Desperata Hemmafrun

F*n vad gott det är att vara tillsammans med de bästa av vänner, fina ni. Kram å tack...

Å vilken härlig morgon, gårdagen med flertalet tunga möten är över och idag skiner solen till och med här i södra Stockholm.
Sonen fick starta sin dag med ett besök hos skolsköterskan, en vaccination stod på agendan och till och med det gick smidigt och utan det minsta dramautspel, bravo sonen.

Nu fortsätter dagens to do och jag vill passa på att önska er en toppendag, en speciell hälsning till goa Lotta, tusen tack, jag hör av mig om de är tvärslut i pälsbutiken.

Kram/ Mia

Phu, dagens möte med skolan gick rätt så friktionsfritt, ett riktigt bra möte. Framöver får vi se hur det som nu dokumenterats fungerar i praktiken, men jag är optimistisk som vanligt. Bättre att vara försiktigt optimistisk och kanske bli en smula besviken framöver än att hela tiden gruva, oroa sig och tro det värsta.

Guldstjärna till maken som även han var med på mötet. Han gör att jag känner mig lugn, sansad och trygg i situationer där jag annars skulle vara stressad, stirrig och spretig i min dialog.

Mission "tunga uppförsbacken" är utplananad, men bara lite, nu tar jag tag i nästa myndighet som strular, en olycka kommer verkligen aldrig ensam.
Och ikväll är det ett superlångt styrelsemöte, denna dag får gärna vara över faktiskt. I morgon kommer allt att kännas bättre.

Å tack mannen, du är bäst...

Det må vara mycket "trams" här på bloggen, om det perfekta läppstiftet, favoritskorna, väskan som jag snöat in mig på, de perfekta Fredagsmiddagarna och så vidare, en hel del lullull.

Jag vill bara påminna om att mitt liv på intet sätt bara består av rosa skimmer och ytliga ting. Att vara mor till en underbar son med funktionshinder är en livslång kamp i uppförsbacke. Bloggandet om diverse ting utan större djup började för några år sedan när allt var som jobbigast och det har hjälpt mig en aning att lyfta tankar från tyngre göromål.

I vår familj kan vi inte göra allt som alla andra, vi kan inte åka på långsemester till fjärran land, ligga och lapa sol en hel dag på stranden, inte åka på skidsemester, störta i svindlande fart nedför backarna och sippa varm dryck på afterski. Nej det kan vi inte men vi kan mycket annat och allt som inte går gör vi ändå men på lite annat vis.

Sonen är min hjälte, min fighter och han är så lättsam på många vis, men ibland måste vi påminna omgivningen om det som inte är lika lätt.
Som kommande vecka när vi ska ha möte med hela skolledningen för att resursen på skolan inte riktigt räcker till. Många tuffa möten, många kamper och orosmoment kommer hela tiden att följa oss, livet ut.

Ibland kan jag förundras över hur många som helt verkar sakna insikt om hur bra och enkelt de faktiskt har det, det är dock inte min uppgift att påminna om sådant, likväl som det inte är någon annans uppgift att förringa de tuffa livsåtaganden som vi har i vår familj.

Vi kämpar vidare som alltid och nu ska jag och sonen in till stan och köpa en "Östermalmsmössa" på NK till min mamma som också hon tycker att ytliga ting kan pigga upp en ibland trist och grå vardag.

Ha det fint där ute och ta hand om varandra...

Vi är tre grannar på samma våning i trappuppgången där jag bor och nu idag har halvskummissarna bredvid flyttat ut och nya flyttat in. Det ser lovande ut för vårt våningsplan framöver, de som bor mittemot är toppen, vi lånar grejer, vattnar varandras blommor och kommer dessutom att ha en uppsättning nycklar hos varandra.

De nya har redan knackat på och verkar matcha oss övriga riktigt fint. Jag tycker att det är viktigt att man är trevlig mot sina grannar, allt blir så mycket bättre då, för alla.

Och så har jag hittat favvonyansen på läppstiftens "Rollsroyce", lagomt rött, lite för dyrt men rodde hem ett på rea, me lajki...


Ha fina Lördagen där ute.

Godmorgon där ute, här vaknades det som vanligt tidigt värre om än med en aning sovmorgon (till 07.45 i alla fall). Jag har den senaste tiden varit tröttare än tröttast och varje morgon känt att denna orkar jag verkligen inte kliva upp, men som ett mirakel efter andra koppen kaffe vaknar den sega kroppen till liv. Nu pigg och redo att göra Lördagen till en tipptoppdag.

Och så det här med längtan efter våren och visst ser jag också fram mot att det ska bli vår men jag gillar att vara här och nu, att bara genomlida en årstid för att sukta efter vår och värme är inte min grej. Nu är jag inne i en period av kreaktivitet, vill skapa, inreda fixa och trixa.
Just nu spånar jag på en fondvägg i köket, tapeter randiga på tvären, vad tror ni om det?

Ovanligt härligt med Fredag denna dag & kväll. Just nu utspelar sig en Beyblade (leksak) strid (mellan sonen och dess far) & jag har gömt mig i datarummet.

Julgruppen är numera mindre julig & får hänga kvar ett tag till.

Å Fredagsmaten smakade ovanligt gott idag, speciellt ugnsbakade löken och sherrymarinerade champinjonerna.
Snart läggdagsför den minsta  & därefter spanar vi lite slött på inspelat Let´s Dance.

Ha det gott där ute.

Jag har varit så uppe i allt pyssel och firande att jag dessvärre glömt bort att att önska er alla både en god jul och gott nytt år. Får väl säga god fortsättning i stället.

Året började med ett drama i vanlig ordning, när man tittar tillbaka så verkar detta vara ett återkommande mönster. Här hemma var det dock lugnt, bara närmaste familjen.
I morgon börjar vardagen igen, jul och nyårsledighet är över, nästan lite skönt tycker jag. Och har man varit med om det värsta redan i början av året så kan ju allt bara bli bättre, eller hur...