Desperata Hemmafrun

Jag fick ett hemskt brev från skolan förra veckan, det knockade mig känslomässigt fullständigt. Jag kände bara att nej nu orkar jag inte mer. Jag kunde inte sova, jag grät värre än Lilleskutt, stirrade periodvis alldeles för länge i taket och kände mig bara helt matt.

I Lördags försökte jag rycka upp mig, tog på mig lite smink, ett påklistrat leende, leosjalen (har alltid ägt en leopardsjal men nu är jag minsann inte ensam, tror halva Stockholm klär sig i leomönster nu), favoritväskan och följde med familjen på bilutställning och hade en trevlig dag, eftermiddag och kväll.

  

Söndagen var lugn med massor av spel och lek hemmavid. I morse gick jag med tunga steg till skolan, inget kändes bra, hur skulle allt bli, jag vågade inte tro att det det allvarliga brev jag fått hemskickat skulle vara ett misstag...

Men det var det visade sig, ett katastrofalt misstag från skolledningens sida. Just nu känns det som om jag vunnit högsta vinsten på lotto, i eftermiddag ska jag köpa champagne och skratta medan jag tittar på min man som själv får dricka upp den. Jag är så lättad, har moln under mina fötter. Just nu orkar jag inte vara arg över det faktum att skolan gjort min familj illa i onödan och att vi borde få en sjungande ursäkt från skolan. Näe idag är jag bara glad...