Charmigaste bänken ...
Charmigaste bänken jag sett, en bänk man blir glad av helt enkelt. Klicka på lilla bilden så ser du den rara texten med. Gick förbi bänken denna dag, på vår långpromenad genom Tanto.
vad är problemet
Men vad är det för problem, folk är ju sura, tjuriga eller bara allmänt skitnödiga överallt. Är det bara jag och sonen som är på strålande humör eller? Jag är superless på alla med tjuriga blickar, miner och kommentarer. Skulle kunna slänga upp hur många exempel som helst från dagen idag men orkar inte.
Nope skaka av, skaka av likt en nybadad hund, skaka lite till.
Jag är i alla fall glad trots att jag själv stinker idag, HUVALIGEN vad jag stinker BUS (brun utan sol). Rätt vidrigt faktiskt, men vad gör man inte för att de stackars blåvita benen skall få traska omkring i solen. Fåfäng, javisst och värre lär det bli. Men bra mår jag, lite härligt lagomt självgod känner jag mig. Ååååååååå vad bra jag är idag, en supermänniska, glad och bra.
Och om min bättre hälft kommer hem och är sur säljer jag honom på Tradera, billigt dessutom...
Snabbtips för småtjuriga:
Lyssna på 106,7 på hög volym, rock blir man glad av.
Ut och kuta, spring av värsta tjurigheten.
Låtsas att det är fredag, det tänker jag göra idag.
Köp nåt, jo lite gladare blir man av att köpa en present till sig själv.
Kanske har ni fler "nu ska vi vara glada tips"?
ge syrrorna vad de vill ha
Utan sjuksystrarna fungerar ju ingenting inom vården, ge dem den höjning de vill ha tycker jag, det är de alla värda. De gör ett fantastiskt jobb, har koll på allt, är ofta mer insatta än de ansvariga läkarna på avdelningarna runt om i landet.
tända ljus klockan 21.00
Svetten rinner och vanligt vatten har aldrig smakat så gott. Efter en veckas uppehåll från att springa gick det bättre än någonsin denna kväll. En skön känsla nu när rundan är avklarad, en feeling som för ett år sedan var alldeles otänkbar.
Nu dusch, sen natta liten gosse med nylånade böcker från bibblan och därefter Cashmere maffia.
Och klockan 21.00 tänder jag ett ljus för Engla i fönstret, gör ni det?
hemskt
Svårt att tänka på annat än stackars Engla, hennes familj och anhöriga. Ruskigt, grymt och jag kan inte låta bli att bli upprörd över vilken slapp syn det är på brott mot kvinnor och barn med sexuella inslag. Våldsutövarna får ofta korta straff och när de suttit av sin tid upprepar de ofta de sexuella brotten som dessutom då blir grövre och råare. I detta fallet miste en kvinna och ett litet barn livet. Hemskt.
Nu ska vi göra oss i ordning för att möta denna dag, det är kyligt men solen kanske tittar fram snart i alla fall.
unga vs äldre mammor
Unga mammor eller gamla mammor, vad är för ungt och vad är för gammalt? Vem bestämmer det? Jag blir lite småtjurig över korkade återkommande resonemang bland diverse mammabloggar som handlar om "gammal" vs "ung mamma".
Irriterande trams enligt mig och ställer mig helt oförstående över hur man efter sina egna åsikter tycker att man har rätten att döma ut mammor enbart på grund av ålder.
Varför skulle man inte orka leka med sina barn för att man är över 30? Varför skulle en ung mamma förstöra sitt eget och sitt barns liv bara på grund av sin ringa ålder. Kan inte bara vara jag som tycker att alla dessa diskussioner är urfåniga.
Själv känner jag både mammor som fick barn tidigt och senare i livet, de har klarat sig galant i sin föräldraroll och barnen har inte tagit någon skada av vare sig det ena eller andra.
Alla är vi olika och blir föräldrar vid olika tidpunkter i livet. Att ge barnet kärlek, respekt och god omvårdnad är väl ändå det viktigaste, inte mammans egna ålder.
