Upprörd, irriterad och frustrerad...
Har känt mig irritabel i flera dagar nu, går bara runt och retar mig och blir upprörd på allt möjligt, stort som smått. Mr Big har fått sig ett par törnar, men jag har bett om ursäkt i alla fall och försökt förklara att detta helt enkelt beror på PMS. Vilken jäkla åkomma, otroligt störande.
Detta retar jag mig på just nu, läs eller låt bli...
Upprörd: Över att vårt rättssystem "rycker på axlarna" över anmälningar om dödshot av kvinnor. En mamma anmäler att exmaken hotat henne till döds samt misshandlat det gemensamma barnet (gårdagens Metro). Åklagaren anser detta ej vara så allvarligt, ett dygn senare är mamman mördad. Nu är åklagaren lite ledsen, så fint då, själv är jag skitförbannad.
Irriterad: Över daltandet om Niqab/burka, nej det är inte OK att undervisa barn i ett spökhuckle med hål för ögonen i detta land. Svep omkring i vad ni vill på fritiden, men på jobbet ska den av, punkt slut, hur svårt ska det vara?
Frustrerad: och besviken över att lärarna på sonens skola så ofta är sjuka eller "vabbar". Denna dag var ingen av de tre på plats och sonen kunde helt enkelt inte gå till sin skola, fick ta av sig jackan och stanna hemma, urtrist.
Irriterad: På folk som inte klarar av att skriva mail utan att vara otrevliga, gå en kurs eller ännu enklare skippa utropstecken i var och vartannat ord.
Irriterad: På att om jag nu måste drömma otrohetsdrömmar så varför i hela friden måste jag då i drömmen vara otrogen med Lasse Berghagen! Jorå det var värt ett utropstecken, ingen trevlig känsla efter den drömmen på morgonen, otäckt.
Nåt mer kanske? Nope inte just nu, det får räcka helt enkelt. Nu ska jag ha en riktigt härlig dag och önskar er detsamma.
Detta retar jag mig på just nu, läs eller låt bli...
Upprörd: Över att vårt rättssystem "rycker på axlarna" över anmälningar om dödshot av kvinnor. En mamma anmäler att exmaken hotat henne till döds samt misshandlat det gemensamma barnet (gårdagens Metro). Åklagaren anser detta ej vara så allvarligt, ett dygn senare är mamman mördad. Nu är åklagaren lite ledsen, så fint då, själv är jag skitförbannad.
Irriterad: Över daltandet om Niqab/burka, nej det är inte OK att undervisa barn i ett spökhuckle med hål för ögonen i detta land. Svep omkring i vad ni vill på fritiden, men på jobbet ska den av, punkt slut, hur svårt ska det vara?
Frustrerad: och besviken över att lärarna på sonens skola så ofta är sjuka eller "vabbar". Denna dag var ingen av de tre på plats och sonen kunde helt enkelt inte gå till sin skola, fick ta av sig jackan och stanna hemma, urtrist.
Irriterad: På folk som inte klarar av att skriva mail utan att vara otrevliga, gå en kurs eller ännu enklare skippa utropstecken i var och vartannat ord.
Irriterad: På att om jag nu måste drömma otrohetsdrömmar så varför i hela friden måste jag då i drömmen vara otrogen med Lasse Berghagen! Jorå det var värt ett utropstecken, ingen trevlig känsla efter den drömmen på morgonen, otäckt.
Nåt mer kanske? Nope inte just nu, det får räcka helt enkelt. Nu ska jag ha en riktigt härlig dag och önskar er detsamma.
Fotofrukost
Igår morse var jag på en väldigt trevlig frukost på Expert med föreläsning av Peter Stahre om fototeknik.
Jag blev riktigt peppad att äntligen ta tag i saken och fördjupa mig mer i ämnet, skaffa ett lite vassare objektiv och en extern blixt som man kan vinkla så att inte blixten kommer precis rakt på föremålet för fotot (kanske går lättare att fota sonen då som avskyr blixten).
