Desperata Hemmafrun

Vi har ofta olika gäster hemma hos oss, de flesta är välkomna men inte denna lilla varelse som skiftar i många olika nyanser av grönt. Morgongästen som påminner om en bärfis tittade in tidigt i morse eftersom fönstret stod på glänt. Jag som har insektsskräck skärpte mig ett ögonblick inför sonen, lät honom titta på den en stund och sedan släppte vi ut den.

Denna veckas tisdagstema är olika, bilden är tagen denna morgon och således mitt bidrag. Ha en fin dag alla ni...

Uppdatering: Detta är helt klart en taggbärfis  (Acanthosoma haemorrhoidale)
som hälsade på hos oss i morse, självklart ska man alltid bli lite misstänksam när mr Gloom (Semper idem) yttrar sig, höll faktiskt på att glömma det:)

Det får bli en arkiverad bild eftersom vi befinner oss på sjukhus. Vi har nära hem men det känns ändå så långt bort. Sonen har blivit allvarligt sjuk och vi har varit inom sjukhusets väggar i drygt en vecka. Sjukhuset ligger relativt nära vårt hem men det känns ändå så avlägset eftersom vi inte kan vara tillsammans hela familjen. Dagarna är upp och ned, igår var förmiddagen inget vidare men kvällen toppen. Idag är det bättre igen och jag börjar se ljuset i tunneln, jag saknar kvällarna hemma, lugnet och tryggheten.
När vår son blir dålig kommer jag och maken varandra ännu närmare, vår värld sluts till en liten bubbla, där det är bara vi som tillsammans med sjukvårdpersonal kämpar med all ork som både finns och inte för att allt ska ställas till rätta igen. Vi uppskattar alla som hör av sig men har ingen energi att höra av oss själva, tack för att ni finns allihopa.

Denna veckas tisdagstema är nära...

Bild: En sensommarbild utanför vårt hem

Älskar svart/vita foton, speciellt porträtt och på byggnader. Jag väljer dock att visa en gammal bild, en bild som jag motivet till trots bara gillar. Det sista paketet vars innehåll jag mosade och förevigade på bild i slutet på juli och fotot representerar faktiskt inte elände, KOL och död. Tvärtom eftersom maken varit så otroligt duktig och låtit bli sina giftpinnar. Jag är stolt och inte ett dugg ledsen över att jag inte får slänga pengar på en sliskigt dyr designerväska. För det var det som till slut blev den avgörande moroten.

"Röker du en till så klickar jag hem en Marc eller en Chloé eller en MiuMiu direkt" Hotet har fungerat och ingen är lyckligare än jag över det:))))

Gissar att andra förmedlar lite trevligare svart/vita än vad jag gör i veckans tisdagstema...

En grön hage, grönt gräs, en grön äng.
Kanske inte så märkvärdigt för andra, men för mig som har väntat och längtat efter denna sena semster, för en Stockholmsbo som äntligen kommit tillbaka till norr är denna utsikt alldeles bedårande underbar.

Så det är mitt bidrag till denna veckas tisdagstema som ska innehålla färgen grön och som ni förstår är jag rätt så kär i Norrland.
Ha det gott alla ni. Snart ska vi in till stan och äta Sveriges godaste mjukglass...

Bilden: Togs härom dagen...

Vi ska i veckans tisdagstema visa upp något stökigt. Ytterst motvilligt gör jag nu det, här är det disken som hopat sig efter matlagning. Jag är jättestökig när jag lagar mat, massor av redskap används, grönsaksbitar får vingar, mjöl, vatten och annat som inte ska kladdas på golvet verkar ha en magnetisk dragningskraft ned mot korkmattan. Jag skulle helt klart behöva en assistent som började med att portionera ut alla ingredienser i olika skålar och som även plockade undan efter mig. Nu har jag ju ingen sådan så för det mesta, efter att jag lagat mat så ser det ut på detta vis...
Om ni nu alltid har så där "Sköna-hem-skinande-blankt" hemma, även vid matlagning, snälla tala om för mig hur ni gör?

Jag tror det nästan alltid är varmt på vår balkong, från tidig morgon till sen eftermiddag. På kvällen om det drar kyligare vindar ger en filt och en gammal lykta lite extra värme. Annars det som ger mig mest värme är min son om min man. De har samma tindrande blick båda två, samma lustiga humor, de är underbara båda två och det värmer i mitt hjärta att jag har möjligheten att tillbringa all min tid med de båda.

Denna veckas tisdagstema är "värme", vill du också vara med titta in här...

Bild: Från balkongen, på en gammal Indiska lykta och ett lapptäcke som jag gjorde till sonen men som används lika ofta av oss vuxna (i alla fall av mig).

I veckans tisdagstema ska vi gestalta en favorit. För min del blir det 2 stycken självklara favoriter, en liten och en stor, en son och en make. Här sitter de dessutom och läser favorittidningen.
Kärleken till dessa underbara raringar är större än jag någonsin trodde var möjligt. Som vanligt när jag är med dem pysslar jag med min favoritsysselsättning, att älska dem båda så mycket jag bara kan, hela tiden...

