Desperata Hemmafrun

Vad gör man en lördag ute på landet, förutom att äta stinkande fisk? Jo man plockar bär från vinbärsbuskarna, en sysselsättning som visade sig vara helt OK och så fick jag som annars vägrar att plocka bär känna mig lite delaktig till kommande saftproduktion. Det springs omkring och spanas efter fynd uppe på ladugårdsvinden. En gitarr (min egen avlagda som legat där sedan urminnes tider) hittades och mannen spelade låtar och fick applåder av stora och små.

Man är utomhus hela tiden trots att vädret inte är det bästa och det är väl tur det för här äter man mest hela tiden tycker jag.
Igår var det surströmmingspremiär, den absolut första för maken och den första detta år för mig. En trevlig lördagskväll och vi planerar att stanna kvar ytterligare en dag. Tävlingen om vem som är skitigast blir nog oavgjord för här finns varken dusch eller vattentoalett.

Jo en dag till står jag ut sedan drar vi oss in mot stan igen. Själv längtar jag efter rena lakan, lyxig frukost och roomservice, hmmm vi får se hur det blir med den biten.

Igår hade maken hand om sonens nattning, jag hörde dem en kort stund sedan somnade jag själv, vet inte vad klockan var men vid 19.30 kanske. För en nattsuddare som jag är detta väldigt ovanligt men det konstigaste av allt var att jag inte kände mig piggare i morse. Kanske har jag drabbats av någon slags tröttsjuka, jag tror dock starkt på att jag kommer att känna mig pigg idag och kommer varva tråkuppgifter (tvätt och städ) med lite roligt (shopping och packning).
En kopp kaffe till, därefter tvättstugan...

Dagens lunch bestod av en köpsallad och en kaloribomb. Allt är som vanligt här hemma för nu finns det kaffe på plats.

Helt som vanligt är det ju dock inte efter som det ska packas inför semestern, ingen långvarig sådan men 3 dyrbara veckor.
Jag bjöds dock alldeles nyligen på en överraskning, svärmor följer visst med som ett litet Kinderägg efter vår norrlandsvistelse. Så nu har maken en hel del att pyssla med efter jobbet de kommande kvällarna. Så sugen på att putsa i skrymslen och vrår verkar han inte.
Jag har dock sagt det förr men nu menar jag det, struntar han i det så tar jag in på Hotell. Hmmmmm kanske skulle passa på att resa bort till en vacker plats alldeles själv och vila ut istället för att sköta markservice och lyssna på pikar om hur värdelös man är på att städa under sophinken och var än man nu kan finna kvarglömd smuts.

En helkonstig dag igår som började med att jag hade sovmorgon men inte kunde sova. Istället för att bada snurrade vi runt och hamnade till slut på IKEA och käkade lunch. Jag inbillade mig att alla stirrade på just mig, "skärp dig sade mannen". På eftermiddagen fick vi besök av en alldeles fantastiskt godhjärtad människa, en sådan som verkligen får en att tro på mänsklighet och värme. Å inte blir man så där jättesmart av att sitta uppe och lyssna på YouTube halva natten.

Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp
och en mus, i vårt hus, svär och tuggar snus.
Lammet skäller, värper karameller, hunden jamar,
lilla grisen gal.
Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp
och vår ko, må ni tro, hon ska ut och ro.
Geten dansar, tuppen har fem svansar, oxen kacklar,
lilla grisen gal.
Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp
och vår katt, han tror att, myssan är en hatt.
Hönan jagar, räv i våra hagar, kossan gnäggar, lilla grisen gal.
Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp
och vår stut, flyger ut.
Nu är visan slut.

En god vän ringde igår, det var så skönt att höra en vettig människas röst. Att kort få berätta vad som felas och sedan bara få prata om vännens vardag och liv. Jag vill att min väninna ska veta att det betydde jättemycket, nu vet du det, tack Mira...

Ödesklivet har jag tagit
min resa har bara börjat, vägen kommer vara besvärlig, lång och krokig.
men jag är inte ensam, jag har med mig medresenärer på min färd.
Kloka och visa, nära och kära alla följer de med mig
och jag bara vet att det kommer att bli bra till slut.

Antingen är jag illa omtyckt av någon där ovan,
eller så är det någon i det mörkaste svarta som är riktigt sugen på mig,
eller så är det bara så att mitt liv är att befinna sig Limbo omgiven av idioti och vansinne...
Och inte fan vet jag vad som är värst...

Och inte vet jag om jag ska skratta eller gråta eller bara ge upp. Det sista är ju inte min stil så jag drar ut och springer en runda i hettan.
Och kanske är jag lite klokare i morgon,  vi får se.
Kommer garanterat tillbaka hit till mitt andningshål och surrar lite trams i alla fall.

(Sorry det blir inte tydlligare än så)

Over and out...