Desperata Hemmafrun

Jag har accepterat att jag som oftast år efter år ligger på minus hos en kär släkting, jag tycker det är sorgligt men har med tiden accepterat att det kommit att bli så med en förtröstan om att det faktiskt inte beror på mig och att jag ensam utan öppen dialog inte kan påverka till förändring hur mycket jag än vill.
Men så idag ringde kära släktingen från Taxfreen på väg till utlandet och köpte den parfym som Mr Big i förbifarten sagt att jag önskat beställa.

-Hohohohooo, jag ligger visst på plus igen (jag)
-Ja jag tror det (Mr Big)
-Hon kanske till och med kommer och hälsar på igen (jag)

Tror inte att jag fick något svar där men visst jag ska inte ropa hej och verkligen inte gotta mig åt att favoritsläktingarna som utan föraning alldeles nyligen hamnat på negativa sidan. Till er raringar så kan jag försäkra om allt snart kommer att återgå till det normala igen, min plats är minus, er är plus, jag har vant mig med tiden så jag tar hellre den platsen än att ni ska det.
Men bara för en vecka eller tre så kan jag väl i alla fall få inbilla mig att jag ligger liiiite på pluskanten i alla fall. 

Blod är tjockare än vatten och så vidare, varför kan man inte bara vara sams, glädjas över andras lycka, trösta när det blir jobbigt, ta hand om varandra, reda ut det som felas och därefter bara vara sams, herregud man kan dö i morgon och vad spelar då alla petitesser för roll...

Bild: Från Beauty Planet, min favoritparfym som bara doftar sommar och semester.