Desperata Hemmafrun

Som jag har gruvat mig men idag gjorde jag det, berättade för sonen att vår fina vän gått bort. Det gick så himla bra och jag känner en stor lättnad över att det äntligen är gjort. Tusen frågor kommer att komma här framöver och det är helt OK.
Några svårare frågor har redan dundrat in som tex vad som händer när man har dött och så några lite enklare som frågan om man aldrig mer kommer att bajsa igen när man är död, gullungen...

Efter en intensiv Norrlandstripp är vi nu åter på plats i huvudstaden. Vi har haft det riktigt bra som vanligt, vi har bara hängt med de närmaste i familjen, man hinner inte med fler på 5 futtiga dagar varav två går åt till att resa med bil. Resan gjorde gott och det känns riktigt bra att vara hemma igen.

Bild: Nope vi bodde lite flådigare än så här, detta är en gammal vedeldad bastu som männen i familjen envisas med att besöka trots att de verkar få smärre rökskador på kuppen. Kanske börjar den ha gjort sitt, men den är söt att titta på, från utsidan.

Tidigt i morgon bitti drar vi till Norrland, har varit lite si så där om vi skulle ta oss iväg pga sjukstatusen här hemma. Men jag känner mig pigg, har packat i sista minuten, precis färdig. Nu natt, god natt, ska bli skönt att komma bort en stund...

Jodå, jag masade mig iväg motvilligt till farbror doktorn i Söndags, akut bihåleinflammation, pencillin och kortisonspray. Jag har mindre ont men mår som en gammal rutten trasa, idag måste jag bli bättre för jag har verkligen inte tid med detta sega tillstånd.

Just nu är det bara jämmer och elände på denna blogg men vad göra när det är mörkt och dyster i sinnet även om solen skiner utomhus. Jag måste se till att boka trevliga, sköna grejer framöver så det finns en ljusning, något positivt att se fram mot.

Och solen den sken faktiskt förvånande nog på vintertäcket i morse, som om den inte skulle göra det, allt är ju precis som vanligt fast ändå inte.
Och sonen frågade så passande i förmiddags om du och barnen inte skulle komma och hälsa på i sommar, jag svarade svävande att jo men det gör ni nog. Inget ovanligt det heller, han brukar ju göra så rätt så ofta.

Frukost, lunch och middag och så melodifelstivalen, vi gör allt det där som vi brukar, allt är som vanligt, fast ändå väldigt ovanligt. Nu tänkte jag inte skriva så mycket mer om dig eller till dig här, bara att jag lovar att hålla kontakten med dina barn, vår dörr är alltid öppen för dem, precis som vanligt fast ändå inte nu när du inte är med oss längre.

Jag säger hej då, vila i frid och allt det där som sägas skall.

God natt min vän, kanske ses vi igen♥

Jag tänder trehundratusen ljus, lagar godaste maten, äter den där stinkande osten du älskar/älskade, jag köper blommor och lade stor vikt vid att få det att se rätt ut, Ranunkel och en annan rosa bladväxt. Minnena från åren och stunderna tillsammans med dig blixtrar i mitt inre, varje minut, varje sekund.

Jag kramar mitt barn, omfamnar min man, tänker på hur mycket jag älskar min familj och mina vänner. Jag gråter alldeles för mycket och tänker att jag inte hanterar detta vidare bra, jag tänker på dina fina barn. Inga ord kan trösta, inga förklaringar kan ge ro. När inget hopp finns, när miraklet inte kommer ja då finns det inget kvar, bara väntan på samtalet om att allt är över.

Mitt i min egen familjs sjukstugebubbla där den ena är sämre än den andra, där det den ena dagen verkar vara rätt OK för att nästa vara ruttet igen får vi ett telefonsamtal som får blodet att isa och tiden att stå stilla.

En kär vän har det värre, en gammal vän är illa där an. Vi tar oss ingenstans, kan inte komma till sjukhuset för att vaka och peppa när vi själva kan smitta och göra allt ännu värre.

Jag pratade nyss med min väns mor, hon är ingen dramatiker, överdriver snarare åt andra hållet och när hon säger att det är illa, ja då är det verkligen så. 

Min fina vän vän jag accepterar inte annat än att du blir bra, punkt. Nästa vecka ses vi å då tänker jag krama dig och skälla på dig och krama dig igen, vi älskar dig som tokar hela bunten..

Sonen verkar äntligen vara feberfri efter en hel vecka, maken kom hem eländig och dan igår med över 40 graders feber, själv känner jag mig väl sådär men försöker att inte känna efter mellan nysatackerna. Det är 16 grader kallt i huvudstaden.

