Desperata Hemmafrun

Hoppa in i bilen och häng med på vår Lördagsutflykt. 

Syster Gul hälsade oss välkomna och

två små söta likaså.

De mindre söta verkade inte lika roade.

Piggast var Pappa haj (sonens favorit) och tröttast Herr krokodil.

Och så avslutningsvis stackars Nemo som fortfarande inte hittat ut från Skansen Akvariet.

Vad har ni haft för er idag?

Det snöade i huvudstaden igår, hela eftermiddagen och kanske under natten med, det är väldigt fint med så här mycket snö men snöröjarna verkar vara alldeles för få och aningens förvirrade. Röjer lite här och var, halva vägen osv. Med rullstol är det omöjligt att ta sig fram i djupsnö så det fick bli taxi hem från lekis idag och så skottade vi oss in och fram till porten. Jag gillar att skotta så jag fortsatte runt halva huset, väl inne hörde jag att föreningens snöröjare äntligen masat sig fram, så typiskt men det gör inget.

Idag känner jag mig äntligen piggare, har varit så sjukt trött och fått känslan av att gå i ide inte vore så tokigt ändå. Nu snöar det igen, jag är på ett strålande humör och ska ta och röja lite inomhus också.

Kram på er.

Träligt å va inne, nu sticker vi (jag och sonen) till närmaste köpcentrum, hostar i armvecket, köper frukt och annat nödvändigt och avslutar med en fika.

Hemma i Huvudstaden igen efter en tur till Norrland med begravning i ett frostigt vinterlandskap.
Begravningen var som den förväntades, sonen var superduktig och själv hade jag mest en känsla av att allt kändes overkligt. Avslutningsvis bar vi kusiner ut kistan från kyrkan, en allvarlig stund som tvärt avbröts med stora skratt så tårarna rann. Sonen lyckades med konststycket att dyka i en snödriva av lössnö med huvudet först och det blev aningens märkligt med en hel släkt som skrattandes bar ut kistan, men jag tror inte morfar tog illa upp, han skrattade nog han med, tillsammans med mormor ovan där...

Sedan var helgen bara trevlig, med släktmiddagar och mys på landet. En lång hemfärd med bil och snart åker vi uppåt igen, på bröllopsfest, men då tar vi flyget.

Vi har det bara bra, ni då?

 Bild: På de goaste kusiner som för det mesta håller sams.

Ny vecka, planering, städning, en svart kjol hade jag tänkt hinna fixa, packning, diverse förberedelser och sedan åker vi på en mintripp till Norrland. Morfars begravning, sorgligt men han hade levt sitt liv länge och kändes liksom klar och redo för nästa resa, livets gång helt enkelt och med minnena finns han alltid kvar.

För övrigt tänker jag på partyfixarna och de bästa vännerna  Biibii & C som brukar spana in här då och då, stora kramar till er båda. Livet är orättvist för några och man får själv försöka vara tacksam för det man faktiskt har. Kram igen.

Tack alla för era fina kommentarer i inlägget innan, tusen tack. Lillen kommer att får följa med som jag tidigare berättat och jag har redan börjat förbereda honom så gott det går.
Det enda han verkar vara orolig för nu är att han inte kan sångerna som kommer att sjungas, annars ser han fram mot en resa till Norrland.

-Men jag kan inte sångerna heller (jag)
-Men vad gör vi då? (sonen)
-Ja vi kan ju lyssna bara. (jag)
-Så jag får vara tyst då? (sonen)
-Ja självklart (jag)
-Men då bestämmer vi det, du å jag är tysta när dom andra sjunger. (sonen)

På kvällen kommer alla släktingar, mostrar, morböder, kusiner, diverse respektive och kusinbarn att träffas och äta middag. Vi är några som åker långt och vi passar på att umgås och ha det trevligt efteråt. Morfar och mormor var dem som samlade oss alla och nu känns det som om det kommer att dröja länge tills vi träffas igen så vi passar på att ha trevligt tillsammans efter en sorglig stund i kyrkan.

Kram på er och ha en trevlig Fredag

Bild: Köksbordet denna kväll

Om inte så länge är det dags för morfars begravning, i vår släkt har alltid barnen oavsett ålder varit med på begravningar och vi har aldrig ens tänkt tanken att de inte ska följa med. Själv fick jag följa med mormor och morfar vid något tillfälle när jag själv var liten och minns inte det som något traumatiskt annat än att jag då tyckte att det var opassande att alla gamlingar skrattade och hade så roligt efteråt när det serverades kaffe.

För alla är det inte lika självklart att barn ska vara med på begravningar, vad tycker ni?

En kväll som denna försökte vi få sonen att sluta upp med sena jullovskvällar (gick inget vidare). Vi vuxna försökte ha en viktig diskussion utan att brusa upp under middagen (gick inget vidare det heller) och sonen dokumenterade allt med kameran och hade hur roligt som helst tills vi struntade i vad det nu var som var så himla viktigt.

Men maten var god och blommorna fina, tusen tack Mr Big för att du har blivit bäst på att ge mig blommor då och då. Nu ska jag försöka slita maken från telefonsurr med Ume-Ola (går väl inget vidare det heller) och därefter inte göra så mycket mer än att bara vara.

Ni då?

Bild: Nya rosorna från mannen, gamla tulpaner som klippts av och lagts i liten skål med vatten för att hålla lite till och så jag som inte hade lust att vara med på bild idag när paparazzisonen gick loss.

Nej nu är det uppryckning här hemma som gäller, vi har väl inte gjort mycket vettigt än så länge denna dag även om sonen är helnöjd över leksakskaoset i vardagsrummet.
Vet inte varför jag känner mig sliten och seg, jobbigt att vara julledig kanske? En dusch med väldoft av jordgubbar och champagne från Victoria Secret borde väl pigga upp en aning (Tackar Los Angeles-Tomten).

Ledig dag i morgon igen sedan börjar vadagen på riktigt.

Gårdagen spenderades mestadels utomhus in da hood.

Sedan åt vi och tomteblossen brände hål på duken.

Dukbyte och mera mat, hummersoppa, räkor, hummer, mammas limeaioli och vitlöksbröd.

Och sedan hur det nu var möjligt fick vi även i oss både oxfilé och cheescake, sedan fick det vara nog av frosseri och vi som beslutat oss för att bara vara hemma våldgästade bästa vännerna en liten stund ändå.

Halva cheescaken fick följa med, vi blev näst intill attackerade av nyårsraketerna och BusPäär hade helt klart tjugonollnios snyggaste boots.

God fortsättning och välkommen 2010.