Så nu har jag själv slutat tjura och bjuder er på lite mellanmål istället...
Irriterande trams enligt mig och ställer mig helt oförstående över hur man efter sina egna åsikter tycker att man har rätten att döma ut mammor enbart på grund av ålder.
Varför skulle man inte orka leka med sina barn för att man är över 30? Varför skulle en ung mamma förstöra sitt eget och sitt barns liv bara på grund av sin ringa ålder. Kan inte bara vara jag som tycker att alla dessa diskussioner är urfåniga.
Själv känner jag både mammor som fick barn tidigt och senare i livet, de har klarat sig galant i sin föräldraroll och barnen har inte tagit någon skada av vare sig det ena eller andra.
Alla är vi olika och blir föräldrar vid olika tidpunkter i livet. Att ge barnet kärlek, respekt och god omvårdnad är väl ändå det viktigaste, inte mammans egna ålder.
Så nu har jag själv slutat tjura och bjuder er på lite mellanmål istället...
dömda brottslingar på tv?
Har Stina spårat ur helt eller? Själv finner jag ingen anledning att Tito skall frottera sig i TV, räcker väl med att frugan håller låda som vare sig var med eller gift med karln när våldtäkten skall ha ägt rum. Tito får väl överklaga som alla andra utan att spela ut i TV, jag är då inte det minsta intresserad av vad han har att säga.
Vad tycker ni?
Vad tycker ni?
lite lättade
Tack alla ni igen, för mig är det en fröjd att läsa era kommentarer sent om kvällen, tack för allt stöd.
Efter en natt och två dygn av stress, press och helt vansinniga diskussioner med diverse läkare har nu sonen kommit till rätt avdelning. Min käre make tog den största striden denna dag och vann den. Jag vet inte varför det skedde just denna dag men nu fanns det en plats sade man. Jag vet inte heller om det var ett försök till tröst från den senaste läkaren som till min make sade.
"Ni är inte ensamma om att ha det så här, det är fler barn med funktionshinder som föds och de får inte heller plats, dessa barn är en grupp som ofta kommer i kläm".
För mig är detta ingen tröst utan gör det hela bara ännu värre, vad är det för en människosyn? Och varför hjälper samma barnsjukhus dessa barn vid födseln med alla resurser, all läkarkompetens och med alla insatser som bara finns. För att därefter när de blivit friska nog att komma hem stoppa dem från att få den vård de är i behov av vid sjukdom?
Just nu är vi, jag och min man som i ett vakum, vi är glada att sonen piggat på sig betydligt, glada över att han kommit till en avdelning där man kan hjälpa honom på bästa sätt. Men samtidigt rätt medtagna över de abnormt omänskliga diskussioner vi fått föra med läkare på barnsjukhuset flera gånger om dagen de senaste dygnen.
Och ja detta som sker upplevs som helt ofattbart för oss också och vi kommer att ta detta vidare. Vi tänker aldrig mer låta vår son bli behandlad på detta vis, höra diskussionerna om hans ringa värde. Journaler finns, det är lätt att se vilken hjälp han fått (eller inte fått) när vi uppsökt sjukvården.
Vi får se hur vi gör och hur det blir med resultatet därefter. Det hela handlar i alla fall om sjukhusets organisering, ekonomi och så klart politik. Och jag lovar att återkomma i ämnet för alla er som är intresserade.
Denna kväll känner jag mig även lättad och behöver inte strida mer idag och när min son säger "Mamma hjälp mig" så kan jag det tillsammans med den personal som finns på den avdelning som behandlar barn med andningsproblematik.
Ha det gott nu alla ni...
Efter en natt och två dygn av stress, press och helt vansinniga diskussioner med diverse läkare har nu sonen kommit till rätt avdelning. Min käre make tog den största striden denna dag och vann den. Jag vet inte varför det skedde just denna dag men nu fanns det en plats sade man. Jag vet inte heller om det var ett försök till tröst från den senaste läkaren som till min make sade.
