Desperata Hemmafrun

Sent igåt meddelade jag Mr Big att vabbandet var över för hans del och att han lugnt kunde bege sig till jobbet igen. Tidigt i morse smög han sig näst intill ljudlöst ut genom ytterdörren och jag hade inte en chans att kraxa om att han skulle stanna hemma och passa upp på familjen.

Men här finns nästan inte ett spår av sjuka kvar, förutom pecillinintag och snytbehov, jag mår riktigt gott för första gången på en hel vecka, en underbar feeling. 

Och solen skiner igen, på riktigt, blommorna i fönstret är förtjusta, jag med och nu ska jag bjuda dem på lite vatten, öppna balkongdörren och andas in friska våren...