Desperata Hemmafrun

 Firade ju midsommar hos vänner på en liten liten mysig och vacker ort. Jag reflekterade över hur härligt det var när alla kände alla och hälsade så hjärtligt på alla de träffade. Hej och hej och nämen hej på dej hela tiden.
Sådant är trevligt och det saknar jag många gånger när jag bor här i Stockholm. Men samtidigt så verkar det pratas en hel del om varandra också och inte alltid bara så trevliga saker.

Jag börjar tro att jag passar rätt bra här i huvudstaden ändå, vem vet vad som hade hänt med mig om jag bott kvar. Jag kanske oventades skulle ha förvandlats till min största skräckmänniska, en skvallerkärring med nyfikna ögon som inte missar en endaste detalj. En person som hela tiden själv anpassar sig för att inte sticka ut och bli "pratad om". Fast näe det ligger inte mig i fatet, jag hade nog i så fall ryckt på axlarna och bjudit på pratkalaset. Tja vad vet jag nu bor jag ju här och det är ju inte så tokigt ändå.

Bild: från odd molly