det är nog rätt illa fast bra också
Ett tag handlade allt bara om det, om hur det inte fungerade, vad som sagts, vad som hänt men mest av allt om det som inte utförts som vi enligt beslutsfattare för länge sedan utan problem fått rätt till. Allt prat om detta eviga återkommande bekymmer höll på att äta upp oss och det var och är fortfarande svårt att bemöta omgivningens reaktioner när vi berättar om vår situation.
Idag berättade jag kortfattat för BVC-sköterskan om hur vi haft det den senaste tiden, detta enbart för att hon frågade och sade att hon ville veta. Hennes reaktion förvånade mig en aning...
Hon började att gråta.
-Du som mamma ska inte behöva stå ut med detta, du som mamma ska inte behöva höra sådana kommentarer av dessa människor, det är inte professionellt, det är fruktansvärt! Sade hon, jag tittade ned i golvet och så började vi prata om annat.
Men jag håller med henne, det är inte rätt det som skett och det som fortgår. Det blir inte mera rätt för att jag har fått höra att andra familjer boende i samma stadsdel som har barn med liknande behov har det precis lika illa.
När man lever i kaos så tar man fasta på det positiva som fungerar bra, sonens framsteg och utveckling, vännerna och förhållandet.
Men idag med tanke på den rara BVC-sköterskans reaktion på min korta beskrivning så börjar det nog bli dags att sätta ned foten och faktiskt göra det som går att göra nu när allt är relativt lugnt. Snart börjar det strula igen, ett mönster som inte avvikit på flera år.
Det mönstret tänker jag bryta med de medel jag känner till.
Men annars var det kul på BVC idag och rent utvecklingsmässigt ligger sonen bra till, som en 4-åring, jag vet allt kan ändras men idag vill jag bara vara lite mallig över min prins som kämpat så sedan han var bebis. Tänk att några av de läkare som vistades runt honom när han var bebis var tveksamma till om han skulle komma att få ett värdigt liv och ett intellektuellt tänkande som större. Under en period diskuterade några läkare med oss om de verkligen skulle hjälpa vår bebis om han slutade att andas.
Idag när han är tre kan han hela alfabetet, kan räkna, fantiserar om kungar och prinsessor och kan fler bilmärken och bilar än mig. Jag är förvisso usel på bilar men jag är mallig och jättestolt idag och det kan man väl få vara ibland.
Man ska aldrig ge upp hoppet helt enkelt, shit vad jag är glad idag.
..och jag är glad med dig att du är glad vännen:-)!
Ta hand om din prins, tänk vilken tur att han just har dig som mamma! Kram!
Heeej!
Jag tänkte jag skulle titta in till din blogg och tacka för det goda lime och citronkyckling-receptet (alla i familjen älskade det och det var SÅÅ underbart med ett helt NYTT recept i vår vardag!)...men så läste jag din historia om dagens BVC-besök och blev alldeles rörd. Jag skulle vilja ge dig en bamsekram och hoppas att de svamlande kommun-människorna tar sig i kragen och verkligen lyssnar och sätter sig in i människors situation så att de kan ta lite vettiga beslut nån gång.
Kram
Mia
Självklart ska du va glad och mallig för din prins! Kram
Kram vännen och kämpa! Jag vet att det är jobbigt att hela tiden kämpa i motvind. När du orkar får du gärna maila och berätta lite om allt ni genomgått?
Härligt! Lycka till med dinafajter i framtiden :) Kram!
Men kära du..jag blir alldeles mörkrädd...
Men ändå jag måste säga vad tur att det är du och din man som din son kom till!! Skinn på näsan och norrlänsk envishet!! Det verkar du ha i massor. Kämpa kämpa kämpa vidare!! Och det är nog som så om inte du säger ifrån så lär ju ingen annan göra det..
Tankar och Kramar
Med all rätt, stå upp som den stolta
mamma du är Mia!
En sak till, vässa armbågarna och
spänn musklerna, det lär du behöva
för att få den hjälp du behöver!
Men oj vilka framsteg, där fick de alla
som tvivlade för några år sen!
Kram Carina
All världens styrka önskar jag dig för att du skall orka strida vidare! Kram!
Bra där!
Oj, vilket inlägg. Jag blir nästan rörd till tårar och hoppas att jag kan bli en likabra supermamma som du (när det är dags en dag)! Jag tänker på dig och din lille prins och önskar er all lycka i världen. Försök att skita i de där gråa motsträvarna som bara ser oss som siffror.
Hejja, hejja dig!!!
Kram Cin.
Ville bara peppa dig till att verkligen stå på dig och visa vart skåpet ska stå. Det handlar om rättigheter för din familj och framförallt för din son.
Har försökt att sammarbeta med kommunfolk/hemtjänst många gånger men oftast mynnar det ut i att påminna dom om att det är människor dom jobbar med och inte några maskiner som skiter & äter på bestämda tider.
Ser fram emot att läsa hur det går.
Lycka till!
Kram
Det är skönt att bli bekräftad när det behövs. Då kan en god människas bekräftelse uppväga ett antal sämre upplevelser... du har all rätt att känna dig glad! Kram!
Milla
Ja vad kan man säga annat än att du ska vara en stolt mamma till en underbar son, lillkillen med den otroligt starka vilja och lika otrolig kämparglöd, den har han ärvt av ngn...dig!! Stå på dig! Kram
Klart du ska vara mallig, med all rätt! Alla barn och människor är unika! Synd bara att inte alla människor har hamnat på rätt plats, och så andra för lida för det! Jag hejar på Dig och din familj!
Kram till Er!
Pepp-kramar till er så nu orkar fortsätta kämpa! Såklart att du ska vara stolt över dukrtiga killen! =)
Många kramar,
AnnaSv
hannahsthlm: Tack goa du:)
Mia: Tack och kul att det smakade vi lagar ofta olika varianter av den rätten.
Hilajn:Kram kram:)
Nettan: Jadå det kan jag göra:) Ha det fint.
Jessika: Tack å kram:)
Gerda: Japp envis det är jag:) Ha det fint bloggkompis:)
Carina: Tack och det var inte bara tvivlare i vår omgivning, några trodde på oss och ingav hopp:)
Åsa.S: Jag suger till mig dina lyckönskningar, tack och kram:)
Rebecca:
Tack där:)
Cin: Det blir du säkert:)Och jag försöker strunta i dom:)
Petra:
Tackar för all pepp, det betyder jättemycket:)
Milla: Kram kram
Bettan: love u:)
paus: Så sant, tack också:)
AnnaSv: Det tackar jag för och bjuder på kramar tillbaka:)
Hittade hit via tjejblog.
Vad härligt att få läsa att du fick en sån varm och omtänksam reaktion från bvc.
Det är så jäkla dumt att man ska behöva kämpa som en galning när man är tvungen att "samarbeta" med kommunen. Behöver det inte själv, men har ändå stött på många som får kämpa.
Hoppas att bvc stärkte dig och att det går något lättare för dig framöver.
Lycka till!
Vilken tur din lille kille hade som kom till just dig som kämpar och slåss för honom och hans välmående! Du gör ett toppenjobb och jag hoppas att kommungubbarna (de är ju ändå oftast män) tar sig i kragen nån gång och blir bättre på att sätta sig in i andras situation.
