Desperata Hemmafrun

Det är absolut inte alls hela världen men så klart lite retfullt att bli felciterad i tidning. Igår utanför Astrid Lindgrens barnsjukhus lyckades (eller snarare misslyckades) jag bli stoppad av en reporter från gratistidningen Metro. Bara en fråga skulle det vara och jag började babbla på gladeligen om mina åsikter i ämnet, men ångrade mig lika snabbt eftersom jag förstod att inte ens hälften av vad det jag bubblade om skulle komma med, samt att det garanterat skulle bli felvinklat.

Frågan jag fick: Är det bra med privata barnsjukhus?
Jag svarade: Att jag tyckte både ja och nej. Ja om det innebär en mindre belastning för Astrid Lindgrens barnsjukhus där det ibland kan vara svårt att få hjälp eftersom trycket där är så stort. Själva skulle vi inte kunna vända oss till privat vård för sonens del eftersom vi behöver den breda kompetens som finns på Karolinska.
Nej om det blir ett sjukhus som bara gagnar bättre bemedlade barn och att inga förändringar sker på det befintliga barnsjukhuset.

På detta vis stod det inte i artikeln, men vi var rätt söta på bilden i alla fall, jag och min goa prins i sin rullstol.
Så om nu någon sett mig och sonen i papperstidningen och tänkt "men vad i hela friden säger människan", så vet ni som hänger här i alla fall att jag inte uttryckte mig som det står tryckt i Metro.
Och jo jag har redan fått förklara för både lekisfröknar och sjukgymnast.