Vila i frid finaste vän
Tänk, idag är det ett år sedan vår bästa vän dog. Tiden har faktiskt inte läkt några sår, det hela känns fortfarande overkligt och ibland gråter jag likt ett barn när jag hör en viss låt, äter en speciell rätt eller pratar om något som just vi brukade prata om.
Det är verkligen så, att vissa människor kan man prata med om vissa saker och när en sådan person försvinner, så försvinner en del av ens liv och det är förskräckligt helt enkelt. Mikael Wiehe nämnde ngt liknande i så mkt bättre och det stämmer så bra.
Ha det fint och ta hand om varandra...
Kommentarer
Postat av: Åsa
Kram på dej!!
Postat av: Biibii the svägerska
Åh kära du jag vet precis hur det känns. Tiden läker inte såren efter en förlorad vän men man lär sig leva med saknaden.
Kramar om!
Postat av: Elisabeth
Jag känner likadant, det är som om det inte har hänt men ändå är det en verklighet som är så jäkla orättvis. Ta hand om dig du fina!
Kram
Postat av: alexandra
Super fin blogg! Följa varandra på bloglovin?
(Ber om ursäkt ifall du inte gillar såna här kommentarer!)
Postat av: Nina
Kramar till dig!
Postat av: mia
Åsa: Kram kram
biibii: Så sant
Bettan: Kram
alexandra: Ingen fara, ha de
Nina: Kram kram
Trackback