"Ni är inte ensamma om att ha det så här, det är fler barn med funktionshinder som föds och de får inte heller plats, dessa barn är en grupp som ofta kommer i kläm".
För mig är detta ingen tröst utan gör det hela bara ännu värre, vad är det för en människosyn? Och varför hjälper samma barnsjukhus dessa barn vid födseln med alla resurser, all läkarkompetens och med alla insatser som bara finns. För att därefter när de blivit friska nog att komma hem stoppa dem från att få den vård de är i behov av vid sjukdom?
Just nu är vi, jag och min man som i ett vakum, vi är glada att sonen piggat på sig betydligt, glada över att han kommit till en avdelning där man kan hjälpa honom på bästa sätt. Men samtidigt rätt medtagna över de abnormt omänskliga diskussioner vi fått föra med läkare på barnsjukhuset flera gånger om dagen de senaste dygnen.
Och ja detta som sker upplevs som helt ofattbart för oss också och vi kommer att ta detta vidare. Vi tänker aldrig mer låta vår son bli behandlad på detta vis, höra diskussionerna om hans ringa värde. Journaler finns, det är lätt att se vilken hjälp han fått (eller inte fått) när vi uppsökt sjukvården.
Vi får se hur vi gör och hur det blir med resultatet därefter. Det hela handlar i alla fall om sjukhusets organisering, ekonomi och så klart politik. Och jag lovar att återkomma i ämnet för alla er som är intresserade.
Denna kväll känner jag mig även lättad och behöver inte strida mer idag och när min son säger "Mamma hjälp mig" så kan jag det tillsammans med den personal som finns på den avdelning som behandlar barn med andningsproblematik.
Ha det gott nu alla ni...
jaha och hur var det här då?
Tack alla ni för era kommentarer det värmer mer än ni tror ska ni veta. Sonen har fått förkylningsviruset RS, ett virus som kan drabba spädbarn väldigt hårt och så även som i vårt fall vår son som redan sedan tidigare har svårare än andra att andas.
Han är lite piggare i alla fall och det är bra, jättebra men han får dessvärre inte komma till någon av de två avdelningar som kan ge honom den vård han är i behov av. Ett friskt barn som får svårt att andas hamnar på en barnintensiv, vårt barn som är funktionshindrat och har andningssvårigheter sedan tidigare får inte komma till barnintensiven. Vi tycker att det är konstigt, läkarna tycker inte heller att det är bra men varför det är så svarar de inte på.
Detta förfarande är lika overkligt varje gång det sker, tänk om mitt barn var äldre och förstod precis allt vi säger, tänk om detta fortsätter nästa gång vi behöver sjukvård, nästa och nästa. Då kommer min son lära sig att i Sverige är han som funktionshindrad inte lika mycket värd som andra friska barn. Hur ska jag kunna förklara det för honom.
Jag förstår att detta jag skriver om låter aningens otroligt och obegripligt. Längre fram kanske jag förklarar litet närmare om hur en dag kan se ut för oss på Sveriges mest kända barnsjukhus. Ett barnsjukhus som har en serie på TV där de gladeligen visar hur fint de vårdar alla barn. För oss är verkligheten inte som i serien, vårt barn drabbas hårt av sjukhusets organisering och sparkrav, barnsjukhuset ställer orimliga krav på oss som föräldrar och vi vårdar själva vårt barn i ett rum och ska känna oss stärkta av att som de säger, "ni har ju i alla fall nära till barnintensiven om det händer nåt".
Tack Sverige, tack Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Näe jag är inte bitter, men jävligt förbannad och i morgon kommer jag att skriva ett brev till sjukhusledningen. Kanske förändrar det inte något men det har hjälpt oss tidigare så man vet aldrig.
Ha en trevlig fredag alla ni, jag hoppas sonen blir ännu piggare idag, tar på mig rustning och krigsmålning och beger mig ut i strid...
