Desperata Hemmafrun

Man ska ju aldrig klippa sig när man befinner sig i kris, medveten om detta gjorde jag så ändå denna dag, dessutom är det kritiska läget faktiskt över tack och lov.
Det hela började med att jag idag skulle ta mig en snabb shoppingrunda i Västermalmsgallerian i syfte att skingra tankar, hittade inget utan begav mig ut utan paraply i ösregnet. Tunga tankar i ösregn är inte helt fel faktiskt, men jag hade helt fel kläder på mig och helt plötsligt körde en bil förbi alldeles för fort och stänkte ned precis hela mig. I vanliga fall skulle jag ha blivit rasande men började istället småflina åt förbipasserande gångare som förskräckt tittade på mig. Eftersom jag de senaste dagarna faktiskt trott att mitt barn inte skulle överleva så kan jag lova er att vatten från en bil inte rör en ryggen annat än att det är obehagligt att vara dyngsur från topp till tå.
Jag gick förbi en rad frisörer och helt plötsligt hade jag lust med lite förändring och så fick det bli, hos en frisör med en tyskliknande brytning som pratade hur roligt schom helscht.
Å så nu tar vi schpräääääj, jaaaa, zeeee zåååå fint. Avkopplande som alltid när någon annan tvättar håret och upplyftande eftersom jag fick 100 komplimanger av frisstanten under hela klippningen, jag gissar att min look när jag kom in bidrog till detta.
En look som garanterat ropade "Hallå kan en allmänt smådeppig dränkt katt med sömnbrist och tunga tankar och få klippa sig här eller?"

Ha det gott ikväll, hoppas ni bara har det fint...