Bloggelände
Maken och sonen var i Lördags på dop och delade ut presenten som jag tidigare gjort, detta var dock inte det enda skapat av mig som delades ut. 
Nej då på dopfesten spred en kär vän ut min bloggadress till både kreti och pleti, utan att ha frågat eller åtminstone berätta det för mig först. Jag är inte vidare nöjd över det och förstår verkligen inte poängen med att min skruttiga blogg är ämne för diskussion på en fest. Det hela har bara för mig blivit genant och uppförstorat.
Jag bloggar i liten skala, anser inte bloggen som något mästerverk i läsväg som alla som känner mig väl måste känna till. De som redan känner till mitt envisa bloggande gör det för att ämnet naturligt uppkommit i ett samtal och har även därefter fått en önskan om att inte sprida den vidare just bara för att det då blir så "upphausat".
Här finns inga fördjupande hemligheter. Bloggen är min hobby, en pytteliten del av mitt liv där jag bubblar om sådant som roar och ibland oroar mig.
Jag vinkar och hälsar SkärgårsCilla välkommen som även hon fått reda på bloggandet av ovan anledning. Ni andra nytillkomna läsare är välkomna ni med och jag hoppas verkligen inte att ni ödslar tid på att gå igenom alla år av blogginlägg, jag lovar det blir inget smaskigare än kladdiga läppglans och orgier i dyra designerskor...
Men nu tänkte jag vända blad...
Jag håller på att ladda upp bilder från ljuvligaste lantstället som blivit rätt så beboeligt efter helgens städinsatser.
Bild: På en amigurumifigur, en glad krabat som helgens dopgosse fick i present.
Vilken härlig figur!!
trist med vänner som inte kan respektera ens "privatliv"... fast jag tror säkert de nya läsarna gillar vad de får läsa! =)
Hm, respekt.... då man väljer att blogga på ett visst sätt - som man kanske inte insåg i början hur man ville ha det - så är det ju bra om det kan respekteras. Mina vänner vet INTE att jag bloggar, mest kanske för att det inte varit aktuellt att direkt prata om det heller. Några andra vänner vet, som själva bloggar lite. Kanske finns det mer förståelse då. Vi som bloggar hittar ju varann på de mest olika sätt dock :=) Kram
Åsa: Jaja inte hela världen faktiskt, det löser sig.
Milla: Från början visste ingen av mina vänner men sedan när bloggen började "leva sitt eget liv" med diverse happenings, nya vänner via bloggen och annat då tyckte jag att det kändes relevant att berätta för några av dem som känner mig irl. Så här i efterhand skulle jag nog berättat för alla direkt så ingen känner sig utesluten eller får förutfattade meningar om det hela, jag har mig själv att skylla helt enkelt. kram kram.
Vilken gullig liten krabat. Hoppas att du inte känner dig tvungen att ändra på bloggen pga den ökade aktiviteten, är egoistisk och gillar den just som den är.
Jag tror jag förstår lite hur du känner inför att bekanta och vänner läser. Jag är själv lite tudelad när det gäller min egen blogg. Ibland vill jag att "folk" (inklusive vänner och bekanta) ska läsa, särskilt de gånger jag tycker att jag "får till det". Andra gånger använder jag bloggen för att "skriva av mig" och blir rätt rejält privat. Då vore det skönt om det bara är min bloggvänner som läser.
Jag är nog mest rädd för att jag ger en för sann bild av mig själv i bloggen, och inte den bild som dem jag känner irl har sedan tidgare.
När det gäller din blogg så behöver du nog inte vara orolig. Du skriver inte om så privata saker och du har en väldigt trevlig blogg som känns mysig att läsa.
Men gulle du. Vad är det för ton av nervositet jag skönjer här? Du skriver ju precis perfekt, faktiskt inget att oroa sig för. Hade du det bra på din resa? När är det min tur att träffa dig?
Lotta: Äh jag har harvat på med denna bloggen så långe så jag fortsätter på samma vis.
Zäta: Kram på dig...
Lärarinnan: Äh strunt i det, å vi måste ses snart:)
Åhhhh jag är kääär vilken underbart fin figur du gjort helt underbar :)))))))))))
Njut av sommarn