Han är lite piggare i alla fall och det är bra, jättebra men han får dessvärre inte komma till någon av de två avdelningar som kan ge honom den vård han är i behov av. Ett friskt barn som får svårt att andas hamnar på en barnintensiv, vårt barn som är funktionshindrat och har andningssvårigheter sedan tidigare får inte komma till barnintensiven. Vi tycker att det är konstigt, läkarna tycker inte heller att det är bra men varför det är så svarar de inte på.
Detta förfarande är lika overkligt varje gång det sker, tänk om mitt barn var äldre och förstod precis allt vi säger, tänk om detta fortsätter nästa gång vi behöver sjukvård, nästa och nästa. Då kommer min son lära sig att i Sverige är han som funktionshindrad inte lika mycket värd som andra friska barn. Hur ska jag kunna förklara det för honom.
Jag förstår att detta jag skriver om låter aningens otroligt och obegripligt. Längre fram kanske jag förklarar litet närmare om hur en dag kan se ut för oss på Sveriges mest kända barnsjukhus. Ett barnsjukhus som har en serie på TV där de gladeligen visar hur fint de vårdar alla barn. För oss är verkligheten inte som i serien, vårt barn drabbas hårt av sjukhusets organisering och sparkrav, barnsjukhuset ställer orimliga krav på oss som föräldrar och vi vårdar själva vårt barn i ett rum och ska känna oss stärkta av att som de säger, "ni har ju i alla fall nära till barnintensiven om det händer nåt".
Tack Sverige, tack Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Näe jag är inte bitter, men jävligt förbannad och i morgon kommer jag att skriva ett brev till sjukhusledningen. Kanske förändrar det inte något men det har hjälpt oss tidigare så man vet aldrig.
Ha en trevlig fredag alla ni, jag hoppas sonen blir ännu piggare idag, tar på mig rustning och krigsmålning och beger mig ut i strid...
gangstersocionomer
Hade jättetrevligt med väninnan 25 våningar ovanför marken. Högt upp, trevlig utsikt, lite för få sittplatser och dessvärre fruktansvärd vaktpersonal.
Summa summarum, ska du besöka denna krog, så kan du gärna bete dig som en gris, springa skrikandes runt och kasta is som en barnunge men se för guds skull att ta kavajen på för med en glassig yta kan man tydligen bete sig hur illa som helst. Helt OK för mig om krogar har en viss dresscode, men då skall ju detta vara tydligt redan innan man gått in, inte i efterhand när man spenderat sina slantar på diverse drinkar.
Bredvid oss i baren stod två herrar och hängde, precis lika länge som vi, deras stil i klädväg var väl något av MC-gangster stil, men de var urtrevliga. Den ena var kurator och den andra något annat men de var socionomer båda två. Vi surrade med dem om socialt arbete, ungdomar på glid, skolor i Stockholm och mindre bra fungerade stadsdelar ända tills...
Kuratorn blev utkastad! Han fick helt enkelt inte vara kvar på grund av sitt utseende, han passade inte in här enligt vakten.
Lite tidigare hade några kostymnissar som bokat ett champagnebord sprungit runt kastat is innanför varandras skjortor, skrikit och gapat, detta var tydligen helt OK men att klä sig i stora silversmycken, en tröja med tryck och MC Boots var tydligen värre. Det är sällan jag blir chockad men detta verkligen chockerade mig. Hade jag känt dessa två herrar bättre hade jag denna dag ringt och frågat ansvariga chefer om den minst sagt diskriminerande behandlingen. Har aldrig varit med om något liknande och det gör mig ytterst tveksam till att besöka krogen fler gånger. Diskriminering på restaurang är inget vidare trevligt inslag.
Och tänk min väninna hade dödskallar på sin tröja, vi klarade oss dock från att bli utslängda denna kväll som var himla trevlig ändå trots det som hände.
