Desperata Hemmafrun

Just nu skrotar jag runt i min nyinförskaffade pyjamas och funderar över denna minst sagt märkliga och märvärdiga dag, en dag som ingen annan. Först och främst vill jag välkomna nytillkottet i släkten, sonens lillkusin har äntligen kommit, grattis och jag tror att hon har det vackraste namnet i hela världen. Välkommen lilla Mirali, jag längtar så efter att få se dig, krama dig och bebisgosa dig. Förutom denna fantastiska händelse så har denna Lördag inte varit en tiptopp dag direkt, tvärtom faktiskt. Men jag är ändå lycklig över att ha en så fantastisk mamma och en underbar väninna som jag kan vända mig till när det krisar på riktigt. Ni lyssnar utan att döma, ni ger försiktiga råd utan att trampa över, ni återkopplar och kollar att allt är OK, tack för att ni finns. Och jorå Christer i morgon är det verkligen en annan dag, haleluja för det...

Denna sommaren har nog varit den bästa samtidigt den värsta. Jag har tillsammans med min familj levt varje dag som det vore den sista. Gröna Lund, Legoland, Liseberg, Norrlandsturer till nära och kära. Vi har haft picnic på vardagsrumsgolvet, överraskningspartyn och andra galna påhitt och det har varit toppen, speciellt för sonen som under sommarmånaderna inte alls varit medveten om datumet för den stora operationen. Själv har jag våndats i det tysta och en minst sagt deprimerande ångest anföll mig när hösten knackade på dörren, då det började bli dags att operera barnet. Att lägga in sitt barn för ett större ingrepp på sjukhus är så klart tufft för alla föräldrar. För oss extra bekymmersamt eftersom sonen har andningsproblem vid sömn, så för mig innebar denna nedsövningen ett stort orosmoment. Pappan och mamman lämnade sitt barn i händerna på kirurger och narkosläkare med sonens ord ekande i huvudet, "Mamma lämna mig inte" och "Pappa jag kommer aldrig att vakna igen". Nio timmar senare var operationen klar, sonen fick med vissa bekymmer ligga kvar i respiratorn ytterligare ett dygn. Sedan vaknade han äntligen, en tuff vecka av smärta, jobbigt att se men han vaknade. Nu är det värsta över och alla i familjen börjar vara sig själva igen och jag är så lycklig över att jag hade fel. Att den skräckfyllda känslan om att aldrig få uppleva min sons sjuårsdag bara var fel helt enkelt. För han lever, har fyllt 7 år, och är sig själv precis som vanligt från tidig morgon till sena kvällen. Så det var det, detta har varit anledningen till att jag inte kunnat skriva en rad denna sommar och höst. Nu kör vi igång igen, precis som vanligt. Kram/ Mia

Helt galet vad tiden springer iväg... Jag lever, har haft en fantastisk sommar och har absolut inte glömt bort er alla fina goa bloggpolare men har bara inte surfat alls. Knappt att mailkorgen fått sig några besök denna ljuvliga sommar. Jag kommer inte att lägga ned bloggandet, börjar snart, ska bara surfa runt och se vad ni har haft för er först, vi ses snart... Kram

Hejdå Härnösand, intressant va? Är inte så lite uttråkad i bilen och sonen pratar konstant hela tiden, men han är på bra humör i alla fall...

Det var nära att vi inte kom iväg, mannen blev jättesjuk i hög feber men repade sig så pass att vi kom iväg på årliga bilresan till Norrland. Nu passerade vi Sundsvall, bara 27 mil kvar. Heja heja...

Äsch jag bekänner mina synder i morgon istället. Nu sitter jag i bilen på väg till Gnällis på 40-årskalas, det ska bli så kul. Det verkar funka att blogga på paddan, dock bildlöst. Solen skiner och om en si så där tjugo minuter är vi framme. Ha det som finast...

Oj så spännande om detta fungerar med nya leksaken. Oiiiiiiiiiiii, det fungerar ju alldeles utmärkt att blogga med IPad 2, text i alla fall, det går framåt blogg.se.

Idag har varit en hektisk dag med många möten och diskussioner. Men allt har än så länge slutat väldigt positivt trots överhängande orosmoln.

Jag har blivit lugnare inför sådana här möten, jagar inte upp mig på samma sätt som förr... Allt löser sig i alla fall på något vis till slut. Det är helt enkelt bättre för hälsan att ta det kallt redan innan, avvakta vid trista kommentarer, ladda och återkomma med krutet om det så behövs. Idag behövde jag inte plocka fram det där extra och det är jag tacksam över.

I morgon är det sonens skolavslutning, Mr Big är ledig från jobbet och hela familjen ska delta på förmiddagen å sedan blir det familjehappenings, glass, shopping och picknick.

-Men skaaa jag verkligen gå hem innan lunch i morgon. (sonen)
-Japp, så är det, du får inte vara kvar på skolan. (jag)
-Men varför, det är ju fritids. (sonen)
-Vi vet men nu vill vi bara vara med dig när vi är lediga på din avslutningsdag. (jag)
-Åååå, men okej då, får man glass då? (sonen)

Så får det bli, sedan blir det framöver växelvis lite fritids, semestervecka, fritids och sedan börjar riktiga sommarlovet...
                                                                     ♥

Lite långhelg på gång, trevligt om än aningens förvirrande eftersom jag lovat bort mig både till Gnällis och Norrland samtidigt denna helg.
Vi får dela på oss helt enkelt, barn och make åker på dop medans jag drar till norr och hjälper min mamma att röja på landet.

Men nu ska vi handla lite krubb, därefter grilla och chilla på balkongen.

Ha de...

Äh men det har varit så mycket trevligheter att jag bara varit helt enkelt, dagarna susar förbi så det har bllivit snålt med blogginlägg. Förra helgen var ju toppen med vännerna från Gnällis på besök, lite för sen natt på balkongen, Skansenbesök, barn som lekte konstant, grill och chill.

Utflykt och picninc i Norrtälje av alla ställen, trevligt tills vi fick ett samtal från en granne om att brandlarmet var i full gång i vår eller grannens lägenhet. Skyndade oss så gott det gick och väl framme var det så klart ingen fara, inte ens hemma hos oss.
Sonen har haft sin första skolkonsert, lurade oss innan att han inte visste vad han skulle sjunga men kunde ju texterna galant så klart och blev firad med premiärblommor och isglass.

Jo och så blev jag invald i Brf styrelsen detta år igen, både och känsla där, vi får se framöver hur det blir.

Och så har jag varit travänka i helgen, gick ju bra det med. Nu ska jag passa på att nyttja min morsdagspresent, vi ses...

Vårkänslorna spirar på och vi dammade av elgrillen trots att det inte alls är detsamma som på riktigt men efter förbudet mot att grilla med kol på balkongen så får det duga så länge helt enkelt. Ett tips, lite riven parmesan och finhackad chorizosalami i kryddsmöret var en hit.

Alla i familjen är glada över att operationen blev fördröjd, den kommer att ske men då förhoppningsvis med lite mer välordnad planering och att även den viktigaste läkaren blivit informerad.

Nåväl nog om detta, maken har precis spanat färdigt på ett av sina pensionärsprogram, jag vill avsluta här och umgås, i morgon hoppas vi på goväder och planerar att strosa runt i huvudstaden hela dagen, kanske luncha vid en kaj eller något, vi får se. Jag tar med mig kameran så får ni hänga på...

Ha det finast alla ni goa och en speciell hälsning vill jag dela ut till Lotta, Milla och Åsa, kram.

Bild: På min fina syren och elgrillade maten