Nostalgi handlar veckans tisdagstema om. Jag började genast leta efter mina gamla kärleksbrev i en nostalgisk bunt med rosett runt om. Kom dock på att jag förvarar dem någonstans nere i källaren. Men så hittade jag dessa stenar, nästan bortgömda i en trälåda som jag snickrat till själv som barn. Helt plötsligt började jag minnas, resorna till Danmark med föräldrarna, när det var så dåligt väder och det inte fanns roligare att göra än att plocka stenar. Mormors vackra vita grusgång  där det även fanns lila och gröna stenar men även där kom de fram bäst när det regnade.
Det är något vilsamt och vackert över stenar och jag ska inte ha mina gömda i en låda. Från och med idag vilar de i en glasskål i fönstet.
Idag kommer min kära mor på besök, får se om hon minns exakt var vi var på de där sommarresorna till Danmark....

Bilden: Är förevigad denna morgon

Veckans tisdagstema är rent och även om jag inte kommer att vara ensam om att gestalta vatten så gör jag det i alla fall för i vårt land har vi vekligen rent härligt vatten. Direkt ur kranen, bara att ta fram ett glas och dricka hur mycket vi vill.
Norröver är vattnet alltid godare än här i Stockholmstrakten och det första (nästan) jag gör när jag hälsar på mina släktingar som bor en bit utanför Umeå är att ta fram ett stort glas, spola kranen en stund för att få vattnet riktigt kallt...

-Hörrdööö he finns saft i skafferie! Ropar hon som bor i huset hjärtligt.
-Nej tack, ni har ju godaste vattnet i Sverige, svarar jag och dricker ett stort glas, tar ett till och går därefter ut på altanen för att umgås med de människor jag bryr mig mest om.

Vi måste vara rädd om vårt vatten, rädd om miljön. Här i Stockholms vattendrag är det ofta badförbud pga smutsigt vatten. Inte bra alls, oroväckande. Men nu ska jag dricka upp vattnet ni ser på bilden och njuta av det för visst är det lyx vi ofta glömmer bort att bara kunna dricka direkt ur kranen...

Ha en fin dag alla ni...

Bilden: Är fotad alldeles nyss, av mig så klart

Jag hade turen en gång att lära känna en mycket liten man, han satt i rullstol och hade ofta svårt att andas. Den mannen hade inga stora starka muskler att skryta med men han var och är en av de starkaste människor jag någonsin mött.
För honom fanns inga hinder, han reste runt hela världen, hade många vänner och njöt av livet så fort han bara kunde. Han var en glädjespridare och besatt så mycket styrka och livskraft att det inte gick annat än att vara imponerad. Till slut orkade hans kropp inte mer och fysiskt finns han inte kvar hos oss längre. Men när jag tycker att  livet känns tungt och motigt, när jag känner hopplösheten banka på min dörr, då tänker jag på just den mannen. Och minnet av honom ger mig styrka och kraft och så kommer det alltid att vara...

Styrka är denna veckas tisdagstema. Hoppsan denna övergång blir svår, men den bild jag väljer att visa hur som haver är en liten burk med mycket styrka. En favoritkrydda som jag använder i det mesta.

Man ska inte mäta styrka efter förpackning, utseende eller skal, de flesta är starkare än vi tror.

Ha en fin dag alla ni...

Bild: Tagen denna morgon, av mig så klart

Eftersom att det är vår bröllopsdag idag så kunde jag bara inte låta bli att göra på detta vis i veckans tisdagstema, Vad som är rött ser ni ju alla och själv placerade jag mina vigselringar i den dagen till ära.

För alla bröllopstokiga (jag vet att det finns ett gäng både här och var) berättar jag kort om vår dag den 19 juni år1999.
Vi hade ett traditionellt bröllop, bara med de närmaste vännerna och anhöriga. Jag har en enormt stor släkt och var vid denna tidpunkt inte förtjust i vare sig uppståndelse eller uppmärksamhet så skulle det bli bröllop var det tvunget att bantas ned på gäster. Och så blev det, 30 glada och underbara gäster, tack för att ni förgyllde vår dag. Antalet gäster är inget jag ångrar alls idag även om det kanske grymtades en del från några håll. Vi gifte oss i Stockholm och hade middag och fest i en festvåning i stan. Det serverades god mat, tårta och massor med gott att dricka. Personalen var alldeles underbar och även de avslutade kvällen med att dansa med oss alla och om jag inte minns fel så stötte en av dem ordentligt på min tärna, inte konstigt eftersom hon var söt som socker. En härlig fest, den roligaste jag varit på faktiskt. Vid midnatt åkte jag och maken till en lyxsvit medans gästerna fick fortsätta roa sig själva. Vi bubblade jacuzzi och pysslade med lite annat som sig bör och första morgonen som man och hustru tillbringade vi tillsammans i hotellets säng med gott sällskap av jordgubbar och champagne. På eftermiddagen samlades vi tillsammans med släkten och öppnade alla presenter. Någon dag senare bar det iväg på bröllopsresa, en månad på Bali som även det blev ett minne för livet.
Allt var bara helt underbart och helt perfekt.
Att gifta sig är verkligen något jag rekommenderar...

