Desperata Hemmafrun

Har varit på Gröna Lund denna dag och jag erkänner att detta inte är min favoritsysselsättning, men har man lovat sonen ett sista besök innan det stänger för säsongen så har man. Så här i efterhand känner jag bara vilken tur, vilken tur att vi åkte.
Denna dag var nämligen helt fantastisk, sonen har ju äntligen (enligt honom själv) kommit över den magiska gränsen 110 centimeter vilket innebär att han får åka lite coolare åk, jubel och lycka.

Målet denna gång var "Vilda musen", en aningens mindre berg och dalbana. Hela familjen åkte och vem det var mest läskigt för i vår familj vet jag inte riktigt men efteråt gjorde jag och maken high5 och konstaterade att...
Shit vad bra vi har det, nu åker vi vilda bergbanan på Grönan, det kunde man inte tro för ett par år sedan när sonen som mest bara var eländigt skör och krasslig.

Bra kämpat där lilleman, än en gång har du visat var det där skåpet ska stå. Känner mig bra idag efter detta dagsbesök och tackar Grönan för denna säsong,
ses nästa sommar igen.

Bild: På ett vindkraftverk i Holmsund som egentligen inte alls har med texten att göra, gonatt.