Jag hör till kategorin som har automatinställningen på och hoppas på det bästa men jag ska avsätta tid att lära känna min kamera lite bättre helt enkelt.
Tusen tack Expert för en trevlig morgon.
Bild: Mia, Delinda och goodiebagen
Frukostmuffins & heltäckande slöja
Alltid tidiga morgnar hemma hos oss och jag känner mig pigg trots att det blev lite sent igår hemma hos Silvers. Jag och sonen har hunnit med att baka frukostmuffins, har haft en riktig mysfrukost och i DN fastnade jag för artikeln om "rätten att täcka ansiktiet". Har funderat och läst en hel del i ämnet men är tvärsäker till mitt "nej tack till burka, niqab" eller vad beklädnaden kallas.
Jag anser att sådan utstyrsel inte hör hemma i ett modernt samhälle, finns inga förargument som kan få mig att tycka annat, tyvärr. Skulle exempelvis min eller sonens läkare, lärare eller sjukgymnast envisas med att bära denna typen av slöja skulle jag genast be om att få byta. Punkt
Nu ska jag och sonen iväg till BR och köpa utlovad vindsnurra, jag lovade honom igår och det första han sa i morse var.
-Mamma kommer du ihåg vad du lovade?
Man ska hålla det man lovar.
Super din unge ikväll
Jag var 14 år, Valborgskvällen hade planerats länge, vi i tjejgänget som alltid träffades varje helg skulle festa till ordentligt för första gången, nu jäklar skulle vi ha kul. Det doftade Studiolines hårgelé, Salomonryggsäckarna var proppade med sprit, öl och av någon konstig anledning Marinella (hua), spretlugg var poppis, vi hade ljusa jeans, Converse och randiga Ball-tröjor. Vi var spända och många skulle träffas i huset där inga vuxna var hemma.
Vi hade roligt, cyklade ned en sväng på stan och sedan tillbaka till villan där även äldre killar hade joinat festen och bjöd oss småbrudar på massor av dricka, fritt fram bara, skratt och glada rop, någon kräktes på toaletten och så kom samtalet till mig och i luren meddelade min styvpappa bestämt att jag skulle hem, på en gång.
Då fanns inte mobiltelefonerna i var mans hand men mina föräldrar hade ändå luskat reda på var jag befann mig, hade blandat in andra föräldrar och jag blev hemhämtad. "Mina galna" föräldrar förstörde nattens planer och jag tyckte att allt var sååååååååååååååå pinsamt.
Ikväll kommer massor av ungdomar att omhändertas för fylla, många föräldrar blundar för det faktum att kanske just deras unge dricker ikväll. Jag tycker att det är en trist trend som pågår bland många föräldrar, jag anser inte att det är samhällets (polisens/socialtjänstens/landstingets) uppgift att se efter barnen, det är föräldrarnas punkt slut.
De flesta tonåringar har mobil idag, det är mycket lättare att tala med dem och ta reda på var de är.
Idag är jag tacksam över att mina föräldrar tog sitt ansvar, tacksam för att de sedan inte gjorde sådan stor affär av det, skuldbelade mig inte men markerade att de brydde sig om mig, markerade att de ville veta vad jag gjorde och var jag var och att de kunde komma och hämta mig om jag pysslade med sådant som inte var OK...
Vi hade roligt, cyklade ned en sväng på stan och sedan tillbaka till villan där även äldre killar hade joinat festen och bjöd oss småbrudar på massor av dricka, fritt fram bara, skratt och glada rop, någon kräktes på toaletten och så kom samtalet till mig och i luren meddelade min styvpappa bestämt att jag skulle hem, på en gång.
