skrot. Vi deppar inte utan njuter av det lilla.
En perfekt frukost, en nostalgisk förrätt eller en välstekt biff, tillsammans hela familjen. Jag tror att om man har varit med om riktigt tunga saker så sker det på automatik, som en slags överlevnadsmekanism att verkligen uppskatta de små ljuspunkterna i livet.
Så är det för oss, allas problem är dock utan jämförelse av lika värde, våra problem är inte viktigare eller större än någon annans. Det är bara ibland som jag kan bli lite ledsen över att mina nära inte förstår eller förmår sig att njuta av hur bra de har det. Att få vara frisk, att ha pengar till mat och en vettig bostad, att barnen lever och andas, att ha en familj att vara med om helgen och att släkt och vänner bryr sig. Det räcker helt enkelt, man behöver inte mer. Kärlek go vänner...