skönt att vara hemma igen
Grodorna i grodskogen hade gömt sig totalt eller skuttat iväg någon annan stans. Men det gjorde inte sonen så mycket eftersom han på vägen tillbaka fick se flertalet helikoptrar, brandbilar och polisbilar. Vi åt lunch på restaurang och allt var frid och fröjd tills trotsmonstret vaknade till liv på allvar.
Jisses säger jag bara, mitt tålamod testades till max och det är inte helt enkelt att stoppa en illmarig liten vilde som helt plötsligt bara tvärbromsar rullen när jag styr, bara vill köra själv men tvärsvänger ut mot trafikerad gata eller ned mot en grässlänt. Inte ville han lyssna och inte ville han göra något som jag sa.
Väl hemma igen kände jag mig helt matt, men nu är han åter en liten raring igen. Jag hann i alla fall svänga förbi huset som fått fasaden målad, i augusti ska vi få se planlösningen live på den egna lägenheten.
oj, nu börjar det verkligen att likna någonting! när ska ni flytta in?
Jessica: Ja men det är ett bra tag kvar, i december är det dags för inflytt.
Vad roligt att se att huset börjat ta form.
Hahaha...dumt att jag skrattar kanske men alla ungar ska vara lite trotsig då och då...ett gott friskhetstecken, sa alltid min mamma. Kanske det kan vara en liten tröst. Saknar er! Kram
Hanna-Sofia: Ja äntligen
bettan: Mja jag vet allt det där och föröker intala mig att det är precis som det ska vara, men när barnets trots är = livsfara, (tex att kasta sig ut med rullstolen rakt ut i trafiken) så blir det bara kaos av allt. Men men en dag så...