Då fanns inte mobiltelefonerna i var mans hand men mina föräldrar hade ändå luskat reda på var jag befann mig, hade blandat in andra föräldrar och jag blev hemhämtad. "Mina galna" föräldrar förstörde nattens planer och jag tyckte att allt var sååååååååååååååå pinsamt.
Ikväll kommer massor av ungdomar att omhändertas för fylla, många föräldrar blundar för det faktum att kanske just deras unge dricker ikväll. Jag tycker att det är en trist trend som pågår bland många föräldrar, jag anser inte att det är samhällets (polisens/socialtjänstens/landstingets) uppgift att se efter barnen, det är föräldrarnas punkt slut.
De flesta tonåringar har mobil idag, det är mycket lättare att tala med dem och ta reda på var de är.
Idag är jag tacksam över att mina föräldrar tog sitt ansvar, tacksam för att de sedan inte gjorde sådan stor affär av det, skuldbelade mig inte men markerade att de brydde sig om mig, markerade att de ville veta vad jag gjorde och var jag var och att de kunde komma och hämta mig om jag pysslade med sådant som inte var OK...
En dos Persbrandt
Äntligen får jag en dos Persbrandt, självklart sitter jag bänkad ikväll klockan 21.00, kanal 4.
12 avsnitt, tror det kan bli mumsigt värre, ha goa kvällen där ute...
Bild: TV4
12 avsnitt, tror det kan bli mumsigt värre, ha goa kvällen där ute...
Bild: TV4
Funktionshindrat barn har ej rätt till samma vård...
Att funktionshindrade barn inte får samma vård i Sverige är för oss en verklighet. Sjukhusets läkare menar dock att detta även sker för andra, att vi inte är ensamma och förmodligen sades det som om det skulle vara någon tröst. Jag hade aldrig lust att bli någon förespråkare för att ändra på detta fenomen. Min tid räcker inte riktigt till för det, men nu när vi bor i staden som verkar ha Sveriges sämsta barnsjukvård för dem som redan har det tuffare än andra så får jag plocka fram stridaryxan - igen.
Senaste sjukhusvistelsen förra helgen gjorde mig smått deprimerad. Att sonen får en sådan urusel hjälp på barnsjukhuset känns orättvist, grymt men mest overkligt. Overkligt, både för mig, sonens pappa och för alla i vår närhet som vi berättar om eländet för.
-Tyvärr vi kan inte hjälpa barn med andingshandikapp på den här avdelningen och på de andra är det fullt.
Läkarens ord gnager mig i sidan, sonens händer för öronen när vi pratade om den undermåliga vården på sjukhuset hugger mig i hjärtat och sorgen när jag krävde att personalen omedelbart skulle ta bort sonens dropp för att vi då när ingen vård fanns att tillgå istället skulle åka hem är obeskrivlig.
Detta tynger mig och jag har svårt att komma vidare. Nu ska jag försöka rycka upp mig, hänga med min familj ut. Striden får vänta till nästa vecka, i helgen ska vi bara vara en familj som har det bra tillsammans.
Senaste sjukhusvistelsen förra helgen gjorde mig smått deprimerad. Att sonen får en sådan urusel hjälp på barnsjukhuset känns orättvist, grymt men mest overkligt. Overkligt, både för mig, sonens pappa och för alla i vår närhet som vi berättar om eländet för.
-Tyvärr vi kan inte hjälpa barn med andingshandikapp på den här avdelningen och på de andra är det fullt.
Läkarens ord gnager mig i sidan, sonens händer för öronen när vi pratade om den undermåliga vården på sjukhuset hugger mig i hjärtat och sorgen när jag krävde att personalen omedelbart skulle ta bort sonens dropp för att vi då när ingen vård fanns att tillgå istället skulle åka hem är obeskrivlig.
