Desperata Hemmafrun

Carpe Diem

vi fixar även detta...

Förlusten av egen reaktion vid ett obehagligt besked skrämde mig igår och jag begav mig ut på en joggingtur för att öka på adrenalinflödet.
Och igår sprang jag faktiskt på riktigt, ingen wogging eller jogging i slowmotion. Jag sprang uppför mördarbacken som om den var en liten kulle och jag sprang rundan 10 minuter fortare än jag brukar. Igår sprang jag och tänkte hela tiden att "jag ska klara det här".

Jag är glad att jag har börjat springa, trodde aldrig någonsin att jag skulle ta de orden i min mun. Ut med er alla soffliggare, första gångerna är hemskt plågsamma men sedan går det så mycket bättre. Kan jag, så kan ni, jag lovar...

Bild: Diorglanset på bilden har inget med texten att göra, det är bara mysigaste lipglosset jag vet och jag ska snart se till att även jag har ett...

Vad härligt att höra någon som blivit "biten" av löpning! Visst är det underbart!? Jag mår alltid bättre efteråt!

Hoppas att beskedet inte var alltför obehagligt! Blir lite orolig här...
Skriv mer om löpning! Jag testade en gång i juni och höll på att dö... Trodde att jag hade bra kondis, eftersom jag instruerar step up, men icke! Nu blir jag lite inspirerad igen :) Take care!

Modesty Mia: Ja tänka sig det är faktiskt det, jag har genomgått ett personlighetsförändring.
evans: Jopp obehagligt är bara förnamnet,men det ska nog lösa sig till slut, måste det.
Vad gäller löpning så första gången tidigare i sommar så trodde jag att jag skulle dö, Ska skriva ett inlägg om denna resa framöver:) Ha det gott...