var god dröj... vi kan i nuläget inte hjälpa barn med andningsproblem
Ledsen för att Astrid Lindgrens Barnsjukhus vägrar ge vårt barn den hjälp han behöver när han blir sjuk. Eländiga diskussioner om platsbrist på avdelningar för barn med andningsproblem avslutades med att sonen höll för öronen och att jag bad personalen koppla bort droppet så att vi då kunde åka hem istället.
Så nu är vi hemma i alla fall, sonen är pigg och glad och sover fint. Jag är fortfarande orolig eftersom jag inte riktigt återhämtat mig från sonens andningsuppehåll i lördags, rädd att det ska hända igen. Jag är mycket rädd för den människosyn som råder bland de ansvariga beslutsfattare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus gällande patienter med andningsproblem som kronisk grundproblematik. Jag är rädd att Hugo Lagerkrantz har alldeles rätt och jag kommer att vara obeskrivligt rädd nästa gång mitt barn får svårare att andas eftersom att vi enbart kan vända oss till just detta sjukhus när det krisar.
God natt där ute och så passar jag på att tacka för era kommentarer i inlägget innan, tack tack det värmer.
Kolla Spådam Annkis blogg, ringer du henne ikväll mellan 00.00 och 01.00 kan du få ställa en fråga, helt gratis! Först till kvarn!
Annki: Inte det minsta sugen faktiskt.
Jag blir så upprörd och samtidigt rädd jag oxå..hur kan det få gå till på detta sätt i vårt land?? Det är rent ut sagt förjävligt!! Jag lider med er och jag håller mina tummar för att Lilleman ska bli bättre. Många kramar/ Bettan
gud va skönt att han mår så bra! kan bara i min vildaste fantasi föreställa mig hur det måste vara för er när det krisar till sig så. din son kan dock vara glad att han har en sån stark mamma som står på sig och inte ger med sig i en sådan situation. you go girl! stor kram.
Näe vännen, så får det inte vara! Ett barn med kronisk sjukdom ska tas omhand på proffsigt sätt, inte någon tvekan om det! Du vet ju lite om mina/våra erfarenheter och detta är det dags att dra vidrae med, det kan inte HSAN nonchalera. Vänd dig till patientombudsmannen och be om hjälp!
Tänker på er i mitt förvirrade tillstånd!
Kram
Nettan
Ja, vad säger man?
Tänkte plötsligt på vad jag läste om en dag med föredrag som skulle vara via jobbet framöver... Ett av ämnena - Det är säkrare att flyga än att få vård. Ja, ordagrant kan jag inte lova att det stod så, kan ha glömt något ord hit och dit, dock det som låg i ämnet... Funderingar runt detta... Och då när man tänker på det och allt runt att få vård, då blir man rädd. Ja, när man hör om flygplan som dimper ner här och där - dock är det ju väldigt få som dimper ner...
Hm, skulle nog vända mig till någon ombudsman, ja... eller ombudskvinna om man ska vara petig, lite olika var man bor. Man ska INTE behöva gå och vara rädd för vad som ska hända nästa gång man behöver vård, snabbt!!! Vidrigt - stå på dig, annars gör någon annan det...
Må så grankott... och sköt om er!!!
Bettan: Mmm men han mår toppen idag, tusen kramar och längtar efter dig.
Jessica: Rätt så overkligt faktiskt när det händer och skönt nu när det är över för denna gång. Ha de gott.
Nettan: Jo jag vet, verkligen dags och denna gång ska vi ta tag i det, gå vidare med det.
Bim HD: Jo vi kommer att gå vidare med det även om ingen dramatisk förändring kommer att ske omgående. Vi kommer dock inte att bo kvar i denna staden allt för länge, staden främjar inte ett gott liv för barn med speciella behov.
Usch! Stackars er! Har inte hängt med men läste nu..Skönt att lillen mår fint nu iaf!:) Massor av Kramar!
Men guuud vännen, f-n vad jobbigt ni har det från och till. MEN DU HAR RÄTT; DIN SON HAR RÄTT till all tänkbar vård oavsett platser eller ej. Jag blir så fbnd när jag hör sånthär..stå på er och jobbigt, jobbigt- ett ord som upplevs alltför ofta.
1000 krya på er kramar och jag tänker på er!!