Summa summarum, ska du besöka denna krog, så kan du gärna bete dig som en gris, springa skrikandes runt och kasta is som en barnunge men se för guds skull att ta kavajen på för med en glassig yta kan man tydligen bete sig hur illa som helst. Helt OK för mig om krogar har en viss dresscode, men då skall ju detta vara tydligt redan innan man gått in, inte i efterhand när man spenderat sina slantar på diverse drinkar.
Bredvid oss i baren stod två herrar och hängde, precis lika länge som vi, deras stil i klädväg var väl något av MC-gangster stil, men de var urtrevliga. Den ena var kurator och den andra något annat men de var socionomer båda två. Vi surrade med dem om socialt arbete, ungdomar på glid, skolor i Stockholm och mindre bra fungerade stadsdelar ända tills...
Kuratorn blev utkastad! Han fick helt enkelt inte vara kvar på grund av sitt utseende, han passade inte in här enligt vakten.
Lite tidigare hade några kostymnissar som bokat ett champagnebord sprungit runt kastat is innanför varandras skjortor, skrikit och gapat, detta var tydligen helt OK men att klä sig i stora silversmycken, en tröja med tryck och MC Boots var tydligen värre. Det är sällan jag blir chockad men detta verkligen chockerade mig. Hade jag känt dessa två herrar bättre hade jag denna dag ringt och frågat ansvariga chefer om den minst sagt diskriminerande behandlingen. Har aldrig varit med om något liknande och det gör mig ytterst tveksam till att besöka krogen fler gånger. Diskriminering på restaurang är inget vidare trevligt inslag.
Och tänk min väninna hade dödskallar på sin tröja, vi klarade oss dock från att bli utslängda denna kväll som var himla trevlig ändå trots det som hände.
ni är så "last year"
Detta år kommer jag att vara supertrendig, i alla fall enligt senaste veckorevyn som hurrar för den nya snälltrenden. Alla sura tjuriga personer som dissar och skoningslöst kritiserar alla andra är helt enkelt ute år 2008. Jag tar till mig trenden, just bara för att jag gillar den och eftersom jag redan är riktigt snäll så blir det ingen större makeover eller något slags personlighetsbyte. Snäll utan att vara mesig, det är jag även om jag kanske inte direkt är den raraste när folk jäklas med mig. Men snäll och artig är jag och det mår jag riktigt bra av.
Jag förstår att Engla är upprörd över de stulna bilderna på dottern, förstår även att hon blir både besviken och förbannad över de tjuriga kommentarer som diverse folk har lämnat på hennes blogg angående det hela. Till alla dessa tjuriga typer (om ni nu mot förmodan skulle ha hittat hit till mig) vill jag bara säga att:
-Ni är såååååå himla last year.
Jag kommer i alla fall att märka mina bilder i fortsättningen, det var mycket enklare än jag trott. Har svårt för Photoshop men denna funktion var riktigt enkel, bara att öppna bilden i photoshop, klicka på knappen (se den röda pilen) välja horisontalläge och skriva det man vill, bra va och visst var jag lite snäll nu.
Ha bästa kvällen alla ni snälla:)
bättre...
Jisses vilken gårdag, maginfluensa, vinterkräksjuka eller bara förgiftade? Ja mer detaljer än så tänker jag inte dela med mig av. Men idag har det lugnat ned sig och jag har sovit 14 timmar i sträck, maken har dessutom pysslat om mig så pass att han igår natt kom med den vidrigaste buljong som han tvingade mig att dricka. Han frågade om jag var sugen på den där buljongen i morse men jag avstod.
Snart börjar jag nog må som vanligt igen och att jag bara känner mig helt matt gör inte det minsta bara jag slipper må som igår, gårdagen tänker jag radera ur mitt minne.
Bild: På ett par Lacroix skor som inte får mig att må så illa som igår men nästan, hemska...
en mördare till doktor?
Två morgnar i rad har jag läst och begrundat om läkarstudenten som avtjänat straff för mord.
