Desperata Hemmafrun

Och solen den sken faktiskt förvånande nog på vintertäcket i morse, som om den inte skulle göra det, allt är ju precis som vanligt fast ändå inte.
Och sonen frågade så passande i förmiddags om du och barnen inte skulle komma och hälsa på i sommar, jag svarade svävande att jo men det gör ni nog. Inget ovanligt det heller, han brukar ju göra så rätt så ofta.

Frukost, lunch och middag och så melodifelstivalen, vi gör allt det där som vi brukar, allt är som vanligt, fast ändå väldigt ovanligt. Nu tänkte jag inte skriva så mycket mer om dig eller till dig här, bara att jag lovar att hålla kontakten med dina barn, vår dörr är alltid öppen för dem, precis som vanligt fast ändå inte nu när du inte är med oss längre.

Jag säger hej då, vila i frid och allt det där som sägas skall.

God natt min vän, kanske ses vi igen♥