Desperata Hemmafrun

I stressad Projekt Runway anda har jag sytt om den gamla bröllopsklänningen från 1999, dagarna i hettan har blandats samman och i morse upplyste min kära make mig om att det faktiskt var Tisdag och inte Onsdag som jag hade fått för mig. Kändes för stunden som om jag vunnit högvinsten, en hel dag och idag blir klänningen klar och jag kan koncentrera mig på förberedelserna inför nalkande bröllopsdagsfest på Lördag.
Före och efter bilder kommer när klänningen är helt klar, i nuläget ser den ut på detta vis och jag har inspirerats av Chanel och en klänning som Carrie hade på sig i avsnittet "Splat", sista säsongen i SATC.

Inte är det ofta det sker att jag dubbelbokar mig, men så har skett och det är ju lite svårt att vara på två ställen samtidigt.
Men jag löste det hela på ett bra sätt i alla fall och jag slapp välja, jag förminglar med Johanna, hoppar över partyt därefter och träffar upp min väninna J som utlovat. Så kan det gå när man struntar i att bläddra i almanackan, konstigt hur det kan bli, bara trevligheter inbokat och ikväll krockade de en aning...

Förra årets fynd har jag andvänt flitigt denna sommar, tar med mig den på axeln, ett par Louboutins på tassarna, guldskärp, svart kjol och blus, samt orangeröda capri leggings, det får duga...

Aningens trött efter dagens strosande i solen, pustar ut en stund innan det är dags att sätta igång med matlagning. Ikväll blir det grillat och så har jag tänkt försöka hinna sy lite på klänningen. Mr Big blev förskräckt när han såg vad hade gjort med den och jag kan inte annat än att hålla med om att klänningen i nuläget ser rätt så sorglig ut, men det blir nog bra till slut.

Bild: 10 år gammal bröllopsklänning, klippt mitt i tu, kjol och släp ligger i lådan och när den blir klar kommer den att helt annorlunda ut, hoppas jag hinner nu bara...

Det är inte bara Kungen och Silvia som firar sin bröllopsdag idag, så gör även vi, 10 år som gifta, grattis på oss. 
Vi firar dock ordentligt tillsammans med vänner lite senare, den 4 juli närmare bestämt med en ordentlig fest.
Idag är det ju Midsommar, lika viktig som julafton (enligt mig) och stackars bästa vännerna har hetsats till att spika upp kors på uteplatsen, fixa sill fast kocken själv inte äter det, förberett skattjakt för barnen mm. Jag som har gnällt (sorry) över att midsommarfirandet sker i Stockholm kommer garanterat få den trevligaste ever.

Glad Midsommar gott folk, tugga sill, dyk inte för djupt i snapsglaset och ta hand om varandra...

Kärlek

Lilltjabo har haft sovmorgon fram till 9.00 på sommarlovets första dag. Lovely men så fort han blir fri från feber och öronont kommer detta inte att ske igen eftersom han annars alltid vaknar senast 07.00. Jag blir själv så slut och trött när han är sjuk, så mycket att fixa med eftersom han får svårare att andas, men jag är ändå så glad, bara för drygt ett år sedan skulle en öroninflammation innebära långa och jobbiga turer på sjukhus med syrgas, dropp och annat elände. Det behöver vi inte nu, allt har blivit så mycket bättre och sonen kan verkligen bli sjuk utan att det blir något drama.

I morse hade sonen avslutning på lekis, gulliga barn och så roligt att vara där men lillen var trött och hängig så vi stannade inte länge. Lillen klagade över öronont och det blev ett besök till VC (känns som vi varit stammisar där denna vår/försommar) och det visade sig att han hade öroninfammation. Pencillin, den tredje kuren tror jag men nu blir det snart bättre i alla fall.

Ingen vidare bra start på sommarlovet men snart bättre som sagt. Jag är helt slut efter denna dag och ska slänga mig i soffan, lägga mig tidigt och ladda inför morgondagen.

Hur är läget hos er då?

Vilken skrivkramp jag har, på riktigt, i högerhanden eftersom jag har suttit och skrivit inbjudningskorten (ska snart fira 10 år som gifta) själv. Får skylla mig själv som inte beställt korten tidigare, men de skulle ha skickats för bra länge sedan så det var bara att plocka fram penna, papper, sax och björnklister, tur att de flesta är förvarnade om festligheterna.
Men nu är de klara i alla fall och kommer att postas i morgon, personliga blir de om inte annat...

Halloj bloggen, sitter mitt i lugnet ute på landet i mammas stuga. Mosters man kom med internet och jag passar på att hänga här en stund.

Jag och bästa svägerskan skötte oss exemplariskt under Vår ruset, aldrig hade vi sprungit tillsammans tidigare och aldrig hade vi sprungit så snabbt, ett bra joggingteam var vi helt enkelt, stolta och nöjda kom vi i mål och detta kommer vi att göra om.

Snart åker vi tillbaka till Umeå, trevligheterna fortsätter hela helgen.

Kram på er alla och tack för de peppande kommentarerna i inlägget innan, tack tack.

Idag åker jag till norrland i ett par dagar, ikväll springer jag vårruset tillsammans med bästa svägerskan, sedan ska jag bara vara med släkt och vänner alldeles ensam utan man och barn, en slags minisemester för att ladda upp energidepån.
Jag är nu helstirrig, som värsta resfebern och jag har nog aldrig varit borta från lilla prinsen speciellt många dagar, gissar att det är anledningen till hispigheten.

Man ska tydligen peppa sig själv om att man är i form, pigg och stark inför rundan, så nu gör jag väl det, pepp, pepp...

Ha det mumsigt alla ni.
Kram/ Mia