Desperata Hemmafrun

Nu vet jag varför jag tycker att läkare är så in i norden läskiga. De springer omkring, håller på med sitt och meddelar inte vad de vet eller inte vet. Antingen är de tysta för att de ruvar på någon hemlig information som de av okänd anledning inte vill dela med sig av eller så kniper de igen för att de faktiskt inte vet vad som felas. Jag blir hur som haver hur osäker som helst. Det kryper i kroppen av att behöva vara där vi är men sonen har fått tillbaka febern igen, jag hoppas att det bara är en tillfällig formsvacka och att allt ska bli bra snart. Personalen har beställt lunch och middag till i morgon så vi lär inte åka hemåt på ett bra tag.
Suckelisuck...