Desperata Hemmafrun

Idag en underbar sovmorgon och frukost på sängen, en liten stund eftersom jag var tvungen att gå upp till den övriga familjen som hade så mysigt och mumsade ägg vid matbordet.

Bild: från mannens Londonresa
Gårdagen var ett enda bloggeufori och jag gick omkring med ett stort smile hela dagen lång.
Tänk att denna blogg skulle komma att betyda så mycket, det hade jag aldrig trott när jag helt förutsättningslöst drog igång mitt lilla "cyberprojekt" i oktober förra året.

Så många uppmuntrande, kloka vackra ord och roliga kommentarer från er alla, oftast helt okända underbara människor. Fantastiskt vilken kraft och vilken lycka. Och även om jag är sämst på att ta till mig komplimanger så smyger de sig sakta in på och fäster sig fast på ett alldeles ljuvligt vis.

Några av er har kommit att bli mina vänner inte bara i denna värld utan även alldeles på riktigt och det är en gåva i sig. Jag vill ännu än gång tacka alla er som läser här och till er som lämnar era goa avtryck. Jag har haft en period som varit mindre bra men ni har verkligen hjälpt mig att komma vidare, kärlek till er alla för det.

Och sist men inte minst min "pannkillande" bloggkompis, solemate och väninna du är lovely, ibland räcker orden inte till men jag jag tror du bara förstår helt enkelt...