Funktionshindrat barn har ej rätt till samma vård...
Senaste sjukhusvistelsen förra helgen gjorde mig smått deprimerad. Att sonen får en sådan urusel hjälp på barnsjukhuset känns orättvist, grymt men mest overkligt. Overkligt, både för mig, sonens pappa och för alla i vår närhet som vi berättar om eländet för.
-Tyvärr vi kan inte hjälpa barn med andingshandikapp på den här avdelningen och på de andra är det fullt.
Läkarens ord gnager mig i sidan, sonens händer för öronen när vi pratade om den undermåliga vården på sjukhuset hugger mig i hjärtat och sorgen när jag krävde att personalen omedelbart skulle ta bort sonens dropp för att vi då när ingen vård fanns att tillgå istället skulle åka hem är obeskrivlig.
Detta tynger mig och jag har svårt att komma vidare. Nu ska jag försöka rycka upp mig, hänga med min familj ut. Striden får vänta till nästa vecka, i helgen ska vi bara vara en familj som har det bra tillsammans.
Jag får ett tungt tryck över bröstet bara av att läsa din ord. Kan bara tänka mig hur otroligt besviken, arg, rädd och sårad jag själv skulle bli om någon avvisade oss om något av våra barn hade behövt hjälp. Fruktansvärt.
det gör ont i mig när jag läser dina ord , men jag vet alltför väl att det fungerar så i detta land, man får kämpa med näppar och klor på varenda liten
sak som man tycker man har rätt till , det är skönt att bara få koppla bort allt va sjukhus heter och bara va , bra kämpat alla styrkekramar till dig från mig .
Den allra största kramen till dig och din familj!
(+en extra till sonen förståss!)
Massor med styrkekramar till er och hoppas att ni får en riktigt fin helg.
Kram
Blir så ledsen och arg när jag läser hur ni blir bemötta. Det är verkligen fruktansvärt!!
Stor KRAAM till er alla tre!
Lärarinnan: Usch vilket deppigt inlägg jag delade med mig av, jaja en sådan dag bara. Jag vill iaf dra iväg på Umetrippen snart:)
fia: Yes det är det bästa att få koppla bort, man blir galen av att grubbla konstant. Måste försöka ta in allt det positiva med, som idag när sonen härjade runt och jagade brunnslock på marken med rullstolen.
Åsa.S: Å tack det behövde jag idag:))
Kerstin: Tack och mången kram tillbaka:)
StärnanTärnan: Kram på dej med och snart är det kalas och eftersom din dotter tydligen är viktigaste gästen så måste vi passa in när ni kan. Vi rings i veckan:)
Åh vad känner igen mig i det du skriver. Sitter själv i rullstol sedan jag var barn och jag vet hur det är. Man får kämpa för allt, även sådant som borde vara sjävklart. Skickar många varma tankar.