Detta tynger mig och jag har svårt att komma vidare. Nu ska jag försöka rycka upp mig, hänga med min familj ut. Striden får vänta till nästa vecka, i helgen ska vi bara vara en familj som har det bra tillsammans.
var god dröj... vi kan i nuläget inte hjälpa barn med andningsproblem
Både glad och ledsen och rädd idag. Superglad för att sonen blivit tvärpigg, så pass att han kan andas, äta och dricka själv vilket han inte kunde igår.
Ledsen för att Astrid Lindgrens Barnsjukhus vägrar ge vårt barn den hjälp han behöver när han blir sjuk. Eländiga diskussioner om platsbrist på avdelningar för barn med andningsproblem avslutades med att sonen höll för öronen och att jag bad personalen koppla bort droppet så att vi då kunde åka hem istället.
Så nu är vi hemma i alla fall, sonen är pigg och glad och sover fint. Jag är fortfarande orolig eftersom jag inte riktigt återhämtat mig från sonens andningsuppehåll i lördags, rädd att det ska hända igen. Jag är mycket rädd för den människosyn som råder bland de ansvariga beslutsfattare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus gällande patienter med andningsproblem som kronisk grundproblematik. Jag är rädd att Hugo Lagerkrantz har alldeles rätt och jag kommer att vara obeskrivligt rädd nästa gång mitt barn får svårare att andas eftersom att vi enbart kan vända oss till just detta sjukhus när det krisar.
God natt där ute och så passar jag på att tacka för era kommentarer i inlägget innan, tack tack det värmer.
Ledsen för att Astrid Lindgrens Barnsjukhus vägrar ge vårt barn den hjälp han behöver när han blir sjuk. Eländiga diskussioner om platsbrist på avdelningar för barn med andningsproblem avslutades med att sonen höll för öronen och att jag bad personalen koppla bort droppet så att vi då kunde åka hem istället.
Så nu är vi hemma i alla fall, sonen är pigg och glad och sover fint. Jag är fortfarande orolig eftersom jag inte riktigt återhämtat mig från sonens andningsuppehåll i lördags, rädd att det ska hända igen. Jag är mycket rädd för den människosyn som råder bland de ansvariga beslutsfattare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus gällande patienter med andningsproblem som kronisk grundproblematik. Jag är rädd att Hugo Lagerkrantz har alldeles rätt och jag kommer att vara obeskrivligt rädd nästa gång mitt barn får svårare att andas eftersom att vi enbart kan vända oss till just detta sjukhus när det krisar.
God natt där ute och så passar jag på att tacka för era kommentarer i inlägget innan, tack tack det värmer.
Godmorgon, är det någon vaken där ute?
Vilken härlig morgon, här har vi alla sovit gott. Idag vankas det lördagsgodis, shopping till sonen, eventuellt middagsgäster och utgång med väninnan lärarinnan för den desperata hemmafrun.
Sonen har bestämt att han ska ha en Pippiryggsäck och jag hoppas verkligen att jag hittar en sådan idag, tror han är enda ungen på dagis som inte har en egen rygga och så får det ju bara inte vara.
Hoppas ni alla får en fin dag, vad ska ni hitta på månne?
Bild: Ellos
intervjuad
Det är absolut inte alls hela världen men så klart lite retfullt att bli felciterad i tidning. Igår utanför Astrid Lindgrens barnsjukhus lyckades (eller snarare misslyckades) jag bli stoppad av en reporter från gratistidningen Metro. Bara en fråga skulle det vara och jag började babbla på gladeligen om mina åsikter i ämnet, men ångrade mig lika snabbt eftersom jag förstod att inte ens hälften av vad det jag bubblade om skulle komma med, samt att det garanterat skulle bli felvinklat.
Frågan jag fick: Är det bra med privata barnsjukhus?
Jag svarade: Att jag tyckte både ja och nej. Ja om det innebär en mindre belastning för Astrid Lindgrens barnsjukhus där det ibland kan vara svårt att få hjälp eftersom trycket där är så stort. Själva skulle vi inte kunna vända oss till privat vård för sonens del eftersom vi behöver den breda kompetens som finns på Karolinska.