Bild: På ett litet parkområde söder om Stockholm

Vill även du vara med i veckans tisdagstema, kika då in här. Det finns så mycket vacker natur i Stockholm och inte bara betong och grå hus. I Skärgården vid havet, vid Hellasgårdens naturområde och i Lida skogen finns både hav, djur och natur i överflöd.
Men alldeles inpå knutarna mellan betong och asfalt finns alla de små parkerna, med stora träd som sträcker sig högt i skyn och skuggar marken nedanför från solen. Några solstrålar tränger sig igenom och skapar ett ljuvligt skuggspel. På dagen älskar jag dessa små parker och strosar gärna omkring i dem. Jag tycker det är viktigt att behålla de gröna små områden som finns kvar i Stockholm.
Men när skymningen kommer och när det börjar dra sig mot natt då undviker jag helst att gå själv i dessa områden. Träden skyddar mig inte och de små gatulampornas sken tränger inte undan rädslan över att bli överfallen i en park. Jag saknar ord för vad jag tycker om denna rädsla, jag vet dock att jag inte är ensam utan att det är fler än jag som undviker dessa platser om natten. Fegt? Nej det tycker jag inte men jag är rädd om livet...

   
Bilder: Veckans bidrag till tisdagstemat fick bli repriser från i lördags då jag verkligen kände lycka av vad naturen hade att ge...

Jag säger som Ferdinand, "att sitta under en ek och bara lukta på blommarna" är lycka för mig. Naturen har alltid givit mig stor lycka, ända sedan jag var liten och strövade tillsammans med mormor på långa turer i norrlandsskogarna har jag insett vilken frid och lycka naturen kan ge. När jag var liten fanns dock inga ekar i trakterna där jag bodde men mormor lyckades dock med konststycket att plantera en ek ca 10 mil norr om Umeå, inte illa tycker jag.
Mormor lever dessvärre inte, den planterade norrlandseken kämpar dock på  fortfarande om än något ynklig och trött. Jag fascineras av dessa träd så stora och kraftfulla, nu när det är sommar när ekarna ser ut så här, då trivs jag toppen här. Annars längtar jag som mest till björkarnas stad där folket om de tycker att något är mindre bra gärna sätter ett o framför orden och där familj, släkt och vänner längtar efter oss varje dag. 
Lycka är att få leva och bo där man känner sig hemma.

Bild: En senhöstdag utanför Drottningholms slott

Svårt tisdagstema denna vecka men jag kör på ändå. Hemma hos mig finns inte direkt något annat än jag försöker skapa en illusion av att här är större än vad det är. Fast jag har börjat tröttna på det och längtar allt mer efter att byta till större bostad på riktigt. 
Utomhus kan dock både kamera och ljus spela oss ett spratt och skapa en illusion av verkligeheten. Som i detta foto, som jag tycker ser ut att vara mitt i natten i någon snårig spökskog.
Stämmer dock inte alls eftersom det på riktigt är sen eftermiddag och strikt planterade träd uttanför vår Konungs bostad på Drottningholm. Så det var det, mitt bidrag denna vecka.

Ha det gott alla ni... 

Bild: Tagen denna morgon

Siffror består denna veckas tisdagstema av... Jag har inte så mycket att orda om dem annat än att de finns överallt och betyder en hel del. Mannen arbetar med formler och siffror hela dagen, sonen älskar att räkna och jag har ett möte på banken och kommer garanterat att tala i siffror. Kissen i bakgrunden bryr sig dock föga om siffror, bara det finns mat, vatten och en massa kärlek så är han nöjd.

Bild: På en del av flera i den hållbara serien

Tisdagstema igen...
När jag var yngre frågade jag min mor varför hon envisades med att spara på gammalt omodernt porslin. Idag är jag glad över att hon inte lyssnade ett dugg på mig och jag är även glad att hon är så snäll och låter mig "ärva" sådant som jag bara numera blivit alldeles förtjust i.
Hållbar är minsann denna serie PICNIC från Rörstrand som har så många år på nacken. Min mamma har haft glädje av servisen och nu har även jag glädje att få servera diverse maträtter på de olika delarna. En gratäng, en liten buffé eller helgmaten blir så mycket godare när de läggs upp på de färglada faten.

Bild: Mitt bidrag till veckans tisdagstema "vänner"

Min son och min bästa väninna (en av dem jag har flera) har kommit att bli de bästa vänner. Jag har inte försökt påverka sonen att tycka extra mycket om henne, han bara gör det hela tiden varje dag. Nästan varje dag säger han att han vill hälsa på henne och varje kväll "tvingar" han mig att sjunga en egenkomponerad sång om väninnan och hennes sambo.
Det är något magiskt när dessa två vänner träffas, det lyser och gnistrar från deras ögon när de tittar på varandra. Förmodligen kommer han längre fram att finna vänner i sin egen ålder. Men de kommer alltid att ha ett speciellt band till varandra och att se kärleken mellan dem två när de är tillsammans gör mig verkligt lycklig...