Desperata Hemmafrun

I Stockholm tar det tid (i vårt fall 4 år) att lära känna sina grannar och precis när vi lärt känna våra så flyttar vi. Igår när jag skvallrade med snygg-grannen så kom jag på att det just är våra goa grannar som jag kommer att sakna en aning.

Jag kommer att sakna att surra med sjuksköterskan längst upp. Glada Cykelnisse ovanför som alltid hjälper till om man har trubbel med sin cykel och morgonrocksmannen som till och med har vit sytråd till hands en midsommarafton och som ler med hela ansiktet varje morgon kommer jag nog att sakna lite. Söta familjen längst upp som alltid är så rara och så slutligen ögonkaramellen S-G, "Snygg-Grannen" blir nog lite saknade med.

-Ja men det är en himla bra trappuppgång vi har, trevliga grannar allihopa och vi kommer nog att sakna er lite när vi flyttar. (jag)
-Ja alla är bra förutom surpuppan längst upp (S-G)
-Va, menar du sjuksköterskan? Hon är ju bara hur trevlig som helst. (jag)
-Nääääe hon hälsar ju aldrig på mig, tittar bara ned i backen, en riktig surpuppa. (S-G)
-Jag lovar hon är verligen inte sur och vet du, dig kallar hon för Snygg-Grannen. (jag)

Snygg-Grannen blev så glad över denna information, tolkade själv in att surpuppan nog egentligen mest var blyg. Vi fortsatte att skvallra, kom in på sommarens skådespel och så berättade han även att vår underbara son väcker honom varje lördag och söndag klockan sju med sin legolåda som vänds upp och ned, men att det inte gör något.
Näe nu finns det ingen tid att skvallra mer, ska iväg och köpa målarfärg bland annat, ha fina dagen där ute.
Bild: På en annan ögonkaramell och favoritdoft.