Desperata Hemmafrun

Det är fortfarande sommarvärme här i huvudstaden, förra helgen var vi i norrland på ett riktigt festligt garageparty. Svågern fyllde trettio och han hade tillsammans med sin sambo ordnat ett alldeles underbart kalas. Inte lika varmt som här dock om kvällarna, tänk vad man glömmer, jag hade inga varma kläder med mig.

 

God mat, dans och trevliga människor. Fram mot 23.30 blev folk lite "för trevliga", när man är spiknykter själv på en röjig fest så kommer alltid den där nivån då det bara inte går att föra vettiga resonemang längre, då är det bättre att vika av helt enkelt,  vilket jag också gjorde.

 

I min frånvaro skapades dock en mindre trevlig stämning på festen. Svägerskans kamera var försvunnen, någon hade helt enkelt tagit den. Ovetandes om detta visade det sig att det var jag som var tjuven,  jag hade helt enkelt lagt ned hennes kamera i min väska och där försvann den till morgonen därpå. Jaja så kan det gå, himla dåligt samvete fick jag i alla fall. Kameran är identisk med min egen och man ska inte tro på vad en sovandes gravid kvinna säger när hon blir uppväckt mitt i natten, jodå jag försäkrade surt och bestämt att jag ingen extra kamera fått med mig.

 

Skolan började ju även förra veckan, det är något magisk med skolstarten, alla är förväntansfulla och glada. Tänk att min lilla kille börjat tvåan, magiskt bara det. Vi mår bra hela ligan, lilla loppan i magen likaså, nu är det tre månader kvar. För mig gör det inget alls att hösten kommer, inte vintern heller, tror detta året blir oslagbart för vår lilla familj. Kram på er.