Min åsikt huruvida det är OK att först mörda och sedan vara verksam inom ett yrke som så starkt förknippas med att rädda liv är dock bestämd.
Vanligtvis är jag för att människor i de flesta fall skall få en andra chans, så även de som "sonat" sitt brott i fängelse. Har man dock mördat någon anser jag att man tagit ett stort kliv över gränsen för vad som är acceptabelt. En mördare som suttit i fängelse har innan denne hamnat där gjort ett eget aktivt val, klivit över en grundläggande norm och helt sonika beslutat att han/hon besitter rätten över andras liv och helt skoningslöst har haft rätten att avsluta det.
Det är inte så svårt att ta ställning, alla tycker vi något och det är viktigt att vi gör det. Jag utgår i detta fall från mig själv efter som läkarkåren faktiskt är beroende av patienternas förtroende. För mig är det enkelt att ha en åsikt gällande detta, speciellt eftersom jag och min son ofta befinner oss på sjukhus. Ibland handlar det dessvärre om liv och död (som för bara någon månad sedan) och då är det viktigt att jag kan lita på och ha förtroende för alla de läkare som arbetar för att hjälpa mitt barn.
Vill jag att en läkare som uppsåtligt mördat en annan skall vårda mitt barn i en akut situation?
Vill jag att samma läkare skall vårda mig och mina anhöriga när vi är sjuka?
Kan jag lita på en människa som valt att mörda någon annan?
Svaret är enkelt. Svaret är ett mycket bestämt NEJ till att mördare skall vara verksamma inom läkarkåren.
Har man mördat en annan finns det ingen andra chans, den som mist livet fick ingen möjlighet till det och jag vill inte att en "mördardoktor" ska utöva sin andra chans på var sig mig, mitt barn eller någon annan jag känner.
Vad tycker du?
Min åsikt huruvida det är OK att först mörda och sedan vara verksam inom ett yrke som så starkt förknippas med att rädda liv är dock bestämd.
Vanligtvis är jag för att människor i de flesta fall skall få en andra chans, så även de som "sonat" sitt brott i fängelse. Har man dock mördat någon anser jag att man tagit ett stort kliv över gränsen för vad som är acceptabelt. En mördare som suttit i fängelse har innan denne hamnat där gjort ett eget aktivt val, klivit över en grundläggande norm och helt sonika beslutat att han/hon besitter rätten över andras liv och helt skoningslöst har haft rätten att avsluta det.
Det är inte så svårt att ta ställning, alla tycker vi något och det är viktigt att vi gör det. Jag utgår i detta fall från mig själv efter som läkarkåren faktiskt är beroende av patienternas förtroende. För mig är det enkelt att ha en åsikt gällande detta, speciellt eftersom jag och min son ofta befinner oss på sjukhus. Ibland handlar det dessvärre om liv och död (som för bara någon månad sedan) och då är det viktigt att jag kan lita på och ha förtroende för alla de läkare som arbetar för att hjälpa mitt barn.
Vill jag att en läkare som uppsåtligt mördat en annan skall vårda mitt barn i en akut situation?
Vill jag att samma läkare skall vårda mig och mina anhöriga när vi är sjuka?
Kan jag lita på en människa som valt att mörda någon annan?
Svaret är enkelt. Svaret är ett mycket bestämt NEJ till att mördare skall vara verksamma inom läkarkåren.
Har man mördat en annan finns det ingen andra chans, den som mist livet fick ingen möjlighet till det och jag vill inte att en "mördardoktor" ska utöva sin andra chans på var sig mig, mitt barn eller någon annan jag känner.
Vad tycker du?
snobben
Jag får en hel del skräp i min mail, men detta var faktiskt lite gulligt tänkvärt:
Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.
Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå andemeningen.
1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofe'n.
3. Räkna upp dom fem sista Miss Amerikavinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset eller Pulitzerpriset.
5. Räkna upp dom sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp dom tio senaste vinnarna av WM i hockey.
Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker.
Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.
Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.
Lättare?
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse.
