2 sekunder bara
Sonen är orädd, oförsiktig, trotsig och busig, ingen vidare bra kombo när man skall tränas att köra rullstolen själv nedför backar. Men vi kämpar på med detta, så även idag i en lätt sluttande backe, längst ned fanns en tom fontän med en hög kullerstenskant runt om.
- Mamma får jag köra själv ned för backen?
-Ja visst men kom ihåg att styra och bromsa.
Snabbt rotade jag fram tunnelbaneremsan från fickan och på dessa sekunder hade sonen redan laddat för att smita, han tittar inte framåt, styr inte, bromsar inte, utan tittar bara illmarigt på mig.
Jag ser farten, den tomma fontänen, den höga stenkanten och att det bär iväg rakt mot den. Jag springer efter och skriker.
-NEJ, BROMSA, STYR, NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Det här är slutet, tänkte jag när jag ser på sonen som med sin rullstol brakar in i fontänens kant, ser sonens huvud knicka bakåt av kraften, rullstolen som flyger upp i luften och som gör en halvvolt och som landar på sidan precis vid stenbumlingkanten.
Chockad släpper jag loss lillprinsen som ligger på sidan fastspänd i rullstolen med pannan mot en av de stora stenarna. Jag vet inte riktigt vad jag själv sa men barnet som först ser lite tagen ut, ler mot mig och säger.
-Det här gick bra mamma, jag slog mig inte.
Och tänka sig, inte en skråma, ingen bula, inte ett märke, ingenting. Mössan togs av, jag kollade och frågade tusen gånger tills sonen blev urless på mig och tvingade mig att komma till sans och gå där ifrån. Jag tror att mina händer skakade en timme efter detta, jag blir smått tagen bara nu när jag tänker på det.
Puh vilken dag, och att mina 2 sekunders rotande i fickan skulle resultera i detta kunde jag verkligen inte förutse. Tur eller änglavakt, kanske både och, vad vet jag, jag är dock så tacksam för att det hela dramatiska ögonblicket slutade så fantastiskt, otroligt bra.
Det var det, på återseende...
Åh vad skönt att det gick bra! Det går så fort när något sånt här händer, och man kan ju inte hålla ögonen på dem varenda sekund!
Kram på dig!
Usch vad läskigt!! Han får inte göra så där, jag som sitter här vid datorn i lugnan ro får ju hjärtat i halsgropen så jag kan bara ana vad du kände.
Dock måste jag erkänna att ett skratt kom när jag läste sonens kommentar. Han är för härlig!
Är såå lättad att historien slutade gott.
Kram
Å så bra att allt gick bra. Han får inte skrämmas sådär. Kanske har buspojken lärt sig nått av allt detta, inte rulla utan att styra och bromsa i nedförsbacke.... kramelikram
HERREGUD!!!!!!!!!!!!!!!
Jösses. Blev skakig av att läsa.
Bamsekramar till er.
Rebeccas.se: Ja obeskrivligt skön, kram på dig med.
StjärnanTärnan: Ja han kommer med så roliga kommentarer, kram kram.
Biibiii: Får verkligen hoppas det, jag har i alla fall lärt mig att inte tappa fokus i en endaste sekund i närhetn av backar, fy. Kram på dig
Mira: Ja usch, bamsekramen tillbaka.
Förstår att du var/är helt skakis, sån tur att det gick bra, han hade nog änglavakt =)
usch man ryser när man läser :-S
Vilken tur det gick så bra som det gjorde!
Kramar och ah en underbara torsdag!
Men usch och fy!! Huga så hemskt! Vilken tur att det trots allt gick så bra...förstår hur det måste ha känts och hur du känner just nu..Tänker på er! Kramar i massor
å hjälp va rädd du måste ha blivit , det värker i hela mig när jag läser detta, vilken otrolig tur han hade , kram på er och hoppas det blir en lugn dag idag.
kram kram /fia.
Ojojoj! Det låter som både tur och änglavakt! Skönt att lille pojken hade sällskap av dem båda när han susade nerför backen... Lite läskigt. Kanske mest för dig som bara kunde titta på.
Skönt att höra iaf att han mår bra. Ta hand om er.
Kram Cin.
Alla: Tackar för era kommentarer, har läst dem alla, kram kram.
Men usch så läskigt
Tack och lov att allt gick bra
Jag tror på änglavakt
Men hu vilken skräckupplevelse! Vilken himla tur att allt gick så bra.Krama om honom en extra gång.
Ha en fin helg.
