Desperata Hemmafrun

Carpe Diem

Lyckliga vi

Nu börjar jag blogga igen, jag kan inte skriva en rad här när jag mår dåligt vilket jag faktiskt gjort i flera månader nu.

Oro, stress och ångest har gjort att jag stängt in mig i min egen lilla grotta. Stängt in mig för att överleva, för att slippa prata för att inte bli så olyckligt besviken sedan om allt skulle skita sig, för att stå ut. Usch ve och fasa, det har varit fruktansvärt helt enkelt.

Men jag tänkte inte beskriva mer elände än så, nu har jag kravlat mig upp ur deppgropen och tänker aldrig mer återvända dit igen. Allt är toppen, helt obeskrivligt underbart faktiskt. Igår fick vi ett lyckosamt besked, ett besked som vi väntat på i drygt fyra låååånga månader...

Nu börjar livet livet igen, i morse vaknade jag före klockan ringde och var riktigt glad, äntligen skiner solen på vår familj.

Äntligen kan jag glädjas över vår lilla bebis i min mage, nu har vi berättat för de flesta, sonen hjälper redan till med att meddela hela skolan och området om att han ska bli storebror.

Slutligen om någon nu skulle undra varför vi har väntat så länge med att utöka familjen så kan jag å det bestämdaste bara kort meddela att vi har inte väntat, vi har kämpat...

Blödig som jag är börjar jag att böla när jag läser ditt inlägg trots att jag vetat om det länge, jag är så otroligt glad för er skull!! Hon kommer att vara så fin och helt perfekt, som du förstår tror jag att det blir en tjej denna gång!

Kramiiii Biibii

Åh bästaste du, det var ett underbart besked!

Jag vet vad oro gör med en, jag känner till den där gropen, dit man inte vill återvända men på nåt vis finns den där för att man ska överleva. Hoppas den grävs igen för gott nu!! KRAM Milla

Åhhh vilken underbar nyhet! Stort grattis till hela familjen!!! Kram på er!

Ihh, så fantastiska nyheter!! Stort Stort Grattis till Er!

Kram

Längesedan jag kommenterade hos dig! Och så ramlar jag in och får läsa så spännande blogginlägg, grattis och väl kämpat, minns vår egen kamp för flera år sedan så jag beundrar er!



Kramar



Nettan

Biibii: HAha Saida där, vi får väl se, om du ringer och pratat med min son får du garanterat reda på om du har rätt eller fel för vi vet nämligen;)



Milla: Tack och ja jag vet, ska följa dig lite närmare nu och bjuda på peppande kommentarer hos dig, du är toppen. Kram



Carina: TAck å kram tillbaka:)



Lena: Tackar, kram tillbaks



Nettan: Tusen tack fina du:)

Hurra og gratulerer så mye, ønsker dere lykke til med den lille i magen. Ha en flott midtsommeraften også. Skal spise sild (sill & potatis) med min svenske ektemann i dag etter jobb. Her er det St.Hansfeiring med bål i morgen, men været ser ut til å bli dårlig, så vi satser friskt på fredagskvelden. Hyggelig at du blogger igjen, og maten du fotograferer gir meg vann i munnen.

Liv: Tusen tack, vad glad jag blir:)

Åh, nu ryser jag, så underbart!

Du har varit saknad så välkommen tillbaka och grattis till bebisen i magen =)

Anna: Tack å kram.

Vad härligt Mia!

Inte så konstigt om du varit nere i djupet då. Som nygravid är man ju extra känslig och allt som redan utan en graviditet skulle skapa depression blir bara ännu värre. Jag menar absolut inte att på något sätt negligera vad du varit med om, eftersom jag inte vet ett dyft om det. Jag vill bara säga att det måste gett ännu mer djup i känslorna.

Härligt att solen nu skiner! På alla sätt!



Kram

/Zäta

Oj så glad jag är för er skull. Grattis min fina och älskade vän. Kramar till tusen.

Åh, vad roliga nyheter!!! Stort grattis till hela familjen. Att kämpa är inte den enklaste sak (talar av erfarenhet, 3 år innan vi äntligen fick säga hej till våra tvillingar), men att då sedan få en sådan underbar nyhet är helt fantastiskt!
Än en gång grattis!!!
Kramkram