Det är dom som bryr sig som räknas.
Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag.
Det är redan imorgon i Australien
( Charles Schultz)
Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.
Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå andemeningen.
1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofe'n.
3. Räkna upp dom fem sista Miss Amerikavinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset eller Pulitzerpriset.
5. Räkna upp dom sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp dom tio senaste vinnarna av WM i hockey.
Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker.
Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.
Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.
Lättare?
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse.
Det är dom som bryr sig som räknas.
Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag.
Det är redan imorgon i Australien
( Charles Schultz)
mutor och ebba
Mutor fungerar märker jag, bravo säger jag till er som bjudit till och levererat information om vilka ni är som hänger här. Mutandet fortsätter denna dag. Och nu har ni andra drygt 80% chansen att kommentera hela dagen lång. Skriv vem du är här och kanske är det just du som får en "Goodie Bag", eller vad det nu blir.
Och Emma jag lovar, jag har aldrig varit med i Big Brother:)
Solen skiner inte denna morgon men det gör inte så mycket, det är lugnt, tyst och bara skönt. Som varje morgon bläddrar jag i DN som idag bjuder på 3 helsidor om Ebbas situation på Stureplan, förstår ni, 3 hela sidor om att bli portad från krogen, fantastiskt. Men visst jag kunde inte låta bli att läsa så jag ska väl egentligen bara vara tyst.
Ha en god morgon all ni...
Och Emma jag lovar, jag har aldrig varit med i Big Brother:)
Solen skiner inte denna morgon men det gör inte så mycket, det är lugnt, tyst och bara skönt. Som varje morgon bläddrar jag i DN som idag bjuder på 3 helsidor om Ebbas situation på Stureplan, förstår ni, 3 hela sidor om att bli portad från krogen, fantastiskt. Men visst jag kunde inte låta bli att läsa så jag ska väl egentligen bara vara tyst.
Ha en god morgon all ni...
den snällaste
Jag tyckte att hon var den snällaste i hela staden när jag var liten, hon var alltid glad och skrattade med hela ansiktet. Hon var en vän till hela familjen, hade många egna barn, man, hus och många projekt på gång.
Den snällaste försvann dock, hon flyttade från staden och om henne hörde vi allt mindre. Från henne själv hörde vi aldrig och jag förstod senare att hennes liv varit omtumlande på många vis.
Så såg jag henne på en bild i tidningen och det skar till i mitt hjärta. Hon log fortfarande med hela ansiktet trots att livet blåst de hårdaste vindar mot henne.
Titta inte bort, se varje hemlös och kom ihåg att där står en människa med en egen historia. En människa som kanske är någons mamma, som har haft man och hus och som fortfarande trots allt kan skratta med hela ansiktet.
igår och nu...
Jag på en Italiensk krog, tillsammans med några gamla vänner från jobbet, mycket prat, skratt och allvar och resultatet av detta blev en alldeles perfekt gårdagskväll och vi har redan bokat in en till om en månad.
I morse läste jag om domen i DN, jag är nöjd, 4 år i fängelse (inte mycket egentligen för att ha våldtagit en kvinna)ska väl ändå förmedla att hur "gött" någon än må tycka att det är att förnedra så tycker inte samhället att det är OK.
Nu är det äntligen dags att bege sig till sonens sjukgymnast, detta besök har fått vänta på tok för länge. Han gillar att vara där, stora ytor, nya leksaker och bara kul i en timma.
Ha en fin dag alla ni:)
I morse läste jag om domen i DN, jag är nöjd, 4 år i fängelse (inte mycket egentligen för att ha våldtagit en kvinna)ska väl ändå förmedla att hur "gött" någon än må tycka att det är att förnedra så tycker inte samhället att det är OK.
Nu är det äntligen dags att bege sig till sonens sjukgymnast, detta besök har fått vänta på tok för länge. Han gillar att vara där, stora ytor, nya leksaker och bara kul i en timma.
