snödroppar
Bild: Tagen i förmiddags
Det är verkligen ljuvligt ute (om någon nu skulle ha missat det)... När den lille har vilat färdigt drar vi ut igen, in mot stan, Kungsholmen kanske... Jag tar med mig kameran och ska försöka få mer bilder på ett härligt vårlikt Stockholm...
Ledsamheten trycker dock i bakgrunden, varför hörde vi inte av oss mer, varför skrev vi inte de där mailen som vi pratade om, varför skickade vi inte bilderna som vi lovat... Nu är det för sent, vår vän finns inte mer och det är så ledsamt...
Jag ska bli bättre på att värna om dem som lever runt mig, som jag bryr mig om... Och ingenting är omöjligt det har vår vän lärt oss och det lovar jag att vi alltid kommer att utgå ifrån... Vi minns din styrka, din glädje, din kämparglöd och ditt goda varma hjärta...
Vad tramsig jag är, har nu vart här och vänt flera gånger för att jag inte får till nåt "bra" att skriva...
Peter och jag förlorade en vän förra våren, just en sån där som var så levande. Så vänlig och helt utan krav, nästan så att man skäms över sig själv. Jag känner igen det du skriver, om allt man inte gjorde. För några veckor sen åkte vi till det garaget där han brukade jobba och jag tänkte i vanlig ordning att nu ska jag gå in och prata lite med honom! Vad ledsen jag blev när jag kom på mig själv. Hade jag glömt honom?! Nej, jag mindes honom och jag tror att det är precis så han hade velat ha det. Att vi minns honom sådär full av liv, precis som han var.
Sorgen förändras med tiden, man glömmer inte, den bara byter form till nåt mer hanterbart.
Hoppas det snart blir lättare för er. Stor kram!
Fantastiskt fin blogg du har. Snygg, välskriven och underhållande. Är glad att jag vimsade in här under mitt snurrande i bloggens värld. Hoppas jag får återkomma och följa med på en promenad.
pappa B
Jag gillar oxå din blogg som pappa B här ovan :-)
Linda: Tack gulliga du, det är ändå värre för dem som stod honom närmare än vad vi gjorde... Men han betydde mkt för oss på ett alldeles speciellt vis och det kommer han alltid att göra även fast han inte finns kvar... Kramar till dig
pappa B: Tack snälla du, jag ska ta och vimsa in hos dig med...
Liv: Nämen vad nu, vad snälla rara människor som hänger här nu då. Kram på du...