Men solen skiner och sonen är som sagt feberfri, har dock lite svårt att muntra upp mig själv denna dag, gör så gott jag kan medans jag servar hemmets krassliga grabbs.

Det blir inte roligare än så här dessvärre, ha det gott ute i landet.

Igår gjorde jag och sonen ett mardrömslångt besök på närakuten efter att först ha fått lirka och tjata för att få en tid. Jag har sagt det förr, att komma in på vårdcentralen i vårt område verkar lika bökigt som att spränga sig in till Fort Knox, bökigt men det går.

Efter lilla blodprovet/CRP så fick vi svaret:
-Jaha nu kan det antingen bli bättre eller sämre...

Ahaaaaaa, jag förstår, hade inte kunnat räkna ut det själv. Idag verkar det faktiskt som om sjukan släppt greppet en aning, jag hoppas så att det håller i sig så att sonen slipper en pencillinkur.

Nu  surfar jag runt en stund medans den lille spelar TV-spel.

Idag fyller min fina gudson 10 år, stort grattis och tänk vad tiden rusar iväg, ingen lite pluttskrutt längre. I morse ringde han och tackade kvittrande glatt för presenten. Jag riktigt såg honom framför mig med så där pirrigt ivriga födelsedagsögon.

Läget här hemma börjar bli segt, 5 dagar med feber och nu hosta. Kvällens middagsbjudning får vi mycket motvilligt tacka nej till och likaså morgondagens kalas. Tror att vi beger oss till vårdis för att checka läget, sonen avskyr vårdcentralen som pesten så det blir till att muta, bättre än att hota i alla fall.

Ha en mysig Lördag...

Jahapp då var det vinter igen då i huvudstaden. Vi stannar inomhus idag.

Natt, svårt att tagga ned trots att jag är helt slut efter dagens låååånga temadag om det funktionshinder som sonen har. Vissa delar var posititiva medans andra så tunga att det kändes som om jag hade en elefant sittandes på skalpen.
Generellt var stämningen aningens tryckt periodvis, och jag med mitt positiva flow (för tillfället) kände att jag inte riktigt passade in. Som vanligt, är det inte sonen som är ovanlig så är det jag själv som är det, tror vi är udda i hela familjen.

Bäst på Temadagen var avslutningsvis tonåriga grabben med samma funktionshinder som min egen, som oproblematiskt berättade om sina erfarenheter, vilken hjälte, vilken föreläsare. Jag skrattade gott samtidigt som jag fick kämpa hårt för att behålla tårarna kvar bakom locken.

17 år och stå och prata inför hetsiga föräldrar och de högsta av professorer inom området, vilken bragd. Grabben fick frågor om att skriva en bok, eller hålla föredrag för andra barn och tonåringar, han lyssnade tålmodigt på alla kommentarer och svarade lättsamt.

-Äh men lägg av, jag är 17, går i gymnasiet och har fullt upp med att fixa skolan nu, detta var första gången, kanske den sista men vem vet, kanske när jag blir gammal.

Så cool att jag nästan dör. Men nu måste jag bege mig i säng...

Sonen är på bättringsvägen, vi har har haft det ovanligt mysigt här hemma. Nu ska jag på kurs och mannen får för ovanlighetens skull ta ut en VAB-dag.

Ha det fint idag.

Vad är nu detta? Ajabaja inte åka på tjänsteresa utan denna på. Mannen nu blir garanterat straffuppgifter vid hemkomst.

En av de märkligaste morgnar har för mig ägt rum denna morgon. Mannen hade bråttom iväg till flyget för ett jobbmöte i södra Sverige. Han hade dock hittat drömbilen och budat på den på internetauktion. Auktionens avslut krockade dock med jobbresan.

-Sätt dig här, tryck på uppdatera knappen och buda vidare, jag hinner inte. (mannen)
-Eeee, men, men? (jag)
-Jaja, gör som du vill men jag måste åka nu, hej då. (mannen)

Jag tog med mig morgonkaffet, satte mig framför datorn och fortsatte galant budgivningen. Roligt var det men blev förvånad att my Mr Big inte ringde mig. Ringde själv till kära maken för att höra hur mycket han var beredd att betala. 
Han blev supernöjd över att jag hade fortsatt, hängde kvar i luren under hela budgivningen och blev ännu mera nöjd när "vi vann". Så nu om allt ser fint ut med bilen så är vi med ny bil, kanske redan till helgen. 

Vår gamla bil står på gården, någon som är sugen på en gammal Passat?