Det elfte budordet
Jag såg en liten stare i morse, den var lite trött och instängd i ett hörn vid skolbyggnaden, plötsligt flög den iväg och jag tänkte att det ordnar sig det här, det löser sig nog ändå...
Veckan har varit tuff för min familj, den startade med att skolledningen meddelade att vår son inte skulle få behålla sin resurs i skolan som han haft sedan skolstarten. Resurspersonen skulle bytas ut mot en annan trots att vare sig vi föräldrar, vår son eller resurpersonerna själva önskade detta. Jag har gråtit, vädjat, skrivit mail och bett ledningen om att åtminstone få tid att förbereda vår fysiskt funktionshindrade son för detta. Inget hjälpte, dagen efter beslutet fattades berättade skolan mot vår vilja för vår 8-åring att resursen inte skulle få jobba mer med honom.
Vår son har varit sänkt och inte sig lik efter detta, han har varit orolig och stressad, speciellt på morgon och kväll. Jag har gråtit tusen tårar för det smärtar så djupt när ens egen unge far så illa. Min ork och kämparglöd försvann, jag ville bara låsa dörren och sova. Sova kunde jag dock ej, orättvisan malde och gnagde i mitt huvud konstant.
Igår fick jag jag kraft från min fina väninna som jag i detta forum kallar för Skärgårds-Cilla, jag fann lite kraft där i bottens djup. Jag hittade den där gamla socionomen som bor inom mig, rotade fram lagboken och skollagens alla paragrafer och formulerade en anmälan om att skolan kränkt vårt barn.
Denna förmiddag blev anmälan klar och sändes iväg via mail, exakt efter en timma och 59 minuter fick vi besked om att skolan ändrat sitt beslut, sonen får behålla sin resurs som han litar på och har så stort förtroende för.
Ikväll kände jag igen min fina lyckliga gosse igen, han var så glad att allt skulle vara som vanligt i skolan igen på Måndag.
Min morfar hade ett efte budord "man skall icke ge sig". Tack morfar för att du lärde mig det, må du vila i frid. Våra nära är nu åter igen bestörta över att vi så ofta får kämpa så mycket hårdare än alla andra, de tycker att så många allt för ofta sparkar på oss som redan har det så tufft. Visst är det så, det känns inte OK alls när det händer men vi har varandra och går enade som vinnare ur varje strid. Och tänk så många strider vi vunnit, med väl formulerade skrivna ord, ordens betydelse och språkets makt. Jag är tött och mör efter denna vecka men ändå väldigt nöjd över att vi tillsammans lyckades ändra på ett förödande beslut. Att åter se lyckan i barnets ögon igen är ovärdeligt.
Man skall icke ge sig.
Superviktig information eller hur?
Jag har shoppat loss lite grann på rean detta år, dock inte så mycket i butikerna, vill undvika infektioner och diverse influensor för lilla bebis så gott det går. Ibland klättrar jag på väggarna och bara måste bege mig någonstans där det finns andra människor.
By Bloom har fortfarande rea och fraktfritt, slog till på bla favoritläppstiften från Clarins, 3 på en gång i färgerna 105, 106 och 103 så nu klarar jag mig ett tag framöver. Ha de...
Middag
Å middag blev det, inte lika lugn och trivsam som lunchen, men gott, snabblagat och enkelt. Ugnsgrillad Fläskfilé med egen glaze eller marinad, med vin, vit sirap, köttbuljongtärning, soja, sweetchilisås, peppar och paprikakrydda som kokats samman till en simmig sås. På med glazen på hela filén bara och skjuts in i ugnen samtidigt som potatisen och morötterna.
Lilla loppan gapade och skrek under hela middagen, det gör inte så mycket, jag är van och hoppas att det ska vända snart. Jag vill åka med henne till Umeå, hälsa på lite släkt och vänner som inte kan komma och hälsa på så ofta. Jag vill dock avvakta lite tills det tjuriga i magen ger med sig, så man inte tröttar ut omgivningen alldeles, måtte det vända snart...
Dagens
En tiptop dag med liten loppa, när hon mår gott hinner vi med massor, både ärenden och något så trevlig lunch på Melanders Fisk i Nacka. Lillan sov hela tiden, så smidigt, nu middagsfix.
Reashopping
Lilla loppis har strulat, har haft magknip eller något liknande, så pass upprörd att vi hållit oss i närheten av hemmet, korta promenader bara. Men denna natt och förmiddag har varit toppen, så pass att vi begav oss in till stan och NK:s rea. Shoppade inte loss på annat än en kalender (Ordning och reda bjöd på 50% på allt i butiken) och så en tröja till sonen från Pepe Jeans.
Det är något speciellt med en ny kalender, nya blad att vända...
Egentid
Herr groda ligger kvarglömd på det odammsugade golvet, disken står slött kvar på diskbänken, vi har så pass stökigt att jag inte riktigt trivs men ikväll gör det absolut ingenting för båda barnen sover, tjoho vilken lycka.
Åttaårigen har alltid haft svårt att komma till ro om kvällen, till viss del hör det till hans funktionshinder och att det på grund av omständigheterna inte fungerar att bara vara tuff och hård med nattningsprocedurerna.
Nu kämpar vi på vårt sätt i och denna kväll lyckades vi!
Bebisen har magknip titt som tätt men lyckades slappna av och att de nu sover sött båda två det känns minst lika bra som en högvinst på Triss, vi vuxna är avslappnade och chillar.
Ha det gott där ute...
Härliga 2013
God fortsättning gott folk, här är vi lite trötta idag, inte på grund av nattsudd och festande. Nej då detta nyår är det första någonsin där champangeglasen stod halvfulla kvar på diskbänken.
Vi, jag och mannen kämpade på fram till 12-slaget, skålade på balkongen med ett fast tag om babymonitorn. På så vis var hon med där på balkongen, sovandes i lugn och ro för att vakna två timmar senare sugen på mat.
Vi har det så fint just nu, jag ser så fram mot detta år, livet känns mer komplett. Men motgångar kommer varje år, flera stycken och de drämmer till extra hårt för dem som redan kämpar i motvind. För det gör vi, det är en ständig (lägg till minst tre fula ord eller svordomar här) uppförsbacke att leva med funktionshinder i familjen, alla blir drabbade.
Detta år ska jag fortsätta njuta av de tider där allt flyter på bra, men till skillnad från förra året ska jag försöka vara mer beredd på motgångarna och inte sjunka så djupt ned i ilska, sorg och smärta.
Gott nytt alla och så vill jag passa på att skicka en stor styrkekram till en viss C som kämpar på med sin lilla prinsessa. Ingen som inte själv har vistats en längre tid på sjukhus med en nyfödd vet eller kan någonsin förstå hur påfrestande det är. Jag lovar dig, jag förstår precis...