Desperata Hemmafrun

Oj oj, tiden går så ruskigt fort när man har det bra och har det trevligt. Hinner inte ens skriva en rad i bloggen, hmmm kanske vore bra det men det ligger en hel del och pockar på. Jag vet det, känner det och behöver bara snabbt ögna igenom mailen om kvällen för att få det jag redan vet skrivet på näsan.

Men idag har vi bara haft det ljuvligt. Sol, Vinterviken, kastat sten i vattnet, son som varit piggare än någonsin, son som tvingat sin mamma i plurret för att hämta bilar och hinkar, vännen på besök, en superduperdag. I morgon är en annan och vi har fullt upp även då om än av annan karaktär.

Tack solen,
tack för att du kysst mina axlar denna dag, laddat mina batterier och fyllt mig med energi.
Tack för att du stulit mina tankar och fått mig att glömma alla bekymmer,
om än bara för en dag.
Tack solen, jag älskar dig för det.   

Mörka molnen kommer, säkert åskan med, men inte idag och inte i morgon.
Solkyssta axlar blir bruna och minnena av det tar jag med mig,
för att orka möta det mörka,
en annan dag.

Ha det riktigt gott där ute...