Nej om det blir ett sjukhus som bara gagnar bättre bemedlade barn och att inga förändringar sker på det befintliga barnsjukhuset.
På detta vis stod det inte i artikeln, men vi var rätt söta på bilden i alla fall, jag och min goa prins i sin rullstol.
Så om nu någon sett mig och sonen i papperstidningen och tänkt "men vad i hela friden säger människan", så vet ni som hänger här i alla fall att jag inte uttryckte mig som det står tryckt i Metro.
Och jo jag har redan fått förklara för både lekisfröknar och sjukgymnast.
Frågan jag fick: Är det bra med privata barnsjukhus?
Jag svarade: Att jag tyckte både ja och nej. Ja om det innebär en mindre belastning för Astrid Lindgrens barnsjukhus där det ibland kan vara svårt att få hjälp eftersom trycket där är så stort. Själva skulle vi inte kunna vända oss till privat vård för sonens del eftersom vi behöver den breda kompetens som finns på Karolinska.
Nej om det blir ett sjukhus som bara gagnar bättre bemedlade barn och att inga förändringar sker på det befintliga barnsjukhuset.
På detta vis stod det inte i artikeln, men vi var rätt söta på bilden i alla fall, jag och min goa prins i sin rullstol.
Så om nu någon sett mig och sonen i papperstidningen och tänkt "men vad i hela friden säger människan", så vet ni som hänger här i alla fall att jag inte uttryckte mig som det står tryckt i Metro.
Och jo jag har redan fått förklara för både lekisfröknar och sjukgymnast.
grått och vitt
Näe men usch och fy för att bege sig ut i ovädret och springa, har verkligen ingen lust. skulle hellre stannat inne och käkat nötter eller något framför TV:n. Men nu har jag bestämt, springa två, vila en så det är bara att ta på mig joggingstassen och tvinga mig ut...
På en gång, tjing tjong, vad hittar ni på ikväll?
Bild: Regn och sol på samma gång, jag fascineras av moln...
slampigt gott
Ikväll har vi ätit godaste grillade maten på länge. I morgon har jag supersovmorgon men därefter tänkte jag dela med mig av mina absoluta grillfavoriter.
Mannen har i alla fall äntligen lärt sig att smöra med frugan ger utdelning. Nu har han en plan om att bjuda mig på räkbakelser i det gröna betydligt oftare. Gärna säger jag, varför inte.
Jag är hur som haver himla nöjd, han är nöjd, en himla bra dag på många vis...
Gonatt på er...
Bild: På kvällens godaste grillkrubb
klänningen är klar
Hur kul kunde man ha med en gammal gardin nu då?
Ja ni ser resultatet på bilden. "Snällklänningen" är klar och jag gissar att jag har inspirerats av förra säsongens alla blåblommiga Gucciklänningar samt lite SATC Carrie outfits. Den är i bomull, har ett skärp i midjan, har tillverkats av mig och kostade absolut ingenting eftersom tyget redan fanns hemma. Om mormor ser mig från himlen gissar jag att hon är helnöjd, hon tyckte om när man såg ljuv och snäll ut. Om jag är sur och bitchig kan jag ju alltid slänga på mig denna klänning,
vem vet humöret kanske ändras i ett naffs. Men nu ska den av, här finns ingen tid att mesa på i snällklänning.
Ha goa dagen därute.
Bild: På nya klänningen och bakgrunden är lånad från Gucci 2007
tisdagstema - upp
Upp, upp vad ser jag när jag tittar upp?
Lite balkong, lite tall och så bara blå himmel, inte ett enda moln. Så ser det ut hos mig idag när jag tittar upp. Temat denna vecka i tisdagstema är upp, hur ser det ut hos dig?
