Desperata Hemmafrun

Igår lyste det rött i tomatplantan på balkongen, jag som nästan hade glömt bort den plockade in den sista skörden. Den lilla plantan har bjudit på tomater hela sommaren och tomaterna har sonen fått. Han äter inte godis men bjuder man på körsbärstomater och frysta ärtor blir han salig, det senare förstår jag faktiskt inte...

Bild: På de sista tomaterna...

Efter ett envist lockande från balkongen kom han fram, stannade i 10 minuter, glufsade i sig käk och drog ut igen. Aningens osocial för tillfället måst jag säga, fast det är väl lika bra att passa på att vara ute för när det är kallt gillar han inte att vara ute.
Borde väl inte erkänna men jag glor på TV ikväll igen, Grey's eftersom jag sett hela första säsongen av Heroes klart. Ha en go kväll...

Bild: Å inte vill han vara med på bild heller...

Mår lite bättre idag men planerar att bara ta det lugnt här hemma.  Det enda som måste fixas är en riktigt god frukost och senare ta en tur till Alviks Måleri och välja tapeter/färg till lägenheten. Här är några favoriter som jag ska spana in lite närmare. 

Godmorgon, här vaknar vi tidigt men jag är inte människa förrän jag fått i mig minst två muggar kaffe. Igår vågade jag mig på att öka längden på min joggingrunda och det gick finfint, lite smånöjd över det. Mindre nöjd över valet av runda kanske bästa vännerna är för jag joggar numera så nära deras vardagsrumsfönster att det är omöjligt att låta bli att snegla in. Tror faktiskt att de såg mig igår, jag såg dem i alla fall. Nåja de får allt skylla sig själva att de flyttade så nära;)
Önskar er alla en fin dag idag.

Bild: På förnsterfluktaren själv direkt efter rundan...

Helt otroligt vad ett enkelt förkylningsvirus kan ställa till det. Även om det är mer stabilt och att vi flyttats från intensiven till en avdelning så är det rätt så "stökigt" periodvis. Värst är det på natten när den lille ska sova och denna natt har varit tuff med lite sömn som gör att han inte hinner hämta tillräckligt med kraft och energi.
Själv är jag ett nervvrak efter att ha vakat över sonen med hökögon i 3 dygn. Har väl sovit som mest tre timmar i sträck, ätit syltkakor till frukost och struntat i lunch för att därefter inta något konstigt till middag. Nu har dock kroppen protesterat, eller i alla fall min hjärna som inte fixar att hålla sig vaken längre.

Maken har tagit över och även om jag inte har koll på hur allt kommer att gå så känner jag mig trygg eftersom han är är där med den lille...

Gonatt igen då och tack alla ni som peppat mig:)

Det var så länge sedan att vi nästan inte kommer ihåg hur det kändes men nu är vi där igen på barnintensiven eftersom sonen har svårt att andas. Inatt har det kämpats och även idag för att han inte ska bli tvungen att läggas i respirator. Så är livet på en pinne för en familj med ett barn med andningproblem när en simpel, enkel förkylning drabbar liten gosse...
Läget är i alla rätt så stabilt, bättre än igår och jag känner mig lugnare så pass att jag kan gå ifrån och andas själv en stund. Tror det kommer att gå finfint, han är envis, tjurig och stark vår lille hjälte...

Hoppas ni alla har det toppen, kramis

Nu är hösten här och jag som kämpat för att bibehålla sommaren får ge mig. Enda enledningen till att jag kämpat är för att så många tjatat om hösten sedan mitten på sommaren. Men nu är det september och jag som gillar hösten välkomnar den.
Jag ska mysa med tända ljus, läsa alla böcker jag inte hunnit med och försöka att inte oroa mig för alla eländes förkylningar som hösten drar med sig. Jag ska fortsätta med mitt joggande och ta tag i diverse som känts jobbigt under sommaren men som nu känns helt OK eftersom jag gillar att höstplanera.

Jag ska sortera, rensa och planera inför kommande flytt. Jag ska smurfa runt och jaga den perfekta soffan, kökslampan och lusläsa tillvalskatalogen till bostadrätten. Inredning och form kommer att ligga mig varmt om hjärtat denna höst. Efter att ha fått andas frisk luft i norra Sverige, fått byta miljö och träffat dem som verkligen älskar och tror på oss har jag fått mer kraft, mer energi och jag tror att allt kommer att bli bättre.

Bra va:)

Bild: På min katt som börjar likna sig själv igen...