Desperata Hemmafrun

Idag har jag inte fångat dagen det minsta, jag har liksom inte varit i form alls. Inga självhjälpande tankar om att det finns dem som har det värre har tröstat mig. Känslan av menlöshet, hopplöshet och personligt misslyckande har enträget gnagt i sidan större delen av eftermiddagen. Jag borde verkligen inte känna som jag gör eftersom vi har haft riktigt bra dagar den senaste tiden men jag känner så ändå.

En ljum sommmarvind blåser in genom köksfönstret och fläktar mot mitt varma ansikte. Den röd/vitrutiga gardinen dansar lätt med vindpusten en kort stund. 
I morgon blir det nog bättre, i morgon känner jag mig nog stark och glad igen...


Bild: En gammal...