Det fungerar bra också på barnsjukhuset
Har ju tidigare berättat om när det fungerar riktigt dåligt på barnsjukhuset, idag var ingen sådan dag. Enbart superproffsigt, snabb service och otroligt duktiga läkare och sköterskor.
Bara att besöka barnakuten, träffa en läkare, ta prover och därefter få vidare vård/medicin kan annars ta ett halvt dygn beroende på när man kommer in. Denna morgon tog allt bara en timma, vi är hemma nu igen med diverse medicamenter och allt kommer säkert att vara fint om några dagar igen.
Bravo barnsjukhuset:))))
Bild: På goaste sjukhusclownerna
grattis alla mammor
Ingen "deppmorsdag" detta år. Jag har fått present av mannen, en väldoftande sådan, Biotherms Eau Pure Bodymilk med en liten medföljande Body Mist. Inget jag själv önskat men han är bra på att köpa presenter mannen min. Jag gillar verkligen doften, så tack tack.
Senare blir det rosa prinsesstårta, nu firar jag mig själv genom att slappa på balkongen, läsa blaskor och dricker bubbelvatten.
Bästa presenten vore dock om sonen fick slippa sin feber, aningens bättre idag men ändå fortfarande hög feber.
Firar ni idag och i så fall vad hittar ni på?
Bilderna har jag lånat här och här
ironi funkar inte på pensionärerna på min gata
Idag fick jag svar på bra många frågor när jag mötte en glad pensinär som tillsammans med min katt kom ut från grannhuset. Ska försöka redivisa vår dialog, tänk er mig med en rätt så ironisk ton och så pensionären som kvittrade som en fågel.
-Nämen hej och hallå, det där är min katt, har han varit inne hos dig? (jag)
-Jaaaaaaaa han kommer in till oss varje morgon klockan 7. (pensionären)
-Jaha men då förstår jag varför han skriker och jamar från 5-6 på morgonen tills jag släpper ut honom, hmmm han går alltså direkt in till dig. (jag)
-Jaaa han får mat hos oss varje morgon, han är ju så smal katten. (pensionären)
-Ja du hos oss får han ett superdyrt specialfoder rekommenderat av veterinär just för att han ska gå upp i vikt. Inte konstigt att vi tycker att han äter lite då. (jag)
-Av oss får han finaste köttbitar från Whiskas, något annat tycker han inte om förstår du. (pensionären)
-Eftersom katten får specialkost har jag sagt till en annan granne att sluta mata MIN katt med korv. (jag)
-Jahaaa, hahaha vad roligt att träffa dig och så rooooooligt att vi får låna din katt. (pensionären)
-Om det är så roligt kanske du kan ta hand om katten i sommar när vi ska på semester?(Jag)
-Oooooooo nej det går inte, vi reser bort om somrarna. Men ni måste allt sköta pälsen bättre, jag har tagit hand om den och kammat. (pensionären)
-Det har jag också gjort tills en dag när han helt plötsligt vägrade låta mig borsta honom. (jag)
-Jahaaa hahahahaaaa, nu ska vi gå in i garaget. (pensionären)
Och så går den glada pensionären och min katt in i gubbens garage. Själv står jag kvar som en fågelholk och undrar vad det är för fel på människorna som bor på denna gata.
