Tack fina ni...
Tack alla för era fina kommentarer i inlägget innan, tusen tack. Lillen kommer att får följa med som jag tidigare berättat och jag har redan börjat förbereda honom så gott det går.
Det enda han verkar vara orolig för nu är att han inte kan sångerna som kommer att sjungas, annars ser han fram mot en resa till Norrland.
-Men jag kan inte sångerna heller (jag)
-Men vad gör vi då? (sonen)
-Ja vi kan ju lyssna bara. (jag)
-Så jag får vara tyst då? (sonen)
-Ja självklart (jag)
-Men då bestämmer vi det, du å jag är tysta när dom andra sjunger. (sonen)
På kvällen kommer alla släktingar, mostrar, morböder, kusiner, diverse respektive och kusinbarn att träffas och äta middag. Vi är några som åker långt och vi passar på att umgås och ha det trevligt efteråt. Morfar och mormor var dem som samlade oss alla och nu känns det som om det kommer att dröja länge tills vi träffas igen så vi passar på att ha trevligt tillsammans efter en sorglig stund i kyrkan.
Kram på er och ha en trevlig Fredag
Bild: Köksbordet denna kväll
Hej vännen! När min mamma dog och vi hade begravning för henne, så var alla samlade, barn, barnbarn, kusiner och andra släktingar. Vi hade en jobbig men otroligt minnesvärd stund i kyrkan. Jag sjöng och mina bröder kompade till. Det var jäkligt jobbigt men vi visste att det var det mamma hade velat att vi gjorde. Sen efteråt så träffades vi alla släktingar över god mat och pratade om våra underbara minnen tillsammans och det är så underbart att få vara ledsen tillsammans med alla anhöriga samtidigt som vi alla, och jag lovar alla, kände att mamma var där. Hoppas ni får uppleva samma känsla, för den var fruktansvärt jobbig men ändå så underbar (säger jag nu i efterhand). Du gör absolut rätt i ditt beslut enligt mitt tycke. Må gott! Kram
Elisabeth: Å vad jag längtar efter dig. Kram.