Ha en fin dag alla ni:)
höstbonus
Det som inte dödar, härdar...... Eller hur det nu var, shit vad vi måste vara härdade då, fast det känns då inte så. Sonen har nämligen blivit krasslig igen med skyhög feber som vägrar ge med sig, men han är pigg och go och glad ändå, varpå jag dragit lite på att åka in till VC för undersökning. Idag åkte vi i alla fall dit och det var tur eftersom sänkan var skyhög vilket resulterade i en kur penicillin.
Jag som alltid njutit av hösten har kommit att bli livrädd för den, alla blir bara sjuka hela tiden och eftersom vår lille gosse är extra infektionskänslig innebär detta att vi mer eller mindre får låsa in oss ett tag framöver. Trist men sant men det går det med, allt går och vi tar i lite extra för att höja mysfaktorn här hemma.
Ikväll blir det karameller och Heroes och ni då? Vad gör ni i höstmörkret?
Jag som alltid njutit av hösten har kommit att bli livrädd för den, alla blir bara sjuka hela tiden och eftersom vår lille gosse är extra infektionskänslig innebär detta att vi mer eller mindre får låsa in oss ett tag framöver. Trist men sant men det går det med, allt går och vi tar i lite extra för att höja mysfaktorn här hemma.
Ikväll blir det karameller och Heroes och ni då? Vad gör ni i höstmörkret?
allt är inte rosa gegga
Folk verkar provoceras av det mesta och ingenting i bloggarnas värld, kritvita hem, rosa drömmar, glättiga leenden, en semesterresa, en rosa hatt, och Gucciväskor, ja inget verkar för stort eller för litet för att få vissa att brusa upp.
Men livet är nog inget rosa klister för någon, även om det är det många visar upp. Livet i en blogg är bara en liten del av verkligheten och flertalet kanske har lust att visa den positiva delen av sitt liv för att bara påminna sig själva om lyckan och glädja andra.
Kom ihåg det goa vänner, det finns ju viktigare ting att uppröras över. Folk dör faktiskt ute i verkligheten, bläddra i en dagstidning och upprörs över vad som sker i världen istället för att hoppa högt över vad som skrivs i en enkel liten bloggdagbok...
Och appropå rosa...
De finns nästan överallt, på kiosken, apoteket och i klädaffärer... Jag har köpt ett, har du?
Men livet är nog inget rosa klister för någon, även om det är det många visar upp. Livet i en blogg är bara en liten del av verkligheten och flertalet kanske har lust att visa den positiva delen av sitt liv för att bara påminna sig själva om lyckan och glädja andra.
Kom ihåg det goa vänner, det finns ju viktigare ting att uppröras över. Folk dör faktiskt ute i verkligheten, bläddra i en dagstidning och upprörs över vad som sker i världen istället för att hoppa högt över vad som skrivs i en enkel liten bloggdagbok...
Och appropå rosa...
De finns nästan överallt, på kiosken, apoteket och i klädaffärer... Jag har köpt ett, har du?
Föräldraansvar någon?
Idag har mina tankar kretsat kring den 16-åring som förlorade sitt liv igår, så tragiskt och obegripligt onödigt.
Mina tankar kretsar också kring frågor om föräldraansvar och att bry sig om vad barnen pysslar med om kvällar, helger och nätter. Att markera att det inte är OK att som barn festa hejdlöst är för mig självklart. När föräldrar inte klarar av att sätta gränser och skydda sina barn är det också självklart att professionella skall rycka in.
Alla vuxna både föräldrar och de som arbetar professionellt med barn och ungdomar borde åtminstone ta sig en surfstund bland småkidsens bloggar. Ta del av hur det där det skryts om spritfester ofta med foton på alla kompisar in partyaction, hur enkelt man som minderårig kommer in på krogen, hur bakis man är mm. Jag skulle i alla fall reagera om mitt eget barn kontinuerligt levererade bilder på sig själv i berusat tillstånd och med spritflaskor överallt och framförallt skulle tala om att jag inte accepterade det.