jaha och hur var det här då?

Vi har precis kommit hem från goda vänner, blev bjudna på middag, så gott och trevligt, tack tack. (Lärarinnan om du läser så kan jag meddela att ena halvan av din familj mår super och det vankas Skansen i morgon).

Dagens återbesök på sjukhuset gjorde inte mig det minsta klokare. Var det bra eller blä? Helt ärligt så vet jag inte riktigt. Sonen var i alla fall en stjärna, gjorde konster, började klättra upp själv på stolar och visade sig från sin absolut bästa sida.

-Doktorn titta på mig, titta vad jag kan?

Både lite roligt och i samma stund lite tragiskt att det ska behöva vara så, att man som funktionshindrad hela tiden måste bevisa och visa vad man faktiskt klarar av hela tiden.

Nästa gång åker jag inte på denna typen av återbesök själv utan sonens pappa, han har åtmonstone inte den minsta tillstymmelse av läkarskräck vilket jag själv lider av.
 
Nu är det fredagskväll, nu ska jag försöka umgås med mannen en stund innan jag dunar in.

Ha det finemang och en trevlig kväll allihopa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0