Vi kommer hem
Vi premiäråker hem till Umeå, jag och lilla E-Lo. En släkting har gått bort och vi kommer att vara med på begravningen, stötta min lilla mamma och kusinerna. Det blir bra även om än det sorgliga ärendet. Snart kommer vi, närmare bestämt den 21 Februari, vi ses...
Fötterna på bordet
Vi har det bra också, riktigt bra och mysigt mittemellan alla dramor och annat skrot. Vi deppar inte utan njuter av det lilla.
En perfekt frukost, en nostalgisk förrätt eller en välstekt biff, tillsammans hela familjen. Jag tror att om man har varit med om riktigt tunga saker så sker det på automatik, som en slags överlevnadsmekanism att verkligen uppskatta de små ljuspunkterna i livet.
Så är det för oss, allas problem är dock utan jämförelse av lika värde, våra problem är inte viktigare eller större än någon annans. Det är bara ibland som jag kan bli lite ledsen över att mina nära inte förstår eller förmår sig att njuta av hur bra de har det. Att få vara frisk, att ha pengar till mat och en vettig bostad, att barnen lever och andas, att ha en familj att vara med om helgen och att släkt och vänner bryr sig. Det räcker helt enkelt, man behöver inte mer. Kärlek go vänner...