lite lättade
Efter en natt och två dygn av stress, press och helt vansinniga diskussioner med diverse läkare har nu sonen kommit till rätt avdelning. Min käre make tog den största striden denna dag och vann den. Jag vet inte varför det skedde just denna dag men nu fanns det en plats sade man. Jag vet inte heller om det var ett försök till tröst från den senaste läkaren som till min make sade.
"Ni är inte ensamma om att ha det så här, det är fler barn med funktionshinder som föds och de får inte heller plats, dessa barn är en grupp som ofta kommer i kläm".
För mig är detta ingen tröst utan gör det hela bara ännu värre, vad är det för en människosyn? Och varför hjälper samma barnsjukhus dessa barn vid födseln med alla resurser, all läkarkompetens och med alla insatser som bara finns. För att därefter när de blivit friska nog att komma hem stoppa dem från att få den vård de är i behov av vid sjukdom?
Just nu är vi, jag och min man som i ett vakum, vi är glada att sonen piggat på sig betydligt, glada över att han kommit till en avdelning där man kan hjälpa honom på bästa sätt. Men samtidigt rätt medtagna över de abnormt omänskliga diskussioner vi fått föra med läkare på barnsjukhuset flera gånger om dagen de senaste dygnen.
Och ja detta som sker upplevs som helt ofattbart för oss också och vi kommer att ta detta vidare. Vi tänker aldrig mer låta vår son bli behandlad på detta vis, höra diskussionerna om hans ringa värde. Journaler finns, det är lätt att se vilken hjälp han fått (eller inte fått) när vi uppsökt sjukvården.
Vi får se hur vi gör och hur det blir med resultatet därefter. Det hela handlar i alla fall om sjukhusets organisering, ekonomi och så klart politik. Och jag lovar att återkomma i ämnet för alla er som är intresserade.
Denna kväll känner jag mig även lättad och behöver inte strida mer idag och när min son säger "Mamma hjälp mig" så kan jag det tillsammans med den personal som finns på den avdelning som behandlar barn med andningsproblematik.
Ha det gott nu alla ni...
Vad skönt att ni äntligen fått komma till rätt avdelning. Men jag känner mej fortfarande ganska arg och bitter över att det ska behöva vara såhär. Att man ska behöva bråka sej till den sjukvård man har rätt till. Sen fick jag en tår i ögat av din sons kommentar "mamma hjälp mej". Jag tycker inte ens att de orden ska behöva komma från honom, utan han ska redan ha fått den hjälpen han behöver utav läkarna. ( Nu kan det ju vara så att den kom i ett annat sammanhang och den inte var menat som jag tolkade det...men det var min första tanke.) Stor kram till er alla!!!
Jag blir mörkrädd, som om ni inte får kämpa tillräckligt ändå...uppförsbacken som ständigt är där...Det går ju inte att välja..att inte kämpa!!
Det är skönt att höra att han hamnat rätt och att han blir piggare er lille son. Men mitt i eländet blir jag blir ändå "glad" (nä inte glad, men ..ändå hoppfull..jag har svårt att hitta ord..), "glad" över att ni står på er, "glad" över att ni kämpar, "glad" över att ni orkar, "glad" över att ni tar diskussionen i ett sån stressad/pressad situation. Nä ta inte emot skit..er son ska ha den bästa vården!! Det behövs fler som dig och din man!! Ni är beundransvärda!! Kram till er
Du är fantastisk! Blir så arg över hur samhället "värderar" individer olika. Ibland funderar jag på hur ofta det svenska samhället bryter mot de mänskliga rättigheterna...
Ha det fint!
Jag blir inte ens arg längre Mia, däremot blir jag oerhört sorgsen över att utvecklingen inom mitt yrke har gjort att det inte finns platser så att det räcker till alla dem som behöver det!
Visst till 90% får alla sjuka barn som är i behov av hjälp både akut och icke akut den hjälp de behöver och på rätt ställe, men det räcker inte, inget barn ska behöva slussas runt i vården och inte få komma till den avdelning där just han/hon kan få den högspecialicerade vård som behövs.
Jag jobbar extra på barnsjukhus nu under min utbildning och vet hur pressat det är från alla håll och det är så tråkigt att höra att det inte bara är på vårt sjukhus som situationen är som den du beskriver, utan att det verkar vara utbrett!
