Katthimlen nästa
Läget: Ny bostadsrätt, vi människor trivs, katten trivs inte och pissar överallt, slutar för ett ögonblick, fungerar bra ute men fortsätter kissandet, mannen är skitsur, jag torkar och tvättar varje dag efter katten.
Min fina katt är den sötaste och snällaste men håller helt enkelt på att ruinera mig och förstöra vår bostad, han måste bort. Det är svårt att förklara hur ledsen jag är över detta. En gång för länge sedan var jag tvungen att avliva min hund för att hon var gammal och sjuk, det var den enda utvägen och det enda alternanativet. Det var det värsta jag gjort och jag hemsöktes då och då av ångestfyllda mardrömmar om att jag tagit livet av min bästa vän.
Detta kommer att bli värre, mitt samvete kommer att jagas i evinnerlighet och jag kommer aldrig någonsin att skaffa ett husdjur igen, aldrig någonsin...
Uppdatering, information: Jag är hemma hos katten större delen av dygnets timmar, han får gå ut och in precis när han vill, bakom huset finns ett lagomt stort skogsområde. Kissat inne på olämpliga platser har han periodvis gjort förr även innan flytt. Han får bästa maten, går regelbundet till veterinär för koll, han har alltid vatten i sin skål men vill helst dricka färskt vatten ur ett glas, han har rent i sin kattlåda. Katten är älskad och ompysslad och jag vet med säkerhet att jag inte kunnat göra mer för min katt.
Att flytta honom ännu en gång till en ny familj är inget alternativ eftersom de då skulle få ta över kissproblemet. Har talat med veterinären idag, bölat som en fåne i telefonen, veterinären tyckte inte heller att jag skulle försöka ge bort katten pga ovanstående och ansåg att jag inte skulle låta den förstöra hela mitt hem. Jag har bokat tid sent idag, mannen åker iväg med den, jag är obeskrivligt ledsen över detta. Trots allt är han min underbara, gosiga vän och vem vill ta livet av en sådan.
Näe fy, nu ska jag ta och pyssla med annat ett tag.
Vännen min jag blir så ledsen när jag läser vad du skriver!! Jag känner verkligen med dig och förstår dig precis!! Säg till om jag kan göra någonting.
Stor kram
Går det inte att skänka katten till någon som bor på landet? Jag vet alltså inte ett skvatt om katter så jag har ingen aning om huruvida de är flyttbara eller inte, men om det går att flytta en katt så kanske det känns som ett bättre alternativ än att avliva den.
Då slipper du tänka på din katt i katthimlen och kan tänka att den har det bra någon annanstans i stället.
Hoppas du kommer fram till en bra lösning. Det är ju jättetråkigt om du skulle behöva avliva den där gråa pälsbollen.
Stjärnan Tärnan: Kram på dej, vi kan väl se till och ses här framöver bara:)
Zäta: Nej, har talat med veterinären idag och inte ens hon tycker att det är ett alternativ att ge bort den till någon annan. Flyttar bara problemet vidare och vem vill ha en katt som man måste passa varje sekund för att den kissar inne. Jag har dessvärre redan bokat tid för ett avslut, finns inget annat att göra...
Ååhh! Jag vet precis hur du känner dig! Jag fick avliva vår katt (som var 14 år) nu i höst just för att hon började kissa överallt.
Tröstekramar!
men ojdå så trist att det måste bli så här, han är verkligen en fin katt och jag vet när jag gav honom till dig att du var den absolut värdigaste kattägaren för honom. Du har tagit hand om honom på alla tänkbara sätt, och jag lider med dig att du måste ta detta beslut men jag står bakom dig och känner med dig. Saknar dig! Kramar i massor/ Bettan
Åh, din stackare. Jag lider med dig. Att ta bort sin bästa kompis är fruktansvärt. Vi fick ta bort en av våra små kompisar i somras och tårarna bara sprutade, och ändå var han sjuk och gammal. Det är jättejobbigt men samtidigt skulle jag inte kunna vara utan katt. De ger så oerhört mycket tillbaka. De blir ju trots allt en bästa kompis.
Kram
Gör inte det, du kommer att må så dåligt sen.
Men gud så tråkigt! Förstår att du är ledsen, men så kan du ju inte ha det. Han får det bra dit han kommer!
Jag fick göra det samma för ca ett år sedan när jag blev sambo och flyttade. Min underbara, älskade misse fixade milt sagt inte flytten och började kissa överallt. Det var ett jobbigt belut med en massa tårar men det var det bästa jag kunde göra då...
Karin: ja hua det känns inte bra.
Bettan: Ja jag har verkligen kämpat men han envisas med att göra på detta vis, kram och tack för att du gav honom till mig, jag behövde verkligen lille missen.
Kerstin: Ja det är fruktansvärt.
Julia K: Jag är ledsen men jag har inget val, har inte råd att få hela bostaden förstörd.
Rebecca: Näe det går verkligen inte, har varit på tal länge men nu måste det bli ett slut.
Nettan: Ja fy, det är verkligen helt omöjligt att ha honom kvar, jag önskar att det inte vore på detta vis.
Men stackars dej!!! Mäste ju kännas helt otroligt jobbigt, men du gör ju det enda rätta... Ingen mår ju bra som det är.
En stor, stor styrkekram vill jag ge till dej!!!
Usch vad jobbigt. Jag tog bort min trettonåriga hund för några år sen. Inget man vill vara med om. Kramar
Kära vän. Guuud så jag lider med dig nu! Men precis som veterinären sa, problemet hade bara flyttats till nästa familj och boende.
Vår Tindra blev sjuk för ett tag sedan och fick också avlivas.
Stor kram till dig och de dina.
Åh, vad sorgligt!!! Jag sitter här med tårar i ögonen och lider med dig/er. Kan verkligen itne tänka mig något värre än att behöva ta ett sådant beslut. Tänker på er.
Måste nog gå och mysa lite med våra guldklimpar för tröst.
Bamsekram från Cin.
:(
Jag känner med dig. Många kramar.
