Desperata Hemmafrun

Mitt i min egen familjs sjukstugebubbla där den ena är sämre än den andra, där det den ena dagen verkar vara rätt OK för att nästa vara ruttet igen får vi ett telefonsamtal som får blodet att isa och tiden att stå stilla.

En kär vän har det värre, en gammal vän är illa där an. Vi tar oss ingenstans, kan inte komma till sjukhuset för att vaka och peppa när vi själva kan smitta och göra allt ännu värre.

Jag pratade nyss med min väns mor, hon är ingen dramatiker, överdriver snarare åt andra hållet och när hon säger att det är illa, ja då är det verkligen så. 

Min fina vän vän jag accepterar inte annat än att du blir bra, punkt. Nästa vecka ses vi å då tänker jag krama dig och skälla på dig och krama dig igen, vi älskar dig som tokar hela bunten..