Jag följer med skräck...
Vi hade många läkare runt i kring vårt barn, några uttryckte försiktigt att de inte hyste så goda framtidsförhoppningar gällande vår son medans andra ingav hopp och tro.
Vår egen känsla för att vårt barn hade mycket att ge sviktade aldrig och jag tog fasta på vad en mycket begåvad överläkare sade till oss.
-Man kan aldrig veta hur begåvat ett barn kan komma att bli oavsett om det är helt friskt till en början eller inte, er son kan komma att bli lika smart som dig eller mig, eller så inte men ingen kan förutspå hur det kan komma att bli, ingen.
Vi stod på oss, vårt barn klarade helg efter helg, till slut (svårt med tidsperspektivet här men tror att det handlade om några månader) fick han rätt vård, fick tillräckligt med luft och började vara mer lik andra bebisar. Vi stod på oss och idag är vår son 4 år, han har kunnat alfabetet länge, kan läsa lite smått, kan räkna, är intresserad av plus och minus, kan flera fågelsorter speciellt ugglor, är intresserad av bilar och kan precis vartenda bilmärke som finns, känslig när andra blir ledsna, han är envis, turig och trotsig, är social och alldeles, alldeles underbar.
Jag blir varm i hela kroppen när jag ser den läkare som ingav oss så mycket hopp och som trodde på vårt barn, jag blir kall och får skräckliknande känslor när jag ser den/de andra som inte var lika positiva. Och jag bara hoppas att ingen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus har tagit bestämmanderätten över ett spädbarns liv utan föräldrarnas vetskap.
Fortsättning följer...
Bilden är lånad från Metro utanför det aktuella sjukhuset
Hjärtat brister nästan när man tänker tanken. Vilken tur ni hade som hade den där läkaren med er under resan i alla fall och så rätt han hade, för vilken underbar liten kille ni har.
Det är underbart med dessa fantastiska människor som arbetar inom vården, tyvärr finns rötäggen också som gärna får söka sig någon annanstans... Vad skönt att Ni fick träffa en av dessa fantastiska och medmänskliga läkare! Och vilken duktig liten kille Ni verkar ha!
Ha en fin dag!
Kramar
Är så glad att du lyssnade på den läkaren som sa så kloka ord! Du har världens finaste son!!
att ha en bra läkare vid sin sida i sån svår situation är nåt jag önskar fler .
vi hade n bra läkare vi med , och har fortfarande .. som tur är .
Man skräms av alla ruggiga historier (som på nåt vis fokuseras mer ute i pressen) men blir varm i hjärtat av alla goda. Ni har ju inte kommit dit ni är nu utan hårt slit och TRO ... ni är toppenfina!
Alla: Tackar för era fina kommentarer.
Hela historien är så hemsk tycker jag. Bra att ni stod på er, vad vore världen utan hopp? Klart man kämpar för sitt barn! Och er son är ju så fin!
Ja fy tusan vilket helvete ni har haft det. Huga vilken hemsk tanke och vilken makt läkarna har egentligen. Är så lycklig att allt slutade så underbart till slut..han är ju helt underbar, min lilla favorit. Miljarder kramar till er alla!
Kram Bettan
Ni är verkligen beundransvärda!!! Har sagt det förr och säger det igen. Lille A är grym!!
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Kram, jag vet hur det är att stå där vid sidan av sitt barn och få frågan!
Men här är vi med våra underbara kidz så fulla av liv och energi!
Kram
Varm i kroppen blir jag oxå, när jag läser din berättelse.
Som mamma till två barn som föddes friska kan jag inte ens försöka förstå vilket trauma ni gått igenom. Men jag känne rigen känslan av oändlig kärlek.
Ta hand om dig!