-Nämen hej och hallå, det där är min katt, har han varit inne hos dig? (jag)
-Jaaaaaaaa han kommer in till oss varje morgon klockan 7. (pensionären)
-Jaha men då förstår jag varför han skriker och jamar från 5-6 på morgonen tills jag släpper ut honom, hmmm han går alltså direkt in till dig. (jag)
-Jaaa han får mat hos oss varje morgon, han är ju så smal katten. (pensionären)
-Ja du hos oss får han ett superdyrt specialfoder rekommenderat av veterinär just för att han ska gå upp i vikt. Inte konstigt att vi tycker att han äter lite då. (jag)
-Av oss får han finaste köttbitar från Whiskas, något annat tycker han inte om förstår du. (pensionären)
-Eftersom katten får specialkost har jag sagt till en annan granne att sluta mata MIN katt med korv. (jag)
-Jahaaa, hahaha vad roligt att träffa dig och så rooooooligt att vi får låna din katt. (pensionären)
-Om det är så roligt kanske du kan ta hand om katten i sommar när vi ska på semester?(Jag)
-Oooooooo nej det går inte, vi reser bort om somrarna. Men ni måste allt sköta pälsen bättre, jag har tagit hand om den och kammat. (pensionären)
-Det har jag också gjort tills en dag när han helt plötsligt vägrade låta mig borsta honom. (jag)
-Jahaaa hahahahaaaa, nu ska vi gå in i garaget. (pensionären)
Och så går den glada pensionären och min katt in i gubbens garage. Själv står jag kvar som en fågelholk och undrar vad det är för fel på människorna som bor på denna gata.
alla visar rumpan...
Nu tror jag inte att kjollängden kan bli så mycket kortare, eller kanske blir nästa steg att helt enkelt strunta i kjolen/klänningen och likt Kajsa Anka strutta omkring med rumpan bar.
Jag ser små tjej/flick/damrumpor överallt, på stan, i butiken och bland restaurangpersonalen. Svart miniklänning och vita trosor är ingen bra kombo (enligt mig) när man jobbar med att duka av bord på restaurang. Vi var väl en 10 matgäster som inte kunde låta bli att stirra på den servitris som helt ogenerat flaschade sin bakdel för alla som tittade åt hennes håll.
Alla minikjolsälskare begriper något som jag ej gör för jag tycker helt enkelt inte att det är snyggt...
...som en blomma på en äng
God natt mina vänner, jag önskar er det verkligen eftersom jag själv har haft två mindre bra sådana. Jag har skruvat, vänt på mig och inte kommit till ro.
Inatt kommer jag i ro, inatt somnar jag in. Det svåraste blev idag helt plötsligt så enkelt, att inte hålla tillbaka, att inte förställa, att bara vara jag fungerade helt plötsligt alldeles utmärkt.
Luddigt jag vet, sorry...
Nu ska jag bara lyssna på Gwensan en eller 18 gånger till,
sedan ska jag sluta mysa och bara lägga mig och sova.
Sussa sött därute...
ätardagen
Byggjobbarlunch och rabarber/jordgubbspaj till eftermiddagsfika. Rabarber och jordgubbar tillsammans är en förförisk kombination.
Vi bara äter idag, inte vidare mycket fixande här hemma.
Men nu är det visst dags att borra upp lite prylar,
innan det är dags att äta igen.
Ha det gott ni med...
aningens misstänksam
Sonen var duktig idag, heljobbigt prov att ta och det värsta är att man måste hålla fast honom med våld för att vara stilla med lilla armen som är så obeskrivligt stark.
Jobbigt även för mammahjärtat men det gick så bra som det kunde i alla fall och leksak utlovades efteråt. En ny lastbli eller en glassbil behöver han visst. Snart beger vi oss till ett köpcentrum och och köper leksak.
Jag känner på mig att det åter igen vankas trubbel, jag är på min vakt och väger mina ord noga, inte hetsa upp och inte ge uttryck för sina känslor.
Men nu är det helg och den tänker jag njuta av.
Så skönt att det är fredag. Vad hittar ni på i helgen?
Jobbigt även för mammahjärtat men det gick så bra som det kunde i alla fall och leksak utlovades efteråt. En ny lastbli eller en glassbil behöver han visst. Snart beger vi oss till ett köpcentrum och och köper leksak.
Jag känner på mig att det åter igen vankas trubbel, jag är på min vakt och väger mina ord noga, inte hetsa upp och inte ge uttryck för sina känslor.
Men nu är det helg och den tänker jag njuta av.
Så skönt att det är fredag. Vad hittar ni på i helgen?