inga ursäkter
By the way, när slutade ni att stå på händer? Eller ni kanske aldrig slutade?
Jag kan inte minnas när jag slutade, testade nu ikväll men vågade inte riktigt, jag måste stå på händer igen, varför?
Bara för att...
Jag står fortfarande på händer..ha ha..inte ofta..och väldigt vingligt..men ibland måste man bevisa för barnen att man kan ;) Gonatt!
åh jag är gärna med och delar på det där målet - en mil till sommaren =)
kram!
Tror inte jag ska prova stå på händer... *s*
Vad kul - jag tänkte på det häromdagen. Men jag vågade mig aldrig på att prova.Men kommer ihåg att man gjorde det i tid och otid förr:)
***ler*** jag har aldrig börjat stå på händer...för stora risker och för läskigt för mig...:)Har du tjejmilen på g? Eller bara för att det är skoj och allt det andra bra..?
Haha, har heller aldrig börjat...:) Eller jo, nån gång tvingades man väl försöka på gympan i skolan... gillade det inte alls. Däremot går jag ner i spagat ibland!=)
hannahsthlm: Hahaha ja eller hur:)
anna: Japp då kör vi, från och med i morgon då vill säga:)
Number nine on Melon Lane: Nä men du gör inte det i ditt tillstånd:)
Emma: Haha ja det gjorde man verkligen.
Gerda: Ja det var väl något sådant på gång men med tanke på hur lite jag sprungit den senaste tiden så ser det inte vidare ljust ut.
Modesty Mia: Imponerande och det räcker väl, det har jag aldrig kunnat.
Jag har provat... Inget jag rekommenderar direkt... Jag kom upp och tyckte att allt var toppen, sekunden senare rasade jag som ett korthus. Orkade inte ens "sparka" ner mig ordentligt utan föll rakt ner på huvudet och axeln... :(
Cissi: Ja men det är precis det du skriver om som ororar mig, får öva lite till så ska det nog gå till slut:)