Hoppas nu att er lille son kryar på sig i och med att han har kommit rätt och att ni snart är hemma igen! Givetvis blir jag oerhört berörd av orden "Mamma hjälp mig!" Inget barn ska behöva ha det så!
Kram
Hejsan!
Har läst din blogg ett tag men aldrig gjort ett inlägg. Tillhör de "anonyma läsarna" antar jag. Jag känner djupt med er, fattar inte vad de gör i sjukvården idag. I sjukvården menar jag de styrande. Min bror har en son som inte har ett funktionshinder men har ändå ett problem som är "stort". Idag är killen nästan 10 år och dom har fått kämpa till nu. Ingen hjälp att få och till slut tar min bror "till storsläggan". Han ringer en landstingspolitiker och vips, inom några veckor har dom en tid hos en överläkare.
Jag vet inte om det funkar för er men om ni har ork så kan det vara värt ett försök. Kanska inte bara en politiker.
Lycka till och krama sonen.
Mitt avslut i inlägget ovan blev lite konstigt. Jag menar att ni kanske måste ta kontakt med mer än en politiker! ;)
Hesmkt att man måste strida för att få den vård man är i behov av. Lycka till med allt.
Jag beundrar dig enormt, vilken styrka och klarsynthet mitt i detta traumatiska. Och dessutom plats för positiva ord här på bloggen! Det är en lättnad att få veta att ni nu kommit till den avdelning som bäst kan hjälpa lillemannen, och att ni har varandra alla tre. Stor kram o mer styrka!
Alla stora kärlekshjärtan till hela familjen. Skönt att lilleman fått komma till rätt ställe nu, men tråkigt att det ska behöva vara så slitsamt för er när sådant här väl händer. Kämpa vidare, ni vinner i slutändan, det är jag säker på.
Jag ryser och ryser och ryser. Läser dina inlägg som berör så enormt djupt. Hur kan det få vara på detta viset??? Man blir så frustrerad. Massor av kraft och energi vill jag skicka till er för att fylla på i era reserver. Oj oj oj jag tänker på er så massor. // Kramar från Märit
...fy då, lider med er och vi ber aftonbön för din son ikväll. Jag och mina 2 småttingar...det är inte klokt att de spar och skär ner på sjukvärden som är så begränsad som den är..usch fy ...
...fy då, lider med er och vi ber aftonbön för din son ikväll. Jag och mina 2 småttingar...det är inte klokt att de spar och skär ner på sjukvärden som är så begränsad som den är..usch fy ...
helena: Du tolkade rätt och hans kommentar gjorde mig bedrövad också, nu säger han inte så och det känns fint. Jag är själv så rädd för att en dag bli bitter, jag kommer att göra allt vad jag kan för att detta inte ska upprepas igen. Kram
Gerda. Du är så go Gerda, tack för att du finns:) Vi har en ljuvlig liten unge och det är helt stört omöjligt att låta bli att kämpa för honom. De finns där gömda alla de små reservkrafterna som behövs. Kram på dig.
paus: Säkert allt för ofta, ha det fint, kram
Nettan: Det finns så många underbara läkare sjuksköterskor, uskor och allt vad de nu heter. De kämpar och gör allt de bara kan utifrån de möjligheter de har. Ha det fint, kram
Kerstin i Umeå: åhååå från favoritstaden:) Vi kommer att försöka påverka så många kanaler vi bara kan, senare när allt lugnat ned sig. Tack för att du lämnade en sådan fin hälsning till mig, kram.
studentmamman: Livet är en kamp, de ska gudarna veta:) Ha det gott.
Anna funderar: Tack snälla du, vad mer kan man säga om den kommentaren, lite "hjälp" och tack igen, ha det fint:))))
Lärarinnan: Saknar er så, kram, kram.
Jellon: Tack och jag suger åt mig energin och laddar på inför morgondagen.
Sanna N: Tack rara du, ha det fint alla ni:)
Gud vilken orättvisa, fattar inte.. När man som jag inte behövt få sådan vård som ni behöver vet man inte riktigt vad det är, att gå igenom det ni får gå igenom, men jag hoppas ändå att du tar emot de styrkekramar jag sänder dig via cybern, blir så illa berörd och sitter med tårar i ögonen!!!!
Ha en skön kväll, ge sonen en stooooor varm kram från oss...
KRAM till dig och maken också